lördag 29 april 2017

Ingen är förvånad.

Herregud, det där gick ju jättebra. 
Att uppdatera varje dag, menar jag...
Nåväl, ingen är förvånad, allra minst jag. Och nu undrar du hur det gått med träningen?
Jo tack, från tå-ont hade jag några bra veckor när inte tån hotade med att gå hem i förväg.

Sedan var jag ute nu i veckan, hade absolut ingen lust men det ignorerade jag.
Det var en sådan där dag som var full av olust, du vet.
Mycket folk, mycket oväsen, ingen lugn och ro.
När jag är på väg hem så ska jag över ett trä.
Smidig som en bakfull kamel tar jag mig över trädet och lyckas knycka till så att jag får ont i knät.
Hemvägen togs med myrsteg och förbannelser som ekade genom skogen.
Så nu tar jag det lugnt. Igen.

Man får (eller, 'jag får' ska det ju stå, jag läste någonstans att man ska undvika att beskriva sig själv som 'man', utan skriva 'jag' och just idag känner jag för att följa den regeln.) inse att jag är inte så ung längre, ingen sprittande vårkalv utan mer en tjurig ko som inte ska hoppa över stättor och stenar och träd.
Inte med fart i alla fall. Nä, nä. 
Lite hoppande med stil blir min melodi.

För övrigt har jag läst. Och läst. Samt sett Skam äntligen. Mycket bra serie.
Jag har med framgång undvikit att se den eftersom jag gärna blir lite 'äh, det där kan jag se sedan, någon gång långt fram i framtiden' när saker hypas.


2 kommentarer:

Baronessan sa...

Ha, ha, ha - där kom dom igen, djuren! Jag har saknat bakfulla kameler och dyligt.
Det är svårt det där med att tänka sig för. Det gick ju förut då ska det väl gå nu med osv.
Kollade en stund på skam men det var så trögt. Kanske ska börja från början.

Shirouz sa...

Hej Baronessan, jag med, tyckte att det var dags för dem igen. :D Ja,precis och sinnet vägrar att gå med på att jag kanske inte längre är lika spänstig i kroppen.... Ja, ge det en chans, jag tyckte bra om den. Bästa säsongen tycker jag att den med Isak är,tror att det var den sista.