Hur det än blir, så blir det.

Jag vet inte alls hur det ska bli, hör du du....
Men i morgon drar jag ut till stugan.
Jag och Asta Katt, vi behöver lite semester bägge två, lite tid att tänka och lite tid att bara vara, lite tid att måhända klättra på väggarna av sysslolöshet, måhända lite tid av saknad efter klubben och klubbvännerna, måhända tid som spenderas i vårsolen, måhända lite tid som också färgas av eventuella vänner som kommer förbi.
För sådant kan man aldrig veta riktigt, riktigt säkert.

Men jag ställer in mig på frid. Kompassen är riktad åt rätt håll och musiken är komponerad,
ett hem utan musik är lika tyst som en mullhög som ingen tagit rätt på för att plantera vårens första penséer.
Så är det.

Om du skulle fråga mig vad jag ska göra där ute, skulle jag svara "Jag har tamme fan ingen aning!" för det har jag inte.
Jag känner mig lite som den där gamla gumman de frågade om vad hon skulle göra efter sin pension "Mjaa. Jag kanske sätter mig i gungstolen..."
"Och sen då?"
" Hmm, sen kanske jag till och med gungar lite..."

Det finns gungstol, så möjligheten är inte begränsad...

Det enda jag är smått förskräckt för är möjligheten, och låt oss säga risken, att grannarna kommer för att välkomna mig.
Man vet aldrig hur folk på landet är, höll jag på att skriva, men det är inte sant, vad jag egentligen borde skriva är att, man vet aldrig hur folk är överhuvudtaget någonstans.

Jag känner inte riktigt för välkomnande, å andra sidan, kommer de och bär på en fin öl och en paj så är jag inte den som är den, utan bjuder in dem med stolthet för att visa upp mitt enkla tjäll.
Jag har gubevars både stöddig trähörnsoffa och en lite blygare tvåmanssoffa och inte att förglömma gungstol.
Bara en så länge, men den ska bli två snart. (Nej, jag har inte kommit på något sätt att korsbefrukta gungstolar, men det finns en till på min vind...)

Annars så vet jag inte vad jag ska göra, jag har hört att rådjuren kommer väldigt nära mitt torp, kanske kan jag stå och prata lite med dem under päronträdet, å andra sidan vet jag inte riktigt vad man ska prata med rådjur om. Det ger sig nog...

Hur Asta Katt ska reagera lär bli intressant, jag har packat både kattlåda, mat och godis och leksaksråttor, så hon har sin helt egna packning hon med.
Själv har jag packat musik och öl och mat och vatten som om jag har tänkt utfodra ett helt kompani.
Jag lär inte gå hungrig med andra ord.

Kanske kommer jag att besväras av lappsjuka så in i helvete, det lär bli intressant att se.
Kanske kommer jag inte alls att besväras av det utan finna att allt är gott och väl där ute.
Kanske kommer jag att sitta och gråta i ett hörn när jag tänker på vännerna nere på klubben som dricker öl och har sig å det roligaste.
Kanske kommer jag inte ens att tänka på dem.
Fast det lär jag göra, jag lär tänka på både dem och andra om jag känner mig själv rätt.
Folk upphör ju inte att existera bara för att man flyttar sig en bit bort.

Hur det än blir så blir det.
Det är en sak som är säkert.
Om vi inte hörs mer innan påsk, ha en bra påsk, vem vet, vi kanske syns på Blåkulla?
I så fall är jag den kvinnan som kommer med en påskkvast som är laddad med Carlsberg och marsipanägg!