Men då!!!!
(Jag vet... Jag vet.. Jag ska inte läsa överhuvudtaget om morgnarna. Jag ska hålla mig till att på min höjd se på barnkanalen.)
Men, hur, och varför, och när, och hur känns det?
(det är okay att se ut som ett frågetecken här, ja.)
Jag menar, det var ett djävla tjat om kultur. (Jag vet, och här också...)
Bäst tycker jag om dem som travar in och säger att en del kultur är "dålig" och borde "inte uppmärksammas".
Ja!!! Hurra! Låt någon annan bestämma vad vi ska tycka och tänka och se!
Låt oss låta någon annan med dokumenterat "god" smak tala om vad som är bra, och låt oss sen dansa ringdans genom kultursalongerna och strö konfetti över de som "gillas" medan de andra får stå och se på!
Jag menar, kom igen nu... Vi får inte glömma, att de som hävdar att de vet, de är fortfarande bara människor. Deras smak, är just deras smak.
Jag vägrar att dela in kultur i olika mönster eller titta mig ängsligt över axeln när jag läser ett fint gammalt exemplar av Mad.
Det är nästan så, att jag skulle vilja säga att de bär ansvaret för att en del människor tror att kultur är något tungt och jobbigt.
Att de bär skulden för att folk faktist tror att det är jobbigt att läsa en bok.
Eller att folk tror att de måste veta något om objekten innan de snavar in på en museum.
Eller att de tror att opera säkert är fint bara för att någon kan yla långt och länge.
(det är det inte, jag kan yla långt och länge om nån drar mej i håret jag med, men inte står folk i kö för att höra mig.)
Jag vet att jag ofta tjatar om de Montaigne och andra favoriter, men det beror inte på att de är "fina", utan helt enkelt för att de faktist har något att säga mig.
Du vet, där sitter man och läser i allsköns ro, och plötsligt så stiger människan de Montaigne ur boksidorna, rakt från 15oo-talet och snackar direkt med dig. Hur häftigt som helst.
Han var en märklig man, och fruktansvärt rolig mellan varven. Såna män ska hyllas.
Men! Jag är också fullt medveten om att nån annan kan läsa samma böcker och ha samma glädje av det som de skulle ha av ett lass melass. (Ja, vi tänker oss att det inte är nån hästmänniska då.)
Det innebär inte att de har dålig smak, eller att jag har det.
Kultur ska vara nöjsamt, det ska irritera, roa och förarga, talar det direkt till dig och du blir varm i hjärtat, så är det bra för dig, no matter om det råkar vara Let's Dance eller Dave Allen (varför sänder ingen Dave Allen längre? Varför, varför, varför?) eller lyssnar på The Clash eller Livet i Finnskogarna....
Ja, jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt som att säga att kultur är kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar