måndag 3 september 2018

Hur ska jag hinna bli kär till oktober?

Äntligen något som nästan kan få mig att fundera på giftermål!
Ursula har nämligen kommenterat på den här sidan och nämnde i förbifarten att man nu kan låta en zombie gifta sig. I ett slott och allt!
Jag är annars av åsikten att giftermål är bra för alla andra förutom mig. Jag har väldigt svårt att lova något så långt fram i framtiden. Jag skulle kunna sträcka mig till 'Jag älskar dig så länge jag har lust.' 
Och innan du säger att det där låter jävligt slött och som om du inte är beredd att göra några commitments (jag ber om ursäkt för svengelskan men vem har tid att översätta sig själv hela tiden?) och ens försöka att få förhållanden att fungera.
Men jag ser det såhär, så länge man har lust så har man också lusten att försöka att få något att fungera. Men ibland tar lusten slut. Ibland växer man åt totalt olika håll och passar lika bra ihop som en kaktus i en vas med vilda rosor.
Det fungerar helt enkelt inte. Då är det dags att ta sin kaktus och gå och låta sig själv stå i sandblandad jord medan rosorna lever sitt liv i en vas innan de blir dead flowers som Mick så vackert sjöng.
Det är mycket möjligt att livslång kärlek finns. Eller stryk 'mycket möjligt'. Jag vet att det finns, men jag kan inte säga att jag upplevt det. Jag har haft många små kärlekar som känts nog så stora medan de hände. Jag är glad över dem. Och jag är glad att jag gick när jag gick.

Men som sagt, en zombie som vigselförrättare. Det är inte utan att jag blir frestad. Men tydligen ska jag då hinna bli våldsamt kär till oktober samtidigt som jag får nya fönster i hela lägenheter, samt eventuellt ett nytt kök, samt att jag ska fylla år 
(önskelista: En Twin Peaks poster, kaffe med David Lynch och Kyle, en middag och några öl med Seth Rogen, en tidsmaskin så jag kan prata några ord med Mark Twain och Oscar Wilde och se Sweet live samt en man som brygger gott kaffe på morgonen och inte säger ett pip innan jag fått i mig det. Kan han baka också så är det ett plus. Chokladkakor. Ja, jag vet. Jag är blygsam i mina önskningar.)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är bra att ha önskningar. Och lust. Att jobba med förhållanden är inte min grej, det ska var lustfyllt.
Vill man ha något till BÅDE nytta och nöje kan man köpa en häst.
// Lippe

Shirouz sa...

Hej Lippe,
ja, precis, samma här och om det är rätt så är det lustfyllt. Ibland tycker jag att folk gör kärlek åt helvete för komplicerat, men vad vet jag. Kanske är det jag som förenklar det. Men jag föredrar det så.
Absolut! Eller en cykel. (sa den hästrädde) :D