söndag 6 augusti 2017

Stuntkatter och bara för att alla andra gör det så vill inte jag.

Jaha. Det är såhär Liberace hade det, tänker jag där jag ligger med huvudet vilande på en guldpaljettkudde.
Inte speciellt bekvämt eftersom paljetterna är hårda och omedgörliga. Andra sidan av kudden är omöjlig, den är glansig och huvudet glider av som om det vore en smörklick i en het panna.

Det är svårt med kuddar. Om jag lyfter huvudet från min glansiga position så kan jag räkna till 10 kuddar i soffan. Och tre ovanpå plus en nalle.  Ingen av kuddarna är bekväm. En del känns som om de är stoppade med potatisar, en del är för mjuka och en del är stenhårda som om det vore mursten i dem och en del är som sagt paljettklädda och bara till för, hm, ja, jag vet inte vad de är till för.
Kuddarna ovanpå soffan och nallen är där för att hindra yngsta katten från att kliva bakom soffan och svinga sig upp på min Tutankhamon-matta som hänger på väggen. Rakt upp klättrar han och så kastar han sig ner med dödsförakt och far iväg som skjuten ur en raket. '

Jag tyckte att det var synd om folk som satt under mattan och löpte risk att få en knubbig katt i huvudet så jag satte dit kuddarna. Det stoppar inte yngsta katten dock, han har kommit på att tar han sats tillräckligt många gånger från golvet, ungefär som en fjäder, så åker kuddarna bort och han kan utföra sina cirkuskonster.
Det är en ständig kamp mellan honom och mig. Tutankhamon säger ingenting. Han tiger och lider. Egyptierna gillade ju katter. Något säger mig att kanske unge Tut inte skulle vara så förtjust i den här språngbrädeakrobatkatten.


'Men hur känns det idag? Efter urladdningen om fötter du hade igår?' frågar vän av ordning.
Jotack. Bättre. Jag har också några fler tankar om det.
(Släppa ämnet? Icke, jag är som en terrier med ett tuggben)

Det jag tänker på är fortfarande det här 'alla gör det'.  Jag minns fortfarande när jag (inte) gick i skolan och skolpersonalen försökte övertyga mig om att 'alla barn går i skolan' var ett skäl för mig också att gå i skolan. Jag minns att jag tänkte att bara för att alla andra gjorde det så behövde det inte betyda att jag också skulle göra det.  
Det känns ibland som att folk hoppar på saker enbart för att ingå i en flock och det där har jag aldrig begripit mig på heller. Jag var annorlunda som barn. Jag visste det. Jag hade heller ingen önskan om att ingå i några flockar. 
Det är likadant nu. Jag trivs med människor ibland. Men jag trivs inte med att följa med i strömmar där jag inte ser något skäl att vara.

Du vet, det är som med mode, ibland tycker jag att det verkar som om folk tar på sig vad fan som helst bara för att det är inne. Eller alla klipper sig likadant. Eller (hu!) när alla tog duckface-foton. Var det ingen som reflekterade över hur de såg ut? Den enda som gått iland med att truta med läpparna och se snygg ut var Marilyn Monroe. 

Och nu går alla i supertighta träningskläder. Jag gratulerar dem som går iland med den looken. Själv har jag ingen önskan om att se ut som en kassler som blivit insnörd i band, vilket är den look jag skulle få. Jag vet att folk säger att kläderna andas. Det är bra det. Jag kommer i mina vita xxl-tshirts som jag snott (err, jag menar lånat) av expojkvänner och mina blå träningsbyxor som är behagligt urtvättade. 
Det är ingen snygg look, det ska villigt erkännas. Jag är för övrigt ingen syn för gudar på mornarna när jag drar fram längs vägarna som en osalig ande. Det finns joggare som stannat, dragit efter andan och stirrat på mig där jag kommer högröd i ansiktet med t-shirt, träningsbyxor och håret fladdrande i vinden.
Det bjuder jag på.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tutankhamon hette grannens katt när jag var liten. En elak jävel som både vi barn och vuxna var rädda för. Ett randigt odjur som kunde ligga på lur i ett träd, på ett tak eller bara runt ett hörn. Den anföll under ett hiskeligt vrålande och viftande med kloförsedda tassar. Traktens skräck.
Din katts akrobatiska övningar andas mest jävelskap, inte ren och skär ondska.
Paljettkuddar? Dem har man väl för att katthåren inte fastnar så bra på dem? Eller?
//Lippe

Ursula sa...

