"De förvirrades släkt."

När jag tänker på min släkt på min fars sida så kommer bara ett ord flygande hela tiden...
"Förvirrade."

Det är vi i ett nötskal, från min ena kusin som försökte ta livet av mig (jag vet, jag överdriver aldrig.) på faderns 80års-dag med att hävda att smörgåstårtan inte innehöll något kött, och när jag pekade på det brunaktiga sa "Det är bara lite leverpastej."

Just då var jag hårdnackad vegetarian och hade lugnt kunnat se fram emot några intressanta timmar på toan om jag smaskat i mig det gotteriet, men, eftersom jag känner min släkt så sa jag bara, "Hmm, okay, jag tror jag nöjer mig med kaffe."

Så, från min ena kusin till min vilde far, som skulle till vårdcentralen förra veckan för att titta till sin fot, när vi pratade i telefonen sa han "Jag antar att han vill lägga på lite kalvlägg på mig." och jag, som den förvirrade dotter jag är sa "Jo, det kan jag tänka mig."
Och sedan la vi på luren varvid jag började fundera på varför doktorn skulle vilja linda in fadern som en rullad.
Så jag var tvungen att ringa honom igen och säga "Hördudu, det här med kalvlägget?"
"Va?"
"Kalvlägget som du pratade om, doktorn?"
"Ja, just det, de gjorde de förr, vet du, och det tror jag det blir den här gången med."
"Mhm... Vi får väl se"

Sedan pratade jag med fadern igår, och frågade om han blivit inrullad i kalvlägg, varvid han sa
"Nej, det blev inget sådant... Motion sa han... Men nog om det, nu ska du få höra... Din kusin har brutit höftleden."
"Va!? Är han inte för ung för det? Han är ju i min ålder?"
"Precis, det var vad doktorn sa med, att det var inte vanligt för någon i hans ålder. Men det brydde sig inte Johnny om, han bröt den ändå."
"Det är ju inte klokt, först du och sedan han."
"Ja, doktorn sa att det var lite förvirrande."

Sedär, vi är en förvirrad släkt och det smittar visst.