Nästa år åker jag till ett land där det köas överallt!

...däremot så väjer och värjer jag mig fullständigt mot köerna.
Jag kan för min själ inte begripa varför vi så gärna står i köer.
Gärna sådana som inte rör sig en sekund.
Vi köar och vi köar och vi köar.
"Det rör sig inte..." säger någon och någon annan säger "Nej, inte ett dugg."

När vi ska av båten i Göteborg börjar folk att köa långt innan det är dags. De står så stilla i trappan och väntar.
En del försöker kila om och förbi för att kunna stå lite trängre till i kön om jag förstår det hela rätt.

Sedan börjar kön att röra lite på sig. Hela kön studsar glatt och tar ett myrsteg fram.
Själv sitter jag på en stol och ser på dem.
Jag förstår inte varför de har så bråttom ner till bildäck. Är det bättre att komma ner först till bilen och sätta sig i kvalmig luft och vänta i bilkön?
Är det inte skönare att kunna andas havsluft så länge som möjligt?
Vad är det som är så bra med att komma först?
Kan man säga i efterhand att "Jag stod nästan först i kön till bildäck och kunde kasta mig in i bilen och njuta i 20 minuters bilvärme innan vi fick åka av?"
Nej, jag begriper det inte, tänker jag för mig själv och tittar på kön igen.

Det var likadant med kön till karamellkokeriet, den ringlade lång som en orm över torget, på morgonen när de öppnade och jag såg med förundran på dem och tänkte "Men, om ni väntar några timmar så kan ni ju bara gå in, utan att stå och köa?"
Sedan tänker jag att de nog har ett fullspäckat schema, karamellkokeri, shopping, ätning, badning och jag vet inte allt.
Och jag undrar om det är semester att ha ett fullspäckat schema?

Jag känner mig lite som Nalle Puh, allt jag vill ha ut är god mat, god öl och fin utsikt på min semester. Jag vill inte ha köer, scheman, saker som måste göras och saker som måste ses på min semester.

Jag vill titta på folk och det slår mig, när jag tänker på det, att just köer är helt oslagbart för mig, för där står de ju, människorna jag tycker om att titta på. Och ingenstans kommer de, eller jo, men det går ju inte fort.
Så jag kan sitta och se och begrunda dem.
Nästa gång ska jag nog åka till ett land där det köas hela tiden och överallt!

Så, nästa gång, du står i en kö och ser en kvinna en bit bort, i en campingstol, med en öl och något gott som hon tuggar på, då vet du, det är jag, som firar semester.