Jo, jag åkte ångbåt.
Som jag svarade i en kommentar till Jackan, så var det vatten både ovanifrån och underifrån, så det kom väl till pass att det fanns tak...
Och hur känner jag nu? Blev jag ångbåtsfantast och ska härmed ägna mina somrar åt att kuska fram och tillbaka på böljan den blå? Ska jag börja följa med mina vänner som åker båt varje sommar och hävdar att de älskar det?
Nja... Inte riktigt. Det är förbålt vackert att se Sommen från sjösidan, något jag lyckats undvika i alla mina år, och visst är det trevligt och visst är det glatt och visst var det speciellt, men, nej...
Jag tycker fortfarande bäst om sjön från landsidan.
Det är inget att göra åt, mina sjöbjörnsgener om de till äventyrs alls finns, verkar sova ordentligt.
Men, som jag sagt innan. Ge mig ett hav och jag kan sitta en hel dag och se på det. Kanske sprätta lite med tårna i det och kanske mumla något lyriskt.
Men jag är nog helt enkelt inte född till att vara på sjön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar