söndag 25 december 2016

En irländare. Fyra engelsmän. Och tre amerikaner.

Jo, så här blev det, jag insåg nämligen någonstans att det här är första julen som jag bestämmer helt själv vad jag vill göra på julafton. Förra årets jul räknas inte då den var helt svart.
Så, det var med förväntan jag vaknade upp på morgonen; vad ville jag göra?

'Dekadent' var ett ledord som lyste som en ledstjärna för mig.

Det första jag ville var att klä mig som en julgran.  Inte i julgransformen men glittrande, som tur är har jag kläder som lugnt skulle kunna bräcka av Liberace. Så en grå sak med små glittrande stenar blev det. Jag glittrade så att katterna tog på sig solglasögon.

Mycket bra, tänkte jag för mig själv, dessutom hade jag en vansinnigt bra hårdag. Bara en sån sak.

Maten hade jag redan tänkt ut, jag är ju alla grisars, kors och fiskars vän så det skulle bli pulled oomph, grönsaker och råris samt MASSOR med chili och vitlök. Samt timjan. (japp, en daredevil är vad jag är, köksskåpet kollaborerade (är det ett ord överhuvudtaget?) och allt gick lugnt och fint till.
Jag tror att det är som med barn, man tycker bäst om sin egen mat. Om man inte är en usel kock förstås. Då är man glad att slippa den. Jag tycker om kryddstark mat, sådan här mat som får mig att bli som en vulkan. De flesta kryddar inte tillräckligt för min smak. Låt mig här säga att jag gör likadant när jag bjuder folk på mat, jag kryddar mycket mindre, jag vill inte att folk ska ta med sig bordsfläktar när de ska äta med mig. Så man tar lite mindre för att se till att alla kan äta. Eller så är maten för stark. Jag har råkat ut för mat som varit så stark så att den dansat en jigg på tallriken och vrålat 'Ät mig om du törs!'

Nåväl, det var maten, drycken skulle bli julmust hade jag tänkt. Men se,det ville jag inte alls det när jag funderade på vad jag ville! Jag ville ha mjölk. 

Efter maten ville jag ta en whiskey med en irländare. Dave Allen.
 All denna förnuftiga mat kändes ju knappast dekadent.
Så whiskey med Dave blev det, det tyckte jag om. Och Dave Allen också.
Vi skålade och jag sände en skål upp till min far, något som han starkt skulle ha gillat.
Vi hade vansinnigt trevligt ihop och chokladkartongen som ackompanjerade whiskeyn så fint gjorde inte saken sämre.
Men. Man får ta det lugnt med irländare, de kan dricka en under bordet, sägs det, så efter Dave ville jag se en film om tre unga amerikanska män som firar in kvällen innan julafton.
Jag känner stor samhörighet med de här tre grabbarna, även om jag varken är i 30-års-åldern, är man eller är superpopulär, blivande far eller strävande musiker.
Jag tror, som du vet, att känslor är tämligen universella, arv, miljö, onyttiga och nyttiga saker vi samlat på oss under åren färgar oss. Och man får aldrig glömma sina yngre 'själv'. Gör man det så är man fucked. Eller kanske inte, men man blir en av de där tråkiga som tjatar om dagens ungdom och att vi är dömda till undergång och så vidare och så vidare. Sån't folk som man helst inte vill ha för mycket med att göra, man undviker ögonkontakt och muttrar något om att man är hemskt ledsen men man måste gå och ta sin kurs i swahili.

Hur som haver, de här tre grabbarna råkar ut för diverse saker och kanske är inte humorn vad som kallas rumsren, jag vet inte, jag är knappast rätt person att fråga om det. Inte bryr jag mig heller. 
Men jag vet att en del saker som händer dem kan jag relatera till mitt yngre jag. Det hände en hel del otroliga saker och jag ångrar ingen av dem.
Så fniss och nickningar till mitt yngre jag och mina vänner från förr.
Uppfriskande är också att det finns inga moralpredikningar i filmen. De gör vad de gör.

Så jag satte på den filmen och så tänkte jag 'Men nej... det här vill jag ju inte se än...  Jag vill se 4 engelska män i mascara och glitter och läppstift och läder och kläder som ser ut som aluminiumfolie och platåskor!'

Så det gjorde jag. Jag är inte säker på hur många timmar jag tillbringade ihop med Sweet, men vi hade rasande trevligt, med ganska många omtagningar av favoritavsnitt.
Allsång blev det också. Högt. Kanske inte så vackert men hjärtligt. Sjunga tycker jag om att göra. Till mina grannars oglädje.
Efter denna glamorösa rockfest så hastade jag mig igenom 'något att äta, vadsomhelst så att jag hinner med allt annat jag vill göra!' och hastade tillbaka till dvd-spelaren, nu var det dags för grabbarna i Amerika.
Åh, så roligt vi hade!  

Emellan allt det här hann jag att stoppa i mig mer onyttigheter, knäcka en mellanöl och stoppa i katterna så mycket skinka att de faktiskt fick nog. Ett julmirakel så gott som något.

Det började bli sent, men jag hann en film till, även om jag tänkte flyktigt att jag hade tänkt att hinna gå online och skriva lite samt önska folk god jul, men natten var ju ung och så vidare, tänkte jag och fortsatte se den här lite mer sedelärande filmen om en man som älskar saker. Saken är den att han också ser människor som saker...

