onsdag 7 mars 2018

Ingen är Einstein mitt i natten.

Vissa dagar så vet man att Murphy står bakom en husknut och fnittrar och gör glädjeskutt.
Först, fast det inte är först så ringer det på dörren och en byggnadskille står utanför och säger 'Vi stänger av vattnet...' varvid jag först sade 'Vad bra att ni säger till...' för att sedan utbrista 'Jag visste att jag skulle ha duschat direkt, fan också!' vilket fick grabben att le och säga att jag kunde fylla på så att jag i alla fall har kaffevatten. Det såg troligen ut som om jag behövde det.
Så det gjorde jag. Allt medan jag mumlade förbannelser. Jag är mycket bra på att svära. En del tror att bruk av svordomar visar på brist på vokabulär. Inte alls, säger jag. Jag kan prata byråkrat om det bara behövs men jag anser att det finns få saker som ger sådan tyngd som vackert utplacerade svordomar när jag behöver få ut min hjärtas mening. För övrigt så känner jag med alla människor som jag givit blanketter med 312 kopior och bett att de ska läsa igenom, fylla i och signera med sanningsserumsbläck. Jag vet vad ni gick igenom. Nuförtiden så morrar jag bara jag får en blankett från någon myndighet. Kallas det karma, månntro? Jag vill då påpeka att jag inte någon gång njöt av pappersexercisen. Förutom när det var någon dryg viktigpelle. Jag är trots allt inte mer än människa.

Men först, innan byggnadsgrabbar, klockan 3.45 beslutade yngsta katten att det var en bra tidpunkt att få upp en hårboll. Bredvid sängen.
Jag säger inget om det, men jag visste vad som komma skulle. 
Och jodå.
Äldsta katten far väl upp ur sin slummer och ska hålla räfst och rättarting med yngsta katten som har mage att få upp en hårboll mitt i natten och störa hennes skönhetspälssömn! Nu jävlar, ska han få, muttrar hon och så är det igång.
Troligen får hon in en riktig femetta rakt mellan öronen på yngsta katten för han vrålar i högan sky, matte ställer sig upp i sängen och ylar 'Vad håller ni på med?!' (ja, det är en dum fråga men mitt i natten är ingen Einstein) och det morras och springs i hallen som om det vore en sängkammarfars utan farsdelen.

Efter att jag sagt till äldsta katten att man inte beter sig sådär, (ett argument som hon inte verkade imponerad av) så huserade en styck katt under sängen morrande och en annan satt i hallen och talade om att om någon bara visade ett morrhår i hallen så skulle det bli en fight som finge Ingos fighter att blekna.

Då gav jag upp. Svärande tog jag kudde och filt och sade till katterna att man kunde ju tro, att när man lever ensam så behöver man inte lämna sängen och sova på soffan. Men icke då. Skaffa två katter och sedan kan man få känna på hur det är att soffsova ändå. 

Så jag gick och lade mig på soffan, ity efter tidigare gräl har jag märkt att ligger matte på soffan så är katterna lugna. Det var de nu med. De sov som små grisar, de monstren. Det gjorde inte jag. Jag tittade på klockan både en och två och tre och tjugo gånger.

Så här är jag nu. Inte utvilad. Inte nyduschad. Men jag har kaffevatten. 
Alltid något.

4 kommentarer:

Baronessan sa...

Tänk som dom kan behandla oss dom små pälsklingarna. Och ändå älskar vi dom. Och... visst fan får/ska man svära! Jag kan inte leva utan svär. Man måste ju göra sig av med ångan! PS. Hoppas katterna skämdes. Men troligen inte D.S.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
eller hur? Vore de människor hade vi kastat ut dem för länge sedan. :D
Ja, jag tycker det med! Jag kan låta bli att svära men jag har ingen lust med det. Det är en krydda i livet.
Nej, inte ett dugg, de sover som grävlingar fortfarande. Kanske att de går upp när de ska ha sin skinka. Sedan fortsätter de väl att sova. Medan jag går här hålögd. :D

Cicki sa...

Även här härskar svordomarna när det behövs. Som tur är så har ju Elvis ingen att slåss mot så han håller sig lugn på nätterna. Däremot börjar vi fundera på om han håller på att konvertera till hund. Från att varit en väldigt kräsen kisse så kastar han sig över allt som spills under bordet. Ett mycket hundlikt beteende. Men han börjar ju bli gammal så det kanske handlar om demens. Han har glömt bort att han är katt. Eller nåt sånt.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
ja, de är användbara att ha. Det vore intressant att veta om han tänker konvertera eller om han helt enkelt har bestämt sig för att ni lagar otroligt god mat som han på något sätt har missat tidigare. :) Asta som är äldst här har blivit mer bossig på äldre dagar, hon blir upprörd när jag vägrar att lägga mig ner när hon tycker att det är dags och stormar omkring i hallen och låter som om hon svär över mig. Det kanske hon gör :D