måndag 12 december 2016

Jag river köket.

Du skulle ha varit med igår.
Lunchtid och jag tänker mig att det ska bli en smidig lunch.
Ärtsoppa.
Det är smidigt.
Jag snittar plasten runt ärtsoppan, undviker smidigt katterna som sitter runt mina fötter och slänger i ärtsoppan i en kastrull.
I med lite vatten.

Och så öppnar jag köksskåpet.
Inte.
Köksskåpet som är av gammal god kvalitet; tänk skjutdörrar, vägrar att röra på sig.
Jag tar i lite och köksluckan rör sig inte en millimeter.

Jag slår lite halvhjärtat uppe i kanten på köksluckan och hör katterna som väntar på skinkan dra efter andan och undra vad fan matte håller på med.
Jag hör grannen vägg i vägg komma hem, stänga dörren och så knakar det i väggen som om hon lägger örat emot den för att lyssna efter vad som pågår i min lägenhet.

Det hade hon inte behövt göra, lägga örat mot väggen om hon nu gjorde det, menar jag, för jag är tämligen högljudd.
Jag bankar högt, jag bankar lågt på den förbannade köksluckan.
Jag tar tag i den andra och försöker tvinga den att skjuta iväg den andra med någon slags katapult-effekt.

Fanstyget rör sig inte en millimeter.
Jag sliter tag i köksluckan som vägrar att röra sig och draaaaaaaaaaaaaaaaaar.
Allt detta givetvis ackompanjerat av diverse svordomar som kryddas allt mer av önskningar om att köksluckan ska fara åt helvete och låta mig komma åt min timjan som står retligt gömd precis i andra hörnet.

Ingenting händer.
Mer än att katterna ligger på rygg och skrattar sig sanslösa.

Nåväl, fungerar inte det ena så fungerar väl det andra, tänker jag och sticker in handen i den lilla öppningen som är och försöker att dra ut timjanburken.
Det fungerar!
Jag får tag i en burk och utstöter ett glädjevrål.
Men.
Det är rökt paprika. Givetvis är det rökt paprika.

In med handen igen och jag känner en annan burk och försöker få tag i den och känner hur den med ett retsamt timjanfnitter försvinner åt andra hållet.

In med handen från andra hållet istället och skyffla undan alla onödiga skålar och burkar som är i vägen.
Vilket innebär att de ramlar rakt ner i diskhon.

Brraaaaaaaaak! säger det och katterna flyr.

Med ett morrande som skulle kunna skrämma hästar i sken sticker jag in handen igen, känner burken, tar tag och den hoppar åt andra hållet!

'Det var då själva FAN! ylar jag och återgår till att slå på luckan, nu helt utan hämningar, slagen ekar som hammerslag allt medan jag högljutt frågar 'Hur i helvete kan en kökslucka bara vägra att röra på sig?' och 'Allt jag ville var att ha en smidig lunch!!!'

Och så...
Så lossnar luckan så att den går att skjuta åt andra hållet, med ett ljudligt bang så åker den åt rätt håll.
Och där står den.
Burken med timjan. Inklämd mellan kardemumma och kanel.

Jag strör i timjan och tittar på klockan. Ärtsoppa är som sagt en smidig rätt att tillaga.
Bara att värma. Tar max 5 minuter.

Dvs om man inte råkar i slagsmål med köksluckor. Då tar det 45 minuter.
Minst.


7 kommentarer:

Anonym sa...

Ett sådant kök har jag också haft. Vad är det med de där skjutluckorna? Ena dagen glider de lätt för att nästa helt fastna och sedan glida på igen. Det verkar som om de är humörsstyrda.
//Lippe

Baronessan sa...

Ha, ha, det är inte lätt när Murphy håller emot!

Ursula sa...

Åååh, Shirouz, jag skrattar så att jag nästan gråter! 😁
Du beskriver det så dramatiskt och levande, med skrattande katter och allt - det är som att se en riktigt bra sketch på teve!
Vet SVT Drama att du finns, och vilken dramakomedi-begåvning du är?
Du skulle kunna skapa en vardagsnära komediserie, en värdig efterföljare till Papphammar!
P.S.Sådana där köksskåp med skjutdörrar har jag också haft, jag gillade dem - men ibland var de faktiskt väldigt trögrörliga...

Ursula sa...

P.S. Katterna får mig att tänka på härliga "Simon's Cat" - ditt drama skulle bli en jäterolig tecknad film!

Shirouz sa...

Hej Lippe,
ja, precis! Jag funderade på om det kunde ha varit att jag kanske tagit med blöta händer i luckorna och därmed fått dem att svälla (Jag är mycket för långsökta förklaringar som du märker, men t o m jag fick avfärda den eftersom det skulle krävt att jag nästan badat luckorna och det har jag absolut inte gjort :D )

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, där har vi det! Jävla Murphy! :D

Shirouz sa...

Hej Ursula,
tack så mycket :D Jag var så frustrerad här allt medan jag slet som en besatt med köksluckorna, kanske hade jag gett upp idén om timjansburken om jag inte råkat se några program där engelsmän sa 'quitters are never winners'. Det for nämligen genom huvudet när jag var i närkamp med köksluckorna. :D
Och åh, tack, nej SVT drama lever i högönsklig okunnighet om min existens. En kvinnlig Papphammare, det skulle vara något :)
'Trögrörliga', vilket härligt ord! Precis så som de är! Idag har jag varit sams med köksluckorna hela dagen, men varje gång jag har behövt skjuta dem åt ena eller andra hållet så har jag hållt andan lite.

Simon's cat! Ja, där skulle det kunna passa, det är en så bra tecknad animationsserie (heter det så?)