En helt ok rulle men det som var riktigt intressant var bonusmaterialet där han pratade om favoritsaker och folk som ser andra människor som saker samt om relationer. Det fick mig att tänka en hel del och länge, jag känner några sådana... Och hur många som ser relationer som något som små boxar som ska tickas i och hur en del bara flyter med och en del bara styr.
Görintressant!

Tänkte jag. Och började faktiskt känna mig lite trött. Tittade på klockan och den var en bra bit över midnatt. Jag kände mig lite besviken faktiskt. Att vara den som bestämmer allt på julen är inte så dumt. Och det är förbannat intressant när man börjar fråga sig själv vad man vill. Egentligen. 


Jag gick och lade mig. Enbart för att jag skulle hinna med allt jag vill göra idag samt ändra planerna allteftersom dagen går. Hittills har jag haft en mycket bra jul, jag hoppas att du har det med. 

6 kommentarer:

Baronessan sa...

Låter som en underbar jul! Särskilt det där med Sweet!! Själv anpassar jag mig till barn med resp och har julbord. Inget jag längtar efter. Maten finns i överflöd i flera dagar och jag skulle kunna nöja mig med enbart rödål. Mitt i alltstök med småttingar så slår yngsta dotter igång wuthering hights med Cate Bush på mobilen och ylar med så katterna flyr till grannarna och barnen håller för öronen. Så idag ligger jag i min säng. Och på tv har det först passerat en drakfilm, sen den oändliga historien och nu harry potter. Det mumlar lite så där i bakgrunden och jag behöver inte bry mig. Zzzzzzzz....

Ursula sa...

Dave Allen minns man ju! Brukade alltid se honom på den tiden han sändes på teve ☺
Men jag måste tillstå att jag aldrig hört/sett Sweet... kände inte ens igen namnet. Men de verkar ju både se- och hörvärda.
Vad hette filmerna? De verkar ju vara sevärda!
Själv var jag i dag i Storbyn i vår lilla landsbygdskommun, och när jag gick ett snirkligt varv på Netto kom jag att tänka på dig inte mindre än två gånger: 1. när jag passerade en korg med prisnedsatta Kockens kryddburkar, bara två sorters kryddor: paprika, och TIMJAN! Och mindre än tio meter därifrån hittade jag 2. glasburkar med rödbruna Kalamata-oliver! 😊
Däremot hade de inga rektangulära, tunna tunnbröd. Men jag köpte Polarknäcke (ganska små, mkt tunna, ljusa tunnbrödskakor). Man måste vara flexibel för att få något i sig och på sig när man bor på landet.

I jul har jag sett om alla säsongerna av Last tango in Halufax - även säsong tre, där Celia gjorde mig så upprörd. Dock bättrade hon sig på slutet, liksom vår vän Piraten,
Och - nu kommer du inte att tro mig! - i tredje säsongen dyker det upp zombies! Jag ljuger inte!

Jag är glad att du haft en fin jul, i din "grå sak med små glittrande stenar" (låter tjusigt)! Själv har jag haft det trevligt i sällskap med Dellen men utan extravaganser i klädseln.
Ha det gott! Jag återkommer till zombiesarna...

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, det var en riktigt skön julafton, jag hade det riktigt trevligt :)
Måste säga att jag ler här av din beskrivning av stök med småbarn och dotter som sjunger Kate Bush :)
Det är lite intressant hur mycket mat som ska ätas vid jul, jag funderar på när den traditionen kommer att nötas ner, kanske aldrig, för traditioner sitter benhårt. Åh, du nämner rödkål, det var det jag glömde på julafton. Och brysselkål, jag älskar brysselkål!
Juldagen låter lugn och skön, precis så som det ska vara, att man inte behöver bry sig om man inte vill :)

Shirouz sa...

Hej Ursula,
jag med, jag såg honom alltid när han var på tv, men försökte alltid se till att jag inte såg det fingret som var borta. Sweet var en av mina första barndomsidoler och nu på senare år (läs 'förra året' så blev jag nyfiken på dem igen och upptäcker att de har tålt tidens tand samt gjorde en massa bra som jag inte hört. Det är glädje, det :)

Den filmen med tre amerikaner heter 'The night before', har jag för mig, jag tycker att den är riktigt rolig. Den andra filmen heter Don Jon. Joseph Gordon-Lewitt är med i den förra också och har även producerat den här, om jag minns rätt.

Ha!!! Timjan! Jag är storkonsument av det (har flyttat burken nu så att jag alltid kommer åt den), nu när du nämner rödbruna oliver, jag såg sådana också i affären och log :)
Lägg av!!! Zombies i Halifax?! Va?! Ja, det måste du återkomma till! Jag tänkte på Halifax härom dagen, jag såg att en serie om en specialstyrka, eller rättare sagt män som ville bli antagna började igen på ettan och då tänkte jag att det brukar ju vara samtidigt som Halifax. Så jag hoppas att den är på gång också... Jag måste få se vad Celia gör.

Bra att du hade en god jul också och att Dellen har skärpt sig och uppför sig :)

Ursula sa...

Googlade på Halifax nyss och såg att BBC sände två nya avsnitt före jul, och de jobbar på fjärde säsongen men den har tydligen blivit försenad.
Vad är det för serie om en specialstyrka? Vad heter den?

Shirouz sa...

Hej Ursula,
en fjärde säsong? Nu vill jag ju ännu mer att de sänder tredje serien NU! Elitstyrkans hemligheter, heter programmet. Om män som vill se om de skulle kunna platsa i en elitstyrka, det är ganska intressant att se vilken slags personligheter de är ute efter och hur hårt folk är beredda att pressa sig. Jag skulle inte klara av det i tio minuter ens.