onsdag 25 november 2015

En icke sjösjuks memoarer...

Egentligen tänkte jag inte skriva om Asta utan om att jag läst ut boken nu. Jag vände blad med samma försiktighet som någon som inte vill väcka den björn som sover. Det är lite ledsamt att säga men jag tyckte det var klumpig svenska, möjligheten finns ju också att det var jag som läste klumpigt... Det vet man ju aldrig. Men jag tror inte det.

Saken är väl den att jag tycker att läsande ska gå någorlunda smärtfritt, man ska inte behöva hoppa till och börja ifrågasätta sitt eget förstånd och gå tillbaka flera sidor bara för att kontrollera att man inte missat något i handlingen för att sedan gå till stället där man var och konstatera att 'nej, jag har inte missat något,men någon annan har' och sedan försöka komma tillbaka in i handlingen allt medan man omedvetet väntar på nästa ologiska kullerbytta som kommer att få en att gå igenom proceduren med bläddrande tillbaka allt medan man morrar som en ordinärt missnöjd grävling.
Det stör läsandet att vara missnöjd grävling samtidigt.

Det finns böcker som är en ren njutning att läsa, allt flyter som en vårglatt porlande bäck på våren som sköljer bort vinteris. Nej, läs 'vinter-is' inte 'vinterris'. Jag vet inte, tycker du också att det borde vara ett bindestreck där? Jag tycker det med, men vem hinner att gå tillbaka och ändra sådana småsaker mitt i dagens teknologiska stresssamhälle?

Jo, jag vet. Aldrig 'tre likadana bokstäver efter varandra'. Men som sagt, hur skulle jag ha tid att ändra på det? :D

Raskt tillbaka till oordningen, en bok som är en glädje att läsa är 'Den keltiska ringen' av Björn Larsson.
Jag tror att jag har skrivit om den förut...
Låt mig först säga att jag är totalt ointresserad av båtar och segling. Inte bara ointresserad utan i det närmaste allergisk mot blotta tanken på att sätta mig i något som ska föra mig över vatten. Jag tänkte skriva att jag blir sjösjuk bara av att stå på en brygga, men det är inte sant, de gånger jag har åkt båt så har jag aldrig varit åksjuk.
Jag har åkt båt mellan Göteborg och Fredrikshavn när synen som mötte en när man stack in huvudet på toaletterna var ben som var utsträckta från nyss nämnda toaletter och avgrundsvrålen ekade mellan dörrarna.
Var jag sjösjuk? Inte då. Jag snaskade godis och mådde väl. 

Jag har åkt båt mellan Göteborg och Harwich. Det blåste på gamla Nordsjön men Ulvstrumpa på väg till Harwich dansade som en iller på dansgolvet, med sådana moves att John Travolta borde ha gråtit sig till sömns om han sett det.
Viss hjälp hade jag onekligen av att golvet höjde sig och sänkte sig med ojämna mellanrum. Det skapar spontanitet i dansen.

På hemvägen blåste det ännu mer. Jag mådde så bra så. Och åt en frukost morgonen därpå som borde ha tillfredsställt ett helt kompani. 

Hur mycket jag än försöker så kan jag inte minnas att jag har varit sjösjuk på någon båt. Så det är inte anledningen.
Jag tycker antagligen helt enkelt inte om idén med båtar. Vill jag någonstans så vill jag dit antingen via apostlahästar eller med hjul. Jag vill inte flyta någonstans. Så är det nog.

Var var vi? Jo. Björn Larsson. Den keltiska ringen. Det är båtar i boken. Jag sträckläste. Och har läst igen. Suverän bok. Läs. Och flyt inte. Lita på