lördag 5 augusti 2017

Jävligt grinig idag, du.

Jag känner mig grinig idag, visst får man känna sig jävligt grinig när solen bara skiner och skiner? Imorse när jag cyklade så var det härligt, gråa moln som lekte tafatt i himlen, lätta regnstänk, vattenpussar och inte en själ i sikte. Underbart.
Men så går tiden och så kommer solen. Igen.
För folk som jag känns det som att det här har pågått för evigt. För oss som njuter av regn och rusk så är den här sommaren pest. Ja. Det är möjligt att du har varit på ett regnigt ställe. I så fall, gratulerar. Sade hon avundsjukt.


Men, grinigt var det. Och med solen kommer alla dessa förbannade fötter i vattendrag igen. Jag vet att jag har skrivit om det förut. Och ja, jag vet att för en del så är det vackert.
För min del så ser jag inget vackert i vuxna fötter. Babyfötter. Javisst. Fint.
Tassar. Jodå. Vuxna fötter placerade framför ett vackert hav eller en insjö? Fult.
Det känns som att någon tror att jag inte förstår att de njuter livets glada dagar om de inte får plantera sina 45or eller 39or i förgrunden. Fötter är inte vackra. Jag tycker inte det och någonstans misstänker jag att många gör det för att alla andra gör det. Utan att reflektera över om en bild av ett hav kanske är vackrare. 
Det är så mycket folk gör för att alla andra gör det. Eller säger för att alla andra säger det. Eller läser för att alla andra gör det. Jag är kärringen mot strömmen, jag vill gärna veta varför jag gör saker. Sätter jag någonstans upp ett foto med mina fötter framför en badbalja så vet ni varför. För att retas. 

Och så tänker jag, varför inte lika gärna händer i ett vattenbryn? Händer kan vara vackra. Eller en armbåge. Om man tvunget måste ha med bara en kroppsdel menar jag. Härom dagen var jag snabbt inne hos en annan bloggare, hon hade en bild av knän framför vatten. Det gillar jag. Knän kan se ut som kullar. Knän är knubbiga och lite skojfriska. Inga tår som spretar och ser ut som små potatisar som försöker springa ikapp iförda nagellack. Knän är helt okay.

Annat jag retar mig på? Frågar vän av ordning... 
Det vanliga... Boleros. Mitt pet hate. Jag vet inte varför jag när ett sådant oresonligt agg till boleros. Men jag vet att när jag ser en så tänker jag 'här kommer jag som nyss stulit mitt fyraåriga barnbarns kofta och krängt på mig.'
Sa jag att jag var grinig idag?

Mer grinigt. 'Stänga ner'. Jag kan för mitt liv inte förstå varför man måste säga att något har 'stängt ner'. Closed down heter det på engelska. Stängt betyder stängt. Icke öppet. Slutfört. Det behövs inget 'ner'. 
Eller 'snacka upp'.  Nu ska vi snacka upp det här ämnet, säger någon på radion. 
Och jag tycker att det låter så jävla dumt. 
Återkoppling är jag inte förtjust i heller. Där föredrar jag faktiskt feedback.
Eller 'ring mej sen' som det hette i Macken.

Men, (säger du, som är en otroligt tålmodig människa om du orkat ända hit utan att bli så irriterad att du försöker återkoppla till mig för att snacka upp fötter) finns det inget positivt idag?
Jodå.
Bloggen är slut. 













4 kommentarer:

Ursula sa...

Hej Shiouz!
Jag håller med dig om fötter resp. händer!:- Jag kan sträcka mig så långt som att säga att det är skönt med välvårdade fötter, men fötter kan aldrig bli vackra (de stackarna!)
P.S. Du har inspirerat mig till att i dag äntligen blogga om ett ämne som länge legat på jäsning hos mig...
Ha det gott, även om fötterna!

Shirouz sa...

Hej Ursula,
ja,det håller jag med om, det är en härlig känsla när man tagit fotbad och filat och smörjt, inte bara fötterna blir glada utan hela kroppen känns det som.
Åh, nu blir jag nyfiken, jag ser fram emot att läsa och tack, ha det gott du med :)

Anonym sa...

Fötter i vattenbryn kan bara finnas en förklaring till, folk har en dålig hårdag. Fötter väcker inga varma tankar hos mig heller.
// Lippe

Shirouz sa...

Ha!!!! Hej Lippe, precis så måste det vara!!!!! :D