måndag 30 juli 2018

Jag känner inte igen mig själv.

Jag stod på balkongen och ägnade mig åt min enda dåliga ovana ity att jag annars skulle vara helt odräglig. Sedan kom jag in och hade två gillningar på min privata fb-sida. Så glad jag blev. Helt utan ironi alltså. I dagens 'fattadigkortannarsåkerdubortsamhälle' så är det en glädje med alla som orkar att läsa lite längre. 
I alla fall, vi började prata om vädret. Är det någon som gillar det här?
Helt plötsligt är jag inte ensam om att tala lyriskt om moln, storm och regn och höst.

Så konstigt det känns.

Jag tänker på när jag var barn och var med mina släktingar till Ellös, vi gick upp på ett berg och vinden rasade. Min moster blev rädd men jag tyckte att det var helt underbart. Inte såg jag någon fara i det heller, det fanns inga träd som kunde ramla ner på oss utan bara vind som lekte precis hur mycket den ville.
Jag har för mig att jag någon gång senare läste att Lundell tog in på samma hotell som vi bodde vid någon turné. Inte för att det hör ihop på något sätt med stormen. 
Fast... Jag har varit nere i Österlen när det blåst ordentligt. Jag kan inte med ord beskriva hur vackert det är nere vid havet då. Eller hur mäktigt det känns.

Men, sommaren... 
Jag sitter här nu och har det ganska drägligt vid fläkten och uppdaterar mig på nätet och tänker på allt som jag gjort och inte gjort.
Jag har knappt druckit någon whiskey. 
Du vet, jag vill ha den rumstempererad och ryser när folk slänger i vatten eller is. Lemmy drack det med coca cola men han var trots allt Lemmy.
Jag har druckit min öl iskall. Normalt sett vill jag ha den rumstempererad också men det finns en gräns även för mig. 

Inte har jag kunnat sova heller. Hett som en bakugn och vaknat som om jag varit en någon slags galen gökklocka på steroider.
Och jag har gått i klänning.
Jag.
I klänning.
Det är inte klokt.
Jag känner inte igen mig själv.

Samt att jag sätter upp håret så att jag ser ut som en korsning av Lilla My och teskedsgumman.
Jättegulligt.

För mig så vore det en glädje om den här sommaren bara kunde hoppa åt helsefyr och mina moln och vindar kunde komma.
Jag lovar, jag ska gå ut i min skog och tacka varje dag då.
Men kom snart snälla moln och regn.

4 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Första gången jag längtar efter höststormar jag med.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
ja, det kommer att bli underbart, den här sommaren har varit hemsk. Så hemsk.

Polargrevinnan sa...

Shirouz - nu har du väl fått ditt regn och 10 grader svalare.
Kul att läsa hos dig och idag orkade jag kommentera. Har bestämt mig
att synas oftare i kommentarsfältet.
Ha det bra hälsar Viola

Shirouz sa...

Hej Viola,
åh, jaa och det är inte utan att jag låter som speakern i Ferdinand när jag säger 'Och hon är såååå lycklig' :D Jag har väntat så länge på det här.
Roligt att höra av dig och ha det gott :)