Kinkig som bara den.

Om jag skulle beskriva mig själv idag, så skulle ordet vara "kinkig", precis som i Libero-reklamen.
Sover jag inte gott, så blir jag tämligen kinkig. Borta är all min rättvise-känsla, min "oh, okay, det kvittar", eller "låt-gå-mentalitet".

Jag frustar som en ilsken drake, och det är i stort sett bara röda ögon och gröna fjäll som fattas.
Ingen nyhet eller tanke som irriterar mig är för liten, och jag lovar, hade Sankt Göran mött mig som draken så hade draken definitivt vunnit.

Så, jag tänkte göra mig av med lite överskottsenergi och sen gå och lägga mig och sova och förhoppningsvis vakna som den väna varelse jag normalt sett är.

För det första.
Så sött, om man ska tro tidningarnas rubriker, att svenskarna rasar över att en komedi-artist inte ska vara med i en av melodifestivalen-tävlingarna. Vid en förfrågan så svarade hälften att de ska bojkotta programmet.

Hm.

Jag är så till mig i trasorna av ren lycka att vi svenskar har en förmåga att reagera när något så viktigt står på spel! Vi riskerar att inte bli roade en lördagskväll av en komiker!
Vad ska vi göra? Skriva namnlistor och bojkotta programmet!

Jomenvisst! Här snackar vi förändringar, här snackar vi att påverka det som är viktigt, här ska det baske mig visas att vi härstammar från Nils Dacke! Alle man ut ur stugorna och r e a g e r a!
Det vill säga så länge det inte är något annat trevligt att se på tv.

För det andra.
Om jag ser den där reklamen med hur jobbigt det kan vara att installera en ny tv, och blir lovad av den manliga rösten att om jag köper just deras tv så kommer de och installerar den åt mig, så jag slipper att bry min lilla fågelhjärna med att koppla in två sladdar och söka upp kanaler med fjärren så lovar jag att aldrig köpa en pryl från det företaget i hela mitt liv.
Vilken dimhjärna som helst klarar av att koppla in en tv, herregud, jag har gjort det otaliga gånger.
Det är i n t e svårt. Förstått?

För det tredje.
Från och med nu går det ut ett påbud, i denna lya att all pälsfällning ska vara koncentrerad till två dagar i mars, utomhus.
Jag förstår inte hur katterna fortfarande kan trava omkring med så mycket päls när de uppenbarligen ömsar päls varje natt. Dammsugaren storknar och mina kläder, om de får bli liggande, ser ut som exklusiva pälströjor.

För det fjärde.
Bokrean... Jag vet att jag inte har nämnt den. Det är mest för att den är totalt ointressant.
Inga Kinky Friedman-böcker eller Pirat-böcker så långt ögat ser.
Och kanske för att travarna jag har av olästa böcker här hemma faktist förtjänar att bli lästa ganska snart.
Men.
Jag skulle bli så odelat till mig i trasorna av att hitta en gammaldags bokrea någonstans, med böcker som bokförsäljarna själva valt ut, med böcker som de dragit fram från en gammal vind, som doftar som bara gamla böcker kan dofta.
Nu är det en masspublikation av exakt samma böcker i varje boklåda.
Det är trist.
Det är tråkigt.
Det är dåligt papper.
Det är tråkigt.
Jag vill se en bokgubbe eller tant, visa mig vägen ner i källaren, och jag vill komma ner i ett rum med böcker som ingen någonsin har hört talas om, jag vill botanisera bland titlarna och köpa böcker med gubbar och gubbor (jo, jag *vill* att det heter gubbor idag, jag är kinkig som sagt.) och jag vill stryka bort spindelväven från en röd gammal bok och se att där är min barndoms sagobok igen, i original.
Tills jag kan få det, så kommer jag inte att köpa en bok på bokrean.
Kanske aldrig mer en bok för övrigt.

(Givetvis ser jag mig befriad från den regeln när det gäller loppisar och antikvariat.)

Och, sist, sluta upp med wienersemlorna!
Det ska inte, säger inte, vara wienerdeg i en semla.
Det går faktist bara inte för sig.

Sådär.
Åh så skönt det känns att bli av med lite irritation så här på morgonen.