... Och, jag måste bara berätta, för var ska man skryta om inte på sin egen blogg och jädrar i mig vad jag är stolt!
Du vet, jag har inte varit speciellt förtjust i spindlar, men efter påskhelgens spindelfest så verkar det som något har ändrats, för igår...
Igår stod jag nämligen vid kylskåpet här hemma, och en spindel kom nerdansande på sin tråd från taket, och utan att tänka så sträckte jag ut handen för att ta tag i den och flytta ut den!
Jag fick tag i den men sedan försvann den och jag tänkte för mig själv "Men vad fan gjorde jag!?" och sedan nästa tanke "Tänk om den är i håret?" och den tredje tanken "Nåväl, den kommer väl fram...."
Jag började alltså inte dansa jigg hysteriskt och skaka på håret som en mini-tornado!
Nu var det ingen megaspindel, men ändå, likafullt, en spindel!
2 kommentarer:
Ulva...
Mycket imponerad är jag. En sommartorparevistelse verkar vara melodin för bot av spindelrädslan.
Föredrar dock att odla vissa fobier i lugn och ro. Tills jag själv vill ta itu med dem alltså..
Hej Jackan,
jag är faktiskt smått skakad av att jag gjorde som jag gjorde, och vad ska jag säga, en sommartorpsvistelse med ett stort antal spindlar verkar ha gjort susen. Fast, jag vet inte jag, jag tänker att om det kommer en sådan där bjässe så lär jag inte sträcka ut handen för att bära ut den...
Jag föredrar själv också att odla vissa fobier i lugn och ro tills jag vill ta itu med dem, men här påskyndades onekligen processen, allt tack vare det gäng av spindlar som bestämde sig för att dansa jenka på mitt rumsgolv i påskas. De var av alla storlekar och rörde sig olika fort, jag lovar, jag har aldrig sett så många på en gång. Till slut så vande jag mig tydligen, till min egen förvåning...
Skicka en kommentar