Så där ja.
Ytterligare en sak som jag ska påminna mig själv om.
Att jag har en känsla av att jag har gjort något innebär inte att saken har blivit gjord.
Som till exempel nu.
Här svävar jag omkring i villfarelsen att jag kokade ris igår.
Så långt stämmer det. Jag kokade basmati-ris igår.
Sedan fortsätter känslan med att gratulera mig till att ha varit förutseende nog att koka tillräckligt med ris att ha idag, för att underlätta dagens lunch.
Här börjar känslan och vad som är sant att gå i sär....
Jag kokade inte alls tillräckligt med ris. Men, jag tror det fortfarande.
Känslan säger sedan, "hörru jag, då behöver jag bara slänga in en fisk i ugnen och koka grönsaker så är det klart, kanske någon creme fraiche-sås att röra till, jag har ju dill i frysen."
Jag nickar glatt och sitter kvar vid datorn och läser lite, nöjd med hur förutseende jag är, Hagdahl skulle varit stolt över mig, tänker jag medan jag spelar lite spel på datorn, för gott om tid har jag ju....
Sedan kommer ögonblicket när känslan och sanningen krockar tämligen omilt.
När jag kliver ut i köket och gluttar in i kylen på riset som inte finns där.
Känslan säger dock glatt "Men titta bakom citronerna, det är säkert där!"
Någonstans frågar logiken "varför skulle jag peta in riset bakom broccoli, citroner och tomatketchupen?"
Varvid känslan säger glatt "Nå, jag vet ju hur jag är, ibland så har jag tankarna på annat håll."
Varvid jag river ut citroner, broccoli, tomatketchup, currypasta och så vidare, för jag vet ju som sagt hur jag är.
Det finns inte ett ris-korn i kylen.
Jag kokade inte alls mer ris än jag behövde igår...
Jag minns det nu.
Hagdahl skulle inte varit ett dugg stolt över mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar