måndag 5 september 2016

Jag lever ett spännande liv....

Jag är i tidsbrist som vanligt (vilket i sig är ganska imponerande eftersom jag inte gjort ett skapandes grand på hela eftermiddagen.) men måste ju få berätta om vilket spännande liv jag levt förra veckan. Allt med benäget bistånd av en vän som heter Lippe.
Alltså. Två medelålders damer beger sig ut för att leta efter en styck portugis med tre hundar.
Nu undrar du varför, eller hur?
Jo, denna man har gått från Lissabon till Rovaniemi, där han träffade tomten och var nu på väg tillbaka och skulle vara någonstans i våra hemtrakter.

Jag har följt honom på fb sedan förra året och nu var alltså tillfället inne att kunna träffa honom och prata med honom.
Sagt och gjort.
Lippe och jag begav oss iväg på tisdagen. Vi åkte till Linköping, allt medan vi spejade längs vägarna så till den milda grad att vi inte alls blev störda av att åka en bra bit bakom en traktor. Det blev kanske däremot de andra bilarna bakom oss. Vi tror det.

Nåväl, inte en skymt av en man med tre hundar någonstans, vi bestämde därför att åka över Malmslätt. I Malmslätt skulle vi vidare till Vikingstad.
Saken var bara den att det stod en skylt med ordet 'flygflottilj' vilket jag fick problem med att uttala.
Lippe hjälpte gärna till och som en papegoja upprepade jag 'flygfottilj' några gånger och i den allmänna ordoordningen (ja,mycket nöjd med det ordet) så var vi helt plötsligt tillbaka i Linköping.

Vi tyckte att detta var mycket märkligt. Inte hade vi sett någon skylt mot Vikingstad. Nytt försök, tillbaka till Malmslätt och se på fan!

Medan vi hade tagit omvägen över Linköping igen så hade byborna burit tillbaka skylten där det stod Vikingstad så att vi lugnt och säkert kunde ta den vägen.

Inte såg vi någon man med hundar.
Vi bestämde då att ta vägen hem. Direkt. Över en by vars namn jag nu inte minns, däremot minns jag att helt plötsligt tog den slut.
Bara så där. Ett gärde och inget mer.
Vi blev så tagna att vi blev stående vid ett vägskäl medan vi diskuterade hur vägar och byar helt plötsligt bara tar slut.
Ända tills en bybo bakom oss tutade. 
Lippe mumlade något om 'banjospelande bybor' och jag fyllde i med 'baseballträn i nävarna' och så gasade vi oss ut ur byn.

Vi fick ge upp den kvällen.
Men på torsdagen tog vi nya tag och träffade äntligen mannen med hans hundar.
Och vilken härlig människa det är. Vi fikade med honom och fick höra hans berättelser, samt lärde oss att vi svenskar ofta säger 'Jaha!' 
Det var ett sådant här möte som får mig att le. Fortfarande. Hela bedriften i sig är helt fantastisk, att gå hela vägen från Portugal och till Finland för att sedan vända åter.
Du vet, man tänker ju ibland att man borde göra något radikalt av sitt liv. En del gör det. Han gör det.

Ser du honom längs vägen, ta tillfället i akt att prata med honom, bjud in på honom på mat eller fika. Det blir ett möte och minne för livet.

9 kommentarer:

Anonym sa...

En av de roligare grejerna jag gjort på mycket länge!
Känner stor tomhet nu. Vad ska vi åka vilse för nu? Blir svårt att matcha den portugisen.
//Lippe

Shirouz sa...

Jag med! Blir otroligt svårt, men något *ska* vi hitta att bli vilse på :D

Laila Norman sa...

Fantastiskt! 😄

Baronessan sa...

Det där var man ju tvungen att googla på. Vilken kille! Undrar om man skulle ta med sig katterna och dra iväg?

Ursula sa...

Härlig skildring - och jag häpnar också över att det finns vägar som plötsligt bara tar slut! I Sveriges tämligen bebyggda delar, som t o m har flygflottilj! Hur kommer förresten piloterna till flottiljen - med helikopter...?
Glad att ni mötte portugisen, till slut! Sådana människor som han skulle det finnas många av!��

Ursula sa...

Jag har saknat dig!
Sedan 17 augusti!

Shirouz sa...

Hej Laila,
ja, fantastisk människa, jag är så glad att vi fick träffa honom :)

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, vilken kille, han berättade för oss att han började gå utan att egentligen ha något mer mål än att kanske gå till Spanien, sedan gick det så bra, så han tänkte 'Jag fortsätter' och det gjorde han.
Precis, jag tänker ibland att jag borde göra något radikalt, se mer och uppleva mer, men sedan är det där att komma till skott....Styre och Asta däremot fräser vid blotta tanken...

Shirouz sa...

Hej Ursula
och tack, jag blev lite frånvarande här ett tag, tiden går så fort ibland :)
Åh, den här byn som bara tog slut var inte i Malmslätt, det var en annan, jag kommer fortfarande inte ihåg namnet på den, så det måste ha tagit mig hårt att den bara tog slut :D

Jag med, jag har följt honom länge på facebook och nu när han äntligen var i krokarna så tänkte jag att jag bara måste få träffa och prata med honom, genom facebook har jag tänkte att han verkar så genuint snäll och det är han. Och rolig. Jag ler fortfarande :)