Välkommen till min svenska sida... Shirouz goes Swedish...Eller nånting sånt... Se det som en mental strumplåda. Precis vad som helst kan dyka upp. Och gör det också...
Och! Innan jag glömmer det. Jag har drygt 80 kommentarer som inte blivit publicerade. Jag kommer nog inte att svara på alla som jag brukar, men, som jag sagt innan, jag har läst alla och de har fått mig att le och tänka. Precis som ni brukar göra. Tack.
När jag ändå håller på... Doppa huvudet i en vattentunna och se hur länge man kunde hålla andan var mycket populärt bland oss. En gång vann en av de bofasta grabbarna på stilpoäng. Inte för att han kunde hålla andan längst, men han kom upp med en daggmask i munnen. Och ja. Ursäkta om jag råkade komma förbi med den här upplysningen mitt i ditt kvällsfika....
Ok. Jag hade tänkt att skriva en summering om vad jag har haft för mig, men jag skyller på en fb-vän, dessutom bloggar hon här och hon fick mig att tänka på min barndoms somrar. Getöga mot Helena
Jag kom att tänka på somrarna i De laglösas by, vi var ett stort gäng barn som träffades under somrarna och vi kom från alla hörn av Sverige. Det fanns bara två bofasta barn, bröderna jag berättat om, vars far var militär och trodde på att aga in lydnad i sina barn. Den mest avskydde mannen i hela byn av oss barn.
Jag vet att jag beskrivit det som ett paradis med några ormar i, precis som i alla paradis. När min far och jag bodde på bygatan, så bodde vi på över- våningen i ett hus, det var en lång trappa upp som knirrade för vartenda steg man tog och det luktade trä. När det regnade blev doften starkare och vi brukade samlas på min vind för att spela pingis. Någon tidigare hyresgäst hade dragit upp ett uppför trapporna och lämnat det kvar, till glädje för oss ungar. Om jag blundar kan jag nästan se oss, vi springer runt bordet och kör vattenpingis och utanför lever åskan och regnet rövare. Min vilde far brukade öppna dörren ibland och säga "Varför är ni inne ungar? Ni kan ju inte bli blötare utomhus än vad ni är här inne?" Vi brukade ignorera honom. Några gånger fick vi med honom på vattenpingis och han blev lika sjöblöt som oss.
Sommarkvällar när det inte regnade körde vi Röda/Vita Rosen. Uppe vid utedassen, det var en ganska konstig blandning om man tänker efter, en doft därifrån som kämpade med syrenerna i början av sommaren och sedan totalt övertog doftutrymmet. Nu uppehöll vi oss inte enbart vid dassen, men det var dit vi tog våra motsträviga fångar. Mycket viktigt var också att allt som uttalades inför fångarna skedde på "prallall-språket". Vilket är att man tar första bokstaven i ett ord, sätter det längst bak och lägger till ett "all" i slutet.
Givetvis kunde vi alla detta språk och givetvis ställde det till mycket konfunderade blickar när vi försökte förstå varandra. Vid ytterst svåra ord brukade vi försvinna bakom dassen medan vi nogsamt skrev upp vad vi hade att säga, för att sedan komma fram, yttra våra ord och se våra kumpaner se ut som frågetecken.
Allt skulle också yttras i rasande fart för att försvåra för fångarna att förstå. Vilket det gjorde. Och som sagt, för oss också.
En fras kommer jag dock ihåg och tror att mina vänner också minns... "Atall ångenfall illtall assendall!"
Och hela den här bloggen kan ni som sagt skylla på min vän, som frågade hur många språk jag skulle använda mig av på facebook. Hon är en sann inspiration.
Ja. Jag vet. Visst har ni saknat mig? Låt oss ta kramkalaset på en gång. Jag har saknat er med mellan varven. Det har varit tyst, mest för att jag inte har haft något att säga, nu har jag det. Ett skäl att posta en blogg. Läs och sedan är du med också och hjälper till, deal?
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i
Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals
barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss
så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag
nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek
Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje
bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj
så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta
bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
