söndag 31 juli 2016

Människor som aldrig motsäger sig själva är tråkiga.

Jag läste någonstans att det är ett tecken på en synnerligen tråkig människa om människan aldrig motsäger sig själv. 
Haver sagt detta så insåg jag raskt att det innebär att jag är en synnerligen rolig och allmänt skojig person.
Denna revelation (du får stå ut med det här förvanskade språket eftersom min hjärna gärna vill ha med lite engelska ibland. Jag lär mig italienska också för den delen och låt mig meddela att ska du till Italien och behöver någon som kan upplysa dig om att dina insekter är på min tallrik på italienska så är jag den perfekta resekamraten)

Raskt tillbaka till ämnet, du kommer ihåg att jag vägrar att se Tolkien, eller hur? Jag har vid flertalet tillfällen uttalat mig om att så där ser Bilbo ta mig fan inte ut och att jag vägrar (läs *väääägraaaar*) att se någon annans fantasi av de böckerna eftersom de aldrig (läs *ALDRIIIIG!) kan tävla med min bild.

Detta gäller för övrigt alla mina favoritböcker. Jag behöver inte någon annans fantasier. Jag har så det räcker för ett helt kompani.

Men. Det finns tydligen ett undantag...
Jag upptäckte det i fredags.

Där satt jag så nöjd i min paulun och avnjöt Bombi Bitt på tvn.

Och det är så rätt!
Så där ser Bombi Bitt ut!
Så ser Eli ut!
Så ser ALLA ut!
Precis så!

Jag är lite motvilligt imponerad att någon (vi skulle kunna googla vem som regisserade men sån't har vi inte tid med.) har haft samma bild som jag.
Det är väl sådant som utmärker genier, säger jag till katterna som avmätt gäspar och ser på mig som om vad de än skulle vilja kalla mig så är det knappast 'geni.'


12 kommentarer:

Anonym sa...

Jag såg nog serien innan jag läste böckerna.
När det kommer till Tolkien så är en del grejer precis som jag tänkte men det spelar ju inte så stor roll när en del är tokfel!
Hälsa du ditt fyrfotafolk att det krävs en gör att känna igen en! ;)
//Lippe

Baronessan sa...

Jo, men. Bombsäker kan man vara ibland. Sen går det tid och man tänker; hur fanken kunde jag tänka så där. Jag ser det som att hjärnan utvecklas. Fast den är invecklad. Men det vore bra trist om man envist skulle hålla fast vid en sak bara för att man inte vill motsäga sig själv. Och som min ömma moder sa: man är inte sämre än att man kan ändra sig.

Shirouz sa...

Hej Lippe,
ja och man får vara försiktig, för hux flux har man fått någon annan människas idé av hur det kunde ha gått till eller sett ut i huvudet och får ägna åtskilliga timmar åt att glömma bort det. Jag kan fortfarande känna mig irriterad över hur Bilbo antas se ut...
Jag ska hälsa dem det men jag antar att det kommer att besvaras med en gäspning :D

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
eller hur? Så fruktansvärt om man alltid tyckte likadant för evigt. Då har man nog slutat att tänka, tror jag.

Kalle Byx sa...

Motsägelsefullhet tyder på utveckling tänker jag.

Ursula sa...

Åååh, så härligt att läsa dig igen, det finns ingen i bloggvärlden som vitaliserar mig så som du! ��
Jag har sett att Bombi Bitt finns på Öppet Arkiv, som jag utforskat sedan en tid. Har senast sett Hemsöborna, som håller bra efter 50 år (eller vad det är). Tänkte ta itu med just Bombi Bitt härnäst.
Hoppas allt väl med dig, och att det inte dröjer alltför länge till nästa vitaliserande bloggpost från dig! Ha det gott!

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
jag tycker nog det jag med. Om jag inte ändrar mig till imorgon och motsäger mig sjäv. :D

Shirouz sa...

Hej Ursula och tack så mycket, det var en rackarns fin komplimang som gjorde mig glad :)
Ja, de gamla godingarna håller än och det är en fröjd att se, nu lyckades jag missa föregående avsnitt av Bombi Bitt så jag får ge mig in på öppet arkiv jag med. Det slutar väl som vanligt med att jag tittar på en massa annat också och helt plötsligt har kvällen blivit natt. En trevlig biverkning.
Jo tack, det är väl med mig, hoppas det är det med dig också :) Och jag tänkte skriva något nu, om jag kan samla mig.

Ursula sa...

P.S. Jag har för mig att det var Bengt Lagerkvist som regisserade, han jobbade väl mycket för SVT på den tiden.
En sak som jag tycker är ledsamt när Piraten filmatiseras är att man inte får en rättvisande bild av hans härliga språk och formuleringsförmåga - bilderna får ofta berätta i stället för orden. Särskilt sista avnittet, från Kiviks marknad, skildrades mest genom kameran.

Shirouz sa...

Hej Ursula,
ja, det var det och du slår huvudet på spiken! Jag minns när jag började läsa Piraten, jag var lite ledsen och livet var mellangrått, jag minns att jag satt på min fars altan, vände blad, läste och helt plötsligt när jag vänder blad så slog hans komik till så att jag skrattade högt. Ingen förvarning utan bara med en mening så fick han till det så att jag golvades av humorn. Och det var så skönt att skratta högt igen, det minns jag.
Han var en berättare av rang, inte tu tal om det.

Ursula sa...

Apropå Piraten och hans språk:
Filmatiseringen av "Bokhandlaren som slutade bada" var lysande!
Magaretha Krook magnifik i den kvinnliga huvudrollen och Allan Edwall suverän som den beskedlige bokhandlaren. Och Piratens ord i både repliker och berättarröst!
Suveränt! Jag glömmer aldrig scenen när Amelie (Margaretha Krook) kommer med tåget, ångröken omhöljer både tåget och perrongen, och när röken glesnar materialiserar sig Amelie, praktfullt klädd och med en hållning värdig en kejsarinna...

Om Kalla fötter: Jag nämnde namnet David i en kommentar, men den har jag inte kunnat hitta. Kanske samma kommentar som du mindes men inte kan hitta...

Shirouz sa...

Hej Ursula,
ja, det tycker jag med! Helt fantastisk filmatisering! Jag minns alla herrarna nere vid badstenarna och hur han slutade att gå ner. Så sorgligt.

Ja, det måste vara samma kommentar, jag vet inte men jag måste ha råkat trycka bort den.