Jag har alltid (hm, nåja, ganska länge) hävdat att grannar ska man inte socialisera (hm? heter det så?) sig med för mycket.
Man ska hålla sig till "hejsanhej" i trappen och "såg du vad det blåste igår?"
Men.
Jag vore inte jag, om jag inte såg till att motsäga och motbevisa mig själv med jämna mellanrum, en granne här i huset är vansinnigt trevlig, vi verkar ha samma humor och det har hänt sig som så att vi ofta står och slänger lite ord emellan oss när vi möts i trappan.
För övrigt samma kvinna som jag hade ett sånt intelligent utbyte med när jag snavade uppför trapporna i lördags natt.
Nu möttes vi igen, och hon sa "I lite finare form idag, tror jag?"
Vilket jag inte direkt kunde hålla med om, eftersom i lördagsnatt kände jag mig spirituell som både Parker, Wilde och Twain, vig som en orangutang och intelligent som Einstein, idag kände jag mig mest trött och säker på att jag hade glömt massor med saker.
I alla fall, vi stod ett bra tag och pratade, medan Rambo-katten slog sina lovar omkring oss, och sedan kom vi fram till att vi ska bli ännu mer grannar, ("hur ska det gå till?" frågar vän av ordning, "ska hon bli inneboende?"
Nej, men hon flyttar upp till samma våningsplan.
Men det var egentligen inte det jag skulle berätta om, jag tänkte stila med att jag tror baske mej att jag har förändrat mig genom åren.
(Jag kan höra mina vänner säga "Åh, det hoppas jag verkligen.")
Grejen är så här, jag hör mig själv säga till henne "Åh vad glad jag blir, att du inte flyttar ut ur huset, för jag tycker du är trevlig."
Alltså, fatta!
(hrm, jösses, varför låter jag helt plötsligt som en mtv-ungdom i uttryckssättet?)
Nåväl, så här då, alltså, begrip att det bara kom, helt naturligt, till en människa jag egentligen inte känner speciellt väl.
Jag som har problem med att ibland uttrycka hur mycket mina nära vänner betyder för mig.
Ja, jäklar i det blå skåpet, jag tror att jag utvecklas, eller blir mer invecklad.
Hur som helst, det gjorde henne glad, och mig med.
En så liten sak, att tala om att man faktist uppskattar folk i sin omgivning.
Man borde kanske göra det oftare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar