Ja, jag sitter fortfarande och funderar.
Man bör göra saker man inte är bra på, bara för att få glädjen att ha gjort dem.
Även om man inte gör dem lika bra som den man just då jämför sig med.
Det spelar ingen roll.
Jag menar, kom igen nu, bara glädjen att veta att man har gjort något själv, jag menar, du kommer väl ihåg när du hade virkat den första grytlappen i skolan och kom hem med den? Glädjen över att ha gjort något så fint.
Eller glädjen att vara klar med eländet.
Just det ja, det är nog glädjen jag är ute efter.
Glädjen kan ju också ibland finnas i att vara klar med ett särdeles misslyckat projekt.
Man försökte.
Det gick inte.
Men man är klar med det.
Eller halvklar och har gett upp och inser sin begränsning.
Det gör inte så mycket, vi människor kommer med vissa begränsningar.
Det är en glädje att veta det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar