tisdag 16 augusti 2016

Tänk om de tar slut.....

Jag har en förmåga att försöka se in i framtiden.
(Ja, det går bra att läsa den där meningen om igen och försöka att få den att ha någon rim och reson.)

Jag har ett par hörlurar...
Sladdlösa med återuppladdningsbara batterier.
Vi är mycket lyckliga.
Men!
Jag vore inte jag om jag inte började oroa mig för att de laddningsbara batterierna helt plötsligt ska ta slut. 
Tänk så tyst det blir då. Tänker jag.
Och tänk om det måste vara extrasuperspeciella batterier till hörlurarna? Tänker jag.
Sådana som det tar minst tre veckor att få. Inte för att jag någonsin hört om så extrasuperspeciella batterier någon gång men någon gång ska ju vara den första. Tänker jag.

Och så går jag här och kan inte lyssna på något i hörlurarna! Jag har ju i och för sig de gamla trådlösa, men har man surfat fram på dessa högteknologiska ljudvågor så skulle det vara som att sitta och lyssna i en metallburk med tråd i. Tänker jag.

Och tänk, när väl batterierna kommer så måste de laddas i 24 timmar! Ytterligare tysthetstid! Tänker jag.

Nu är jag en kvinna som ingalunda låter gräset gro under mina fötter. (bokstavligt talat, jo, bildligt, nej) utan här utbröt en våldsam aktivitet.
Eller så våldsam var den inte, men det slogs (det är svårt att komma ifrån våldsuttrycken tydligen) en hel del på tangentbordet och googlades.

Detta ledde till att jag helt ofrivilligt läste manualen till hörlurarna som jag innehaft i x antal månader. Bättre sent än aldrig.
Samt började söka på batteri-siter om dessa batterier.
Nu har jag lärt mig att det finns något som heter NiMH-batterier.

Såna ska vi ha! jublade jag och kände mig som Robin Hood i Sherwoodskogen.
Men.
Sedan skådade mina ögon att det fanns något som hette NiMH med lödfanor....
Javisst. 
Varför inte krångla till det ytterligare? Ulvstrumpa började fundera på om kanske mina hörlurar längtade efter lödfanor. Man vet ju aldrig. Det låter ju hemskt seriöst.
Och lite festligt.

Våldsamt googlande på lödfanor. Allmänt upprop på fb om vad lödfanor månde vara (som negligerades,ibland undrar man varför folk inte sitter spikade vid sina telefoner för att svara på allehanda frågor som jag kan tänkas sända ut. Jag antar att du känner likadant med dina facebook-kontakter....)

Utav googlingen (som gjorde mig hemskt förvirrad) så drog jag slutsatsen att jag behöver nog inte några lödfanade batterier. Det verkade som om jag behövde en skruvdragare (minst) eller något annat tekniskt om jag ska ha sådana.
Det är mycket möjligt att jag missförstod.
Jag var både hungrig och törstig när jag läste.

Så....
Nu väntar jag på mina laddningsbara batterier som är uppladdade (!) så att jag inte ska missa en sekunds musik.

Och slutar att oroa mig för det. För stunden. Det finns ju annat att oroa sig för.
Om jag har choklad hemma till exempel. 

16 kommentarer:

Ursula sa...

Du tänkte aldrig på att fråga Kundtjänst om lödfanor...? De måste ju få känna att de har ett viktigt uppdrag, om inte annat. Även om inte de hellrr vet vad lödfanor är...

Ursula sa...

Nu har jag varit och handlat yoghurt och bananer i byns lilla affär, och under tiden arbetade min hjärna med "Kalla fötter" - och nu har minnena börjat dyka upp!
Minns inte vad mannen med rosen mellan skinkorna hette, men kvinnan han åtrådde hette Rachel - right? De två blev ett par och umgicks med ett annat par som jag inte heller minns namn på, men de var blonda och ganska upper class. Var det inte en kille till, förresten? Och på slutet dog Rachel, det var mycket sorgligt.
Am I right or am I right?
Den serien älskade jag oxå!

Ursula sa...

Att försöka är också en förmåga, en jätteviktig förmåga! ��

Kalle Byx sa...

Nä du verkar inte vara en kvinna som låter gräset gro under sina fötter men det där med chokladen låter allvarligt. Allvarligt.

Shirouz sa...

