Varför då????

Nu har jag umgåtts med folk igen. Jag måste sluta upp med det, det ger alldeles för mycket tankar.
Som det här uttrycket "Alla säger det." eller "Alla tycker så."
Vad fan betyder det???
En bekant sa så till mig för några veckor sedan, och det har legat och grott i min hjärna.
När hon sa så, så frågade jag "Jaha, och vilka är "Alla" nu då?"
Det visade sig att "Alla" var en mängd folk men att det inte gick att nämna någon speciell, utan det var bara "alla."
"Jaahaa..." sa jag, och ja, jag kanske lät lite spydig, det är mycket möjligt, men jag tycker det är lite märkligt att dessa "Alla" dyker upp oftast när det gäller något obehagligt, ungefär som en behändig backup, lite som en doa-kör, ja, du fattar, va?

Sedan har vi det här... I den lilla staden som jag bor ska det öppnas två nya varuhus. Vännen sa igår "Åh, på lördag öppnar de, och då ska vi vara där!"
Jag sa "Jaha, på öppningsdagen, menar du?"
"Japp, och likaså när det andra öppnar, då jäklar ska jag vara där vid öppningen!"
"Men varför då?"
"Jaa, de öppnar ju då!"
"Hmm, visst, men varför?"
"Det öppnar ju då, fattar du inte?"
"Jo, men det är väl inte direkt som så att man behöver vara rädd för att alla varor ska ta slut, det är ju ett varuhus, de lever ju på att sälja varor?"
Vännen bara suckade. Jag antar att det är ytterligare en sådan där sak som jag inte begriper.

Sedan har vi sak nummer tre.

Tala om för mig, du som vet, varför en del kvinnor och män måste bada i parfym och rakvatten?
Vad är själva meningen med att man ska känna sig som om man sprungit in i en doftvägg som får en att utbrista "Oooh!" men inte av förtjusning utan mer av förvåning hur mycket en människa kan tänka sig att splasha över sin lekamen.
Vad är meningen? Att de ska lämna ett doftspår ifall de råkar springa till skogs och irra bort sig?

Sedan har vi sak nummer fyra, och det här måste vi ta igen, riktigt diskutera och gå igenom.
Jag har varit på en del marknader och tala om för mig, du som begriper, varför man tar med sig hunden på marknaden?
Små hundar som bärs i famnen (Varför? så vitt jag kan se är de utrustade med fyra ben de också?), halvstora pudlar som får glädjen att fraternisera med mycket främmande människors knäskålar, stora dobermanns (som man faktiskt kan ha glädje av, se bara till att gå på ett lagom avstånd bakom dobermannen och du ska häpna över hur glatt folk lämnar utrymme).

Men varför? Är det som så att hunden njuter speciellt av att dras fram och tillbaks längs en dammig marknadsgata, där chanserna att få märka revir är minimal?
Jag begriper det inte. Som vanligt. Kanske hunden inte mår bra av att vara hemma själv, det har jag förståelse för, men kan man inte springa ut och kanske gå en timme och sen hem till vovven? Eller lämna hos någon som kan ta hand om hunden? De hundar jag sett har inte varit några poster-modeller för glad hund, där de försökt ta sig fram i trängseln.

Hmm, se där, lite saker jag inte begriper. Som vanligt....