lördag 11 mars 2017

Hell week. Eller 'Off with his head!'

Vilken jävla vecka. Eller som jag så snyggt uttryckte det på fb 'Hell week. What a fucking hell week.' 
Det finns en sång med Izzy Stradlin, 'Coke'n' där han sjunger:
"I've got to get some sleep some time this week man
Ya go fallin' over
Cause ya haven't been to bed in a week
Ya start to see funny like snow comin' down in a heat'.

Jo. Nu vet ju både du och jag att den handlar om coke och jag kan lugna dig med att jag har inte varit i närheten av det.
Däremot så har jag inte sovit som en normal människa och har full förståelse samt inlevelse i känslan som Izzy sjunger om.

Yngsta katten har varit dålig. Han kräktes och sedan ville han inte äta eller gå på lådan. 
Äldsta katten märkte det givetvis och hennes lösning var att börja fräsa åt honom.
Iväg till veterinär och han kom hem med diagnosen 'förstoppning.'
Samt mikrolax i kroppen.
Äldsta kattens lösning var att fräsa. Högre.

Till slut gick yngsta katten på lådan och producerade den värsta illaluktande dyngan (du äter väl inte frukost och läser det här? i så fall, sorry....) i mannaminne.
Matte klappade händerna och dansade spontandans. Duktig katt.
Kattjävel, tänkte äldsta katten och steppade upp fräsandet ytterligare.
Bristen på medkänsla var överväldigande. 
Hon tittade på mig och jag kunde höra hur hon tänkte telepatiskt 'Du ser väl att han inte mår bra? Det är väl inget att spara på? Off with his head!'

Sedan skulle det sovas. I sängen hade jag tänkt.
Äldsta katten stod i sängen. Ett kraftpaket på blott tre kilo. Ett rasande sådant.

Yngsta katten tänkte sig att han skulle gå och lägga sig.
'Aldrig!' fräste äldsta katten och studsade runt i sängen som om hon måhända hade intagit illegala substanser.
Yngsta katten var trött. Han ville sova i sängen.

Jag hade lagt mig i sängen eftersom jag är en enfaldig varelse och trodde att alla var trötta. Äldsta katten var inte trött. Hon övergick till morrande för att sedan yla som om hon var Birgit Nilsson med foten i kläm. 
'Off with his head! Off with his heaaaaad!'

Jag suckade. Lyfte ut äldsta katten som vid det här laget verkade ha svalt en megafon. Fick lite snygga rivsår på köpet.
Stängde dörren. Med  yngsta katten i sovrummet.
Lade mig. Det gjorde han med.
Suckade.
Sov.


I ungefär fem minuter. Sedan bankade det på dörren och megafonkatten utanför dörren skrek att 'Det här ska ni få fan för när ni kommer ut!' Kom UT!'

Så höll det på hela natten. Lugnt en stund, lagom till att vi somnat och sedan bankades det och skreks det i hallen.

Nästa dag var likadan. Fräsande, ylande och 'Off with his head!'
När kvällen kom beslöt jag att sova i soffan, lite mer neutral mark tänkte jag.
Jo. Jag är enfaldig ibland.
Det var lugnt så länge yngsta katten inte rörde på sig. När han rörde på sig så ljöd mistluren genom vardagsrummet. Den yngsta katten rör på sig ganska mycket på nätterna. Jag visste inte det innan.

Nästa dag var som en dimma. Jag flöt omkring. Jag har ingen aning om vad jag åt eller gjorde.
Kvällen kom. Soffan intogs. Ylande återtogs. 

Nästa dag minns jag överhuvudtaget inte. Jag försökte stjäla till mig en liten tupplur i gungstolen men då stod den äldre katten nedanför och upplyste mig om att 'The target has moved!' och ylade en liten vacker sång.

Nästa dag var likadan. Fräs. Vrål. Trött människa. Trött katt. Adrenalinstinn katt.
Soffa. Sova. Vakna. Yla. Sova. Vakna. Yla.