Hej Ursula,
nej, så långt tänkte jag aldrig :D

Och jag har letat mig blå efter en kommentar från dig, jag har för mig att du nämnde 'Kalla fötter' i en tidigare kommentar,men jag kan inte hitta den nu...
Men, jo, visst hette hon Rachel och han Adam, sedan var det de två blonda, David och Karen, samt Pete och Jenny. Ja, i slutet dör Rachel, jag ska säga dig att jag har helt medvetet inte sett de sista avsnitten där hon har gått bort, jag tänker att så länge jag inte ser dem så lever hon än i serien, för jag har för mig att det blir mycket sorgligt. Jag väntar med de avsnitten till jag känner för det.¨
Jag har läst att de håller på och spelar in nya avsnitt av serien, jag hoppas de kommer till Sverige, får ta och googla på hur det har gått med det, tror jag.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
det var allvarligt, misstänkte ett tag att jag bara har choklad som jag inte är så förtjust i, men hade lyckligtvis fel, än finns det en mörk choklad med havssalt kvar :)

Shirouz sa...

Väldigt sant och klokt Ursula, det är ju faktiskt det, att man försöker.

Ursula sa...

Ja, just det, Adam hette han! (Jag gick och tänkte:"Alan... Alan? Nä, inte Alan..." Men Adam kom jag inte på. Men jag är ändå imponerad av att jag ganska snabbt kom ihåg mer och mer, det är ju trots allt ganska många år sedan. När sändes den här?)
Och så Pete och Jenny, ja! Låt mig få veta om du hittar något om nya avsnitt!
Minns att gänget åkte tillsammans till något gammalt slott el. likn. Det låg nära en ödslig strand, på Skottlands västkust tror jag... Snart minns jag ännu mer...
Sorry att jag påminde dig om Rachel, förträng det genast igen...

Mörk choklad med havssalt - mmmm! Eller Marabou Black Saltlakrits... ��

Ursula sa...

I dag kom jag plötsligt ihåg serien "Coupling", när jag såg Jack Davenports namn i förtexterna till del 3 av serien The square (om Virginia Wolf m fl.)
Lyckades hitta hela Coupling-avsnitt på YouTube - lika välformulerade, roliga repliker nu som då det begav sig!

Shirouz sa...

Hej Ursula,
visst är det märkligt hur mycket man minns som man trodde man glömt? Den började gå 97 och jag googlade precis på Cold feet igen nu, verkar som första nya episoden precis har sänts och den får lite 'kalla fötter recensioner'. Det bryr jag mig inte om, jag *ska* se hur det har gått för dem.
Jaaa!!! Det heter Lindisfarne Castle, jag har skrivit upp det som ett 'måsteåkatillställe', jag blev helt kär i det. :)

Black Saltlaktrits är en favorit här med, eller Malacos saltlakritschoklad, så gott :)

Shirouz sa...

Couplings! Så rolig serie! Och när vi ändå pratar serier, såg du Nikolai och Julie? En dansk serie som jag tyckte mycket om. Samt jag såg några avsnitt av en serie som hette något som 'Värsta veckan i mitt liv', så rolig, men jag missade att följa den vidare.

Baronessan sa...

Teknikens under. Teknik är kul, men den kan göra en mattare än en matta.
Och här pratar ni om Coupling och Cold feet. Herregud så bra!!!

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, eller hur?! Jag gjorde kardinalfelet att försöka läsa mig till om cd-spelare. Jag blev så trött.
Visst var de?! Kanonserier!

Ursula S. sa...

Lindisfarne Castle, ja, känner igen namnet men var aldrig där under min brittiska odysse' - den ägde ju rum under vintermånaderna.
Jag hoppas jag kommer över alla säsonger av Cold Feet så smånigom, t ex det där de är på slottet. Och även om avsnittet där de sprider Rachels aska är väldigt sorgligt så är det också väldigt vackert, som jag minns det.

Ursula S. sa...

Nikolai och Julie har jag ett vagt minne av, den var bra och välspelad men bitvis litet sorglig och vemodig. Men så här års behöver jag rolig och ordrapp underhållning, för att motverka mörkret och kylan som obevekligt sänker sig ner över oss...

Shirouz sa...

Hej Ursula,
det låter som om du gjorde en långresa i England, det skulle jag gärna vilja göra också..
Jo, det stämmr om Nikolai och Julie, det är så jag minns den med. Jag tittade på fyra avsnitt av Sopranos igår, fantastiskt välgjord serie. Inte så rolig direkt men karaktärerna där griper tag i mig.