Hej Shirouz!
Din beskrivning av ditt katt-liv får mig osökt att tänka på "Simon's cat"! Den där tecknade animerade serien, du vet, som på pricken skildrar kattens liv och leverne och attityder. Finns på YouTube. Det finns ett avsnitt (som jag inte minns titeln på) där katten går fullständigt bananas och far omkring som en egensinnig tornado - ut och in och upp och ned och runt och runt och runt tvärtom, och... Den är suverän!
Nä, skolan ville inte jag heller gå i! Jag började så småninom skolka i stor omfattning, och på slutet skrev jag själv under mina sjukintyg - och ingen märkte något, eller misstänkte något. Jag begick alltså urkundsförfalskning av min fars namnteckning utan att bli upptäckt - så skicklig var jag! Det kunde blivit början på en lysande kriminell karriär, men i stället slutade jag efter första ring. Ack, ja, där kanske jag kastade bort en naturlig begåvning...
Nej, kassler ska inte skändas genom att snöras in! Kassler ska aldrig iklädas något som hämmar den i rörelserna eller i livet! Kassler ska få känna sig fri, och ohämmad, och livsglad! Du gör rätt i att klippa alla snören, kära kassler, och minns att du är bäst "au naturelle" !

Shirouz sa...

Hej Lippe,
åh, vilken mardrömskatt, påminner om en väns katt, liten var hon och trefärgad och så söt som socker men tittade man bara fel (enligt henne) så attackerade hon. Kommer inte ihåg hennes namn, det kommer väl mitt i natten som vanligt.
Nej, det är sant, han är inte djävlig men väldigt pigg på att injaga lagom med skräck i folk, du vet, vi har våra stunder när han ska klappas men jag har stränga förhållningsorder, det får inte fnissas eller vara för glatt för då smäller han till eller om jag råkar titta någon annanstans och inte ha min fulla uppmärksamhet på just honom. Han är övertygad om att han världens mitt.

Ah, paljettkuddarna.. Katthår fastnar som *fan* på dem och nästlar sig in så att ingen dammsugare kan ta dän dem. Jag har gett upp, Asta ligger på dem och jäser, hon är ju lite damig och tycker nog att det är snyggt.

Shirouz sa...

Hej Ursula,
jaa, han är faktiskt lite så och lite som Karlsson på taket, säker på att han alltid har rätt och att allt han gör är rätt. Det är mitt fel, när han var kattunge och jag tillrättavisade honom så spelade han pajas, jag brukade säga 'FY!' och visa ett finger framför honom, vilket fick honom att smälla till fingret och sedan ramla ihop i en hög och flina. Och jag skrattade givetvis. Sedan försökte jag lägga ett finger på nosen och säga 'FY!' vilket fick honom att slå till fingret igen, skela med ögonen och ramla ihop i en bedårande pälshög. Och som den dumma människa jag är så skrattade jag då med. Så nu styr han hushållet. Inga fy sägs, det är ingen idé.

Det låter som om du och jag är lika, jag skolkade från första klass, jag är imponerad av att du skrev under med din fars namn och kom undan med det :D Jag kan inte minnas att vi hade några sådana papper, eller så slängde jag dem, jag minns att min far var på många möten om mig, ibland följde jag med också till lärare och rektorer som skakade på huvudena och sa 'Hon är ju inte ointelligent, flickan' och min far blev förbannad och sa 'Det är väl klart att hon inte är!' Jag slutade efter första halva ring i gymnasiet, min far var nog lite förvånad att jag höll ut så länge.... :D