Dagen därpå var vi alla skakade och matta. Även den äldre katten.
När kvällen kom satte jag mig ner med henne och sa 'Hördudu, kan du låta oss sova en hel natt? Du känner ju igen honom. Låt oss alla få sova en natt. I sängen. Utan dina fascinerande utbrott?'

Jag gick och lade mig. Äldsta katten marscherade fram och tillbaka i sängen som en soldat. Fräste. Jag suckade. Yngsta katten suckade.

Men miraklens tid är inte förbi. Vi sov en hel natt. En hel natt! En hel jädra natt!

Hur är det nu? Jo. Fräsande fortsätter. Vi är lite bleka och skakade men inte rörda.

Och vet du. Jag har inte ens berättat om låset på min vindsdörr. Som sagt.
Hell week. 

5 kommentarer:

lilah sa...

Jisses, säger jag bara! Visserligen är ju inte djur i allmänhet kända för empati (vissa undantag, typ elefanter och vissa andra) men nu när han HAR skitit = blivit av med sin förstopnning, bajslådan rengjord (för det är den väl?) så borde väl allt vara frid och fröjd igen? Eller ja, hmm, jag menar att allt borde ha återgått till hur det brukar vara.
Måhända att den lilla damen passar på att få ur sig ALLA undanträngda ilskor på en gång nu, när han är för orkeslös för att svara emot? Eller är hon måhända våldsamt svartsjuk på att han nu får all uppmärksamhet?
Har du prövat med att ha henne i sängen och istället lyfta ut Styre i köket på natten? Nu när han inte är svårt sjuk längre, menar jag.
Bara ett förslag...

Ursula sa...

Oj, kära Shirouz, det var det värsta jag hört (läst)! Jag har aldrig haft mer än en katt åt gången, men jag har haft flera hundar samtidigt och de skulle aldrig bete sig så! (Men katter är ju inte flockdjur, som hundar är.) Stackars du, vilken pärs!
Vågar inte tänka på hur låset på vindsdörren djävlats med dig...
Hoppas du har frid i huset nu, och sover riktigt gott om nätterna framöver!

Ursula sa...

Kan riktigt se - och höra!- äldsta katten när hon bankar på dörren och skriker:'Det här ska ni få fan för när ni kommer ut!' Kom UT!' !!! :-)

Shirouz sa...

Hej Lilah,
jodå, rengjord och allt, jag tänkte också att allt skulle återgå till det vanliga när han varit på lådan samt varit hemma och börjat lukta som sig själv igen, jag funderar också om det var all uppdämd aggression som kom ut, nu (himlen vare tack och lov!) har hon äntligen (peppar, peppar) lugnat ner sig och 'ser' honom inte. Vi är mycket tacksamma för det. :D

Shirouz sa...

Hej Ursula,
jaa, det har varit ovärdsligt (det är faktiskt det enda ordet jag kommer på för att beskriva det)men nu har hon äntligen lugnat ner sig. Äntligen har vi alla fått sova ut och ingen är gladare än jag. Vindsdörren ja... Den är ett kapitel för sig. I korthet skulle jag in för att hämta kattburen... Jag kommer upp och det sitter ett lås till på min dörr! Det var en halvtimma kvar innan veterinärbesöket och jag fick panik, milt sagt. Ringde hyresvärden och två killar kom med en bultsax, när de tittade på låset sa de att det bara satt fast i ena skänkeln så jag kunde ha öppnat. Men det är ju en sådan grej man inte tittar efter när man redan är stressad... Hur som helst, det låset skulle ju inte vara där, så det klipptes bort. Vi har någon som inte mår så väl i huset och det är inte utan att jag tror att det kanske är hon. Hur som helst så ställer jag inte upp kattburen på vinden igen. Den får vara kvar i lägenheten.