Visst är det märkligt?

... Och sedan skulle vi kunna dividera om huruvida det är att ta det lugnt att fara runt på motorträffar i det oändliga, men vet du?
Jag tror att det är att ta det lugnt när man ägnar sig åt sådant som är roligt, och något jag har märkt är att motorfolk är (nåväl, kanske inte alla) men många är förbaskat roliga att prata med.
Det är så lätt att börja prata med fullkomliga främlingar, och jag vet inte om det är som så att det är enklare för att jag är tjej, nej, stryk det förresten, för det är lika enkelt om man är kille, det har jag sett, men det är ändå på något sätt så märkligt enkelt.
Som igår, efter träffen i Falerum, efter en timmes snack med en man, det började med motorprat och när vi pratat färdigt så hade vi en stående inbjudan till hans garage och hans telefonnummer, plus att vi vid det laget hade diskuterat uppväxt, Linköpingsbor (och ursäkta nu, alla till äventyrs som råkar vara just det....) som vi konstaterade var lite tykna och svåra att komma underfund med, (jodå, så där härligt partisk får man vara ibland...) plus att vi avhandlat gemensamma bekanta, japaner som åker åt helsike för långt på strippen och jag vet inte hur mycket vi hade garvat.
Så, jag tänkte (jo du, du ser, jag kommer tillbaks till den tråden) för mig själv, att det är märkligt så enkelt det är att slå sig i slang med motorfolk, träffa dem och prata och så vidare, och hur svårt det är att göra just samma sak med krogfolk. Och det märkligaste av allt är att majoriteten av krogfolk går ut för att träffa folk men lika väl så sitter de ändå i samma klick av människor de redan känner och går hem utan att ha träffat så värst mycket nytt folk.
Ställ dig sedan på en motorträff och jag lovar, bjuder du bara lite på dig själv så har du träffat fler människor och pratat och garvat med på en timme än vad du orkar räkna.
Visst är det märkligt?