Tack!

Jag har fått en utmärkelse avPärlmudden

Det här är instruktionerna till utmärkelsen:

The sunshine Blog Award is awarded to bloggers whose positivity and creativity inspire other in the blogworld. The rules for accepting the award are:

1. Put the logo on your blog or within your post,
2. Pass the award to 12 bloggers.
3. Link the nominees within your post.
4. Let them know they recieved this award by commenting their blog.
5. Share the love and link to the person from whom you received this award.


Jag tackar och bockar, uppskattningen kom precis när jag behövde det och fick mig att le.
Och du vet... Jag har så svårt att bestämma mig, jag skickar vidare till alla som står i listen till vänster, ni ljuvar upp tillvaron, så är det!

Inget vettigt..............

Har absolut inget vettigt att säga
förutom att:
TJO VAD SOLEN SKINER!

Sämre arv kan man nog ha.

... För, vet du...
Det slår mig nu, att hade jag inte mitt sinne för humor så vore jag troligen vid det här laget ganska sänkt.
Humorn är en gåva som får mig att se det roliga i saker även om jag inte är på humör för roligheter.
Jag tror det är ett arv från min vilda far.
Man kan ha sämre arv att luta sig tillbaka på.

Under den här tiden, med min vilde far som co-pilot, och inte att förglömma mina vänner som sluter upp som en man. Eller som en man, varför just en man?
Som en kvinna, varför inte?
Hmm, var var jag?

Jo, just det, utan dessa människor som befolkar och beflockar min tillvaro och utan deras humor och min egen så hade jag troligen dragit mig tillbaka in i någon garderob och vägrat komma ut förrän allt var ordnat och klart.

Det gör jag inte nu.
Taxen i mig morrar ganska tjurigt mellan varven men emellan dessa varv hinner jag också att gläfsa ganska så glatt.
För du vet, någonstans så är jag övertygad om att den här bergochdalbanan måste plana ut.
Var vet jag inte riktigt, men jag tänker som så, att när alla dessa tomtar som nu tomtar omkring och försöker verkställa regeringens planer tomtat omkring tillräckligt så borde de komma till en slutgiltig plan.
Det får man ju hoppas, det måste man ju hoppas.
Och under tiden, får man vara tacksam för humorn, både den glada och galghumorn som dyker upp med jämna mellanrum.

Den här bergochdalbanan kliver man inte ur i första taget.

Om ni bara visste hur roligt jag har just nu så skulle ni be om att få vara med i min bekantskapskrets för att riktigt dela alla skojsigheter...

Nejvars, allvarligt talat, jag börjar fundera på att starta en blogg som skulle kunna kallas Utförsäkrad-bloggen, för jag lovar er, till och jag med som är en tämligen bister och cynisk gammal räv börjar häpna så smått.
Det börjar så smått likna en berg-och-dalbanetur där ingen riktigt vet om någon har hunnit lägga ut spåret hela vägen fram eller inte.
Detta leder i sin tur till att jag ömsom kiknar av skratt, ömsom håller för ögonen och stönar "Neejjj, jag vill kliva av!"
Saken är bara den att är man väl inne i vagnen kliver man inte av mitt i farten.
Man håller sig fast, håret fladdrar, vissa stunder är man inne i de mörka tunnlarna för att emellanåt (guskelov) bli utsläppt på de fria höjderna.

Det är en tur som inte är för dem som tror på ordning och konsekvens.
Det här är en tur som ibland är en otur och emellanåt blir komisk på gränsen till bondkomik.
Alla vill egentligen väl men hur ska det gå, när så många kockar är och rör om i samma soppa och pytsar i kryddor allt efter eget huvud?

Men jag håller ut.
Igår åkte jag skidor för första gången på över 29 år.
Jag behövde göra något jag inte gjort på länge och skrämde nästan slag på mig själv när jag fann mig själv i en sluttning som dalade ut vackert precis vid Vätterns inlopp.
"Det här går åt helvete!" skrek jag och fäktade ystert som den femte borttappade musketören med mina stavar allt medan Kia stod nere vid udden och sade "Du stannar av dig själv!"
Jag tog fan i hågen och for ner.
Blundande och ylande.
Men jag stannade av mig själv.
Utan att stå på öronen.
Bara en sådan sak, kan få mig att le stort.

Idag åker vi igen.
Jag behöver solen och jag behöver glida fram över slätten som en ängslig kalv som lyckas med konststycket att låta som en ilsken älgko mellan varven.
Mitt i allt djävelskap behöver man nämligen krydda med roligheter och galenskaper.
Idag ska jag ta sluttningen i full fart, ystert ylande och fäktande.
Igen.

Djupfryst potatismos? Nää, lägg av!

Jo.
Jag vet.
Nu har ni saknat mig igen.
Varför försvinner jag bara och skriver inget och lever utanför bloggen?
Voffor e de på dette viset?
Vad gör hon?
Vad håller hon på med?
Vad?

Jag kan lugnt tala om att det är en kalabalik utan dess ände, något jag varit förberedd på ända sedan det nya lagförslaget trädde i kraft.
Och alla som vet, i min närhet säger "Men så här kan det väl inte gå till!?"
Jag som är synnerligen luttrad och kanske till en viss del cynisk säger "Heh. Jodå. Det kan det."

För så är det.
Jag har sett vänner hamna mellan stolarna Af och Fk och ingen är mindre förvånad än jag.
Så jag biter ihop och tar fram min terrier-mentalitet.
Eller tax-mentalitet, som jag sa till en vän härom dagen...

Det är publicitet runt de nya lagarna och han sade att det kanske vore något för mig, men som jag sa, "Jag vill inte. Jag tror man måste ha mera pitbull-mentalitet för det, (och det sagt menat som en komplimang till de som orkar vara offentliga) jag är mer som en tax, det går bra att klappa mig mothårs ett bra tag tills jag biter ifrån och då biter jag ordentligt."

Så jag strävar fram som en ganska tjurig tax just nu. Någon gång kommer jag troligen att se humorn i det hela, men inte just nu.
Det som är bra är att jag också är förbannad.
Som Clash sjunger "Anger can be power, you know that you can use it."
För positiv ilska rätt använt är inte dumt alls.

Därtill har jag pms idag.
Just nu retar jag mig på djupfryst potatismos.
Vem fan köper det?
Vem är det som inte orkar koka potatis och sedan mosa den själv?
Vem!?
Varför!?

Och ja. Kanske säger du att det visst är gott.
Att det är en bra uppfinning.
Sorry.
Jag har pms och jag känner mig inte ett enda dugg rättvis.
Djupfryst potatismos är åt helvete dumt!

Vidare.
Nu debatteras RUT-avdragen.
Så bra då.
Det är nog precis vad den borgerliga alliansen vill.
Styr bort tankarna från sjukförsäkringslagen och grotta ner er i Rut-avdragen.

Vidare läste jag någon krönika som sade att en hel del människor röstat på alliansen "för att de ville pröva något nytt."
Nu var de lite besvikna för så som det blev hade de inte alls tänkt sig.

Grattis, säger jag.
Vad i deras vallöften var det som ni inte förstod?
Allt de sade då är nu på väg att genomföras.
Och ni är besvikna?
Voffordådå?


Ja. Som ni ser.
Jag är tillbaka.
Jag har pms.
Humorn har jag dock kvar.
Jag lovar.
Hur har du haft det då?