Det sista som överger oss är hoppet, heter det ju.
För min del, så tror jag det sista som överger mig är humorn.
Just nu är jag förbannat tacksam för det.
Jag är ganska upptagen nu med att försöka bringa ordning i livet, och skrev nyss en ganska ilsken drapa på min engelska sida om hur jag tyckte att folk skulle ägna sig åt sig själva här i livet och inte komma med infantila råd i överskott...
Sedan kände jag mig så där riktigt nöjd och belåten med mig själv för en stund, kändes skönt att avreagera sig, och jag tror nästan jag kände mig rättmätigt förbannad över alla som alltid vet allting så bra...
Sedan gick jag och rökte...
Och började motvilligt att småle, när jag insåg att jag just själv hade gjort vad jag uppmanade alla andra att inte göra.
Nåväl... Man känner sina halta löss på gången, eller hur var det nu igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar