tisdag 24 januari 2017

Vari jag tänker på faran i att bli berömd.

Igår tänkte jag uppdatera här. 
Men...
Jag tror inte att du har förstått riktigt hur atletisk jag är. Jag är vansinnigt atletisk. Samt medelålders.
Så, varför inte dammsuga kökslampan som hänger högt uppe i taket?
Ja, varför inte... Tänkte jag medan jag dammsög golvet.

Sagt och gjort. Jag dammsög lampan och lyckades därmed sträcka en muskel som jag faktiskt inte hade en aning om jag hade.
Därmed svarade jag också på frågan 'varför inte?'
Nu vet jag. Den där lampan kommer aldrig mer att åtnjuta någon som helst skönhetsmakeover. Samt jag antar att glödlampan kommer att gå precis när jag är atletisk nog att klänga upp för att byta den så att jag kan njuta av lite mer sysslolös tid och svära över tingens förbannelse.

Nåväl. Jag förvisade mig raskt till sängen, med spikmatta och tigerbalsam samt en bok. Boken som var en 'feelgood' handlar om en kvinna som öppnar ett bageri. Ja, jag tror säkert du har hört om den.
Den är helt okay om man bara låtsas som att man inte läser raderna om de pigga fräknarna och smultronblonda hår, på tal om det, vad fan är 'smultronblond'? Smultron är röda. Är de blonda är de oätliga. Och ser inte speciellt attraktiva ut. Men det kanske bara är i min värld.

Vidare får man överse med männen som har isande blå ögon och starka käkar samt diverse annat som förekommer i sådana böcker. Det är aldrig någon som är småknubbig och har hår som ser ut som om de hade fan själv som frisörer. 

Så, där ligger jag och läser och tänker för mig själv, det här skulle jag kunna skriva. Lätt. Samt bättre. Givetvis bättre.
Jag sänker boken och ser framför mig en vansinnigt säljande roman med medelålders kvinnor som kämpar med livet och aldrig har smultronblont hår. 

Men det blir jobbigt, tänker jag. Jag kommer att bli berömd. Och nu för tiden får folk för sig att de vill se och höra författaren för de får sig att det är en trevlig person. Eller vad de nu har för obskyra anledningar.

Då får man sitta där och signera böcker till Laura och Penelope och le så mycket åt alla som säger att de älskar ens böcker så att man till slut har ett permanent leende som inte ens går bort om man biter i en citron.

Och så ska man hålla små pigga föredrag. Jag som är folkskygg och inte tycker om människor. Jo, ett fåtal tycker jag om. Men definitivt inte sådana som får för sig att jag ska åses från ett podium. Eller skriva mitt namn i en bok.

Sedan ska man instagramma och aldrig mer kunna gå ut i snabbköpet utan att folk skriver på fb att 'jag såg Ulvstrumpa handla bananer, hon ser precis ut som vem som helst!'


Nej... tänker jag... Det ska fan skriva en bra bok. 
Och så läser jag vidare.

13 kommentarer:

Baronessan sa...

Det där kunde jag ha skrivit. Och jag skrev faktiskt två... öh, berättelser för ett antal år sedan. Då när jag var vidbränd. Jag skickade tom in dom men inte fan! Och jag är ingen påstridig person så jag la ner direkt. Men... hade jag fått ge ut dom - då hade det givetvis varit under psedonym. Typ Sven-Albrekt Drinkelhoff. Det ska fan sitta till allmän beskådan och småle!
Lampan kan hänga där och damma. De flesta olyckor händer i hemmet. Dammsugare är farliga saker. Det är nog därför så många använder sig av Städhjälps-RUT.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
gjorde du?! Men vad fan, vilken dålig stil av förlagen att inte ge ut, du skriver ju bra! ¨
Precis, jag begriper inte vad det ska vara bra för; att se den som skrev, menar jag.
Absolut, den här lampan kan bara glömma att jag bryr mig. Nu är jag fit for fight igen men tänker icke dammsuga en enda lampa till.

Ursula sa...

:-D "Isande blå ögon" - man ryser ju av bara de tre orden, haha!
Nä, att vara författare i dag verkar vara förfärligt ytligt... Se på Läckbergskan, som flitigt lägger upp sig på sociala medier, visar upp sin gravidmage, uttalar sig medvetet kontroversiellt om barnuppfostran och hyllas av fansen. Fjantar i spalterna.
Ska inte författare sitta på sin kammare och skriva?
Det gjorde i alla fall jag, på 80-talet, och det passade mig utmärkt.

K Special-dokumentären om David Lagercrantz och hans Millenium 4 visar en exempellös mediacirkus för att marknadsföra boken maximalt. Undrar vad David L:s pappa Olof skulle sagt om den cirkusen... Finns på svtplay!

Ursula sa...

Har kollat litet igen på dokumentären om Millenium 4. I en scen i början sitter Stefan Sauk och läser in för ljudboken. Kapitel 29 börjar: "Hon var ett under av klass". Inte precis en mening av hög litterär klass, ligger snarare i närheten av isande blå ögon...

Kalle Byx sa...

Är det bageriet på strandpromenaden du skriver om? Ler åt dina kommentarer och är övertygad om att du skulle kunna göra det myckeet bättre samtidigt som jag delar dina våndor över att bli berömd.

Shirouz sa...

Hej Ursula,
första frågan måste ju vara, vad skrev du för böcker??? Ja, jag begriper inte heller intresset för att vara uppdaterad med vad författare kan tänkas tycka om precis allt och inget. Sedan måste jag stoppa och tänka för jag har ju läst mycket om en del författare men det känns som om det var på ett annat sätt, om vi tar Piraten så tror jag inte att han skulle instagramma dagligen och uttala sig om precis allt. Men jag kan ju ha fel. Men jag tror inte det.
Den dokumentären missade jag med gott samvete, tänker absolut inte läsa den fjärde delen heller. Jag begriper mig inte på varför det skulle vara intressant när en helt annan författare skriver vidare på en annans bok.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
ja, den är det och jag tycker att den var rätt rolig mellan varven om bara det hade sparats lite på klichéerna. Tack, i mina värsta stunder är jag helt övertygad om att jag skulle kunna, men som sagt, berömmelsen, nej, nej, nej :D

Ursula sa...

Hej igen, Shirouz!
På eftermiddagen den 15 februari, i början på 80-talet, blev jag insnöad medan jag satt och pulade med min självdeklaration. (Det är ingen sport att vara klar i god tid, eller hur?) Jag insåg redan strax efter lunch vartåt det barkade, för har man bott på landet i Skåne så är man luttrad. Och då bestämde jag mig för att "skriva av mig" alla vidriga vinterupplevelser jag varit med om - och samtidigt äntligen skriva den där hästboken som jag drömde om att skriva när jag var 12-13 år.
Så under några veckor hamrade jag ner en story på min gamla reseskrivmaskin, och fick den snabbt såld. Den kom dessutom ut även på norska, året efter. Den innehåller en del humor, trots vintervidrigheterna. Jag använde pseudonym, publicitetsskygg som jag är...
Några år senare fick jag lust att skriva en ny hästbok, och förlaget ville gärna ha en ny bok av mig - men då ville de ha fantasy, och det kände jag inte alls för!

Ursula sa...

Din rubrik här påminner mig om någon bok jag läst, och tyckt om...
Sådana kapitelrubriker finns det väl i Nalle Puh? Och så tänkerjag: "Falstaff, fakir" - men är långtifrån säker. Roligt, hur som helst! :-)

Ursula sa...

Eller/och i Tre män i en båt? Känns brittiskt...

Shirouz sa...

Hej Ursula,
jag ler här, ja, varför vara ute i god tid? Bättre att göra som Piraten. :)'
Nej, vad häftigt, jag kan se dig sitta på din kammare allt medan snön yr och hamra på skrivmaskinen och så gjorde du det du alltid velat! När du säger 'vintervidrigheter' så nickar jag och instämmer. Låter som en bra bok, tycker jag, jag undrar om jag har läst den. Jag läste inte så mycket böcker om hästar när jag var yngre, men en del slank ner. :)
Mycket klokt att anta pseudonym, jag kan inte förstå varför en del vill bli berömda. Helt obegripligt för mig.

Och ja, precis, Nalle Puh och Tre män i en båt :) Jag älskar båda. Jag har någonstans en till 'tre män-bok', jag brukar roa mig med att läsa dem högt för mig själv men får börja om flera gånger för jag skrattar sådant. Sedan är jag en sådan person som gärna läser om passager som jag tycker är roliga så att jag riktigt får skratta ut. Så att jag riktigt kan njuta.

Ursula sa...

Läste du någon av Jill-böckerna (Ruby Ferguson)? De var roligt skrivna, dem gillade jag varmt! :-)
När jag var liten fick min morbror en deckare utgiven under pseudonym. På den tiden var det inte ovanligt, frf a bland deckarförfattare, att använda pseudonym. Och många deckare hade en presentation av de viktigaste personerna i början av boken - mycket bra och läsarvänligt, och i min morbrors fall i humoristiskt tonfall.
Någon gång om året googlar jag min hästbok (pseud. Bisse Brask) och min morbrors deckare (pseud. Michael Mopp: Milda makter - mord!), och det finns alltid något ex av dem på Bokbörsen - ganska fantastiskt, för böcker som kom ut för flera decennier sedan!

Det finns även Tre män på cykel, tror jag, och en till - men ingen av dem når upp till Tre män i en båt! (Jag måste leta fram mitt ex och läsa om den!)
Nalle Puh är bland det bästa som skrivits på engelska! Jag njöt, dagligen, när Sveriges Radio sände sin inspelning där Allan Edwall läste Nalle Puh - då var jag vuxen, men det gör ingalunda Nalle Puh sämre!

Shirouz sa...

Hej Ursula :)
Joo, det gjorde jag ju! Jag hade glömt dem, jag tyckte om dem och så läste jag någon bok som var något med 'Svarta hingsten' om jag minns rätt...
Det här med pseudonymer minns jag, jag gillade Vic Sunesson, jag tror att jag måste kolla in på bokbörsen och se om jag kan inhandla böckerna av dig och din morbror.:)

Just det, Tre män på en cykel, jag tror att det är den jag har, det är ett mysterium för mig hur mina bokhyllor lever, jag har en strikt alfabetisk ordning men det är ändå oordning i hyllorna. Jag tror nästan att böckerna flyttar på sig under nätterna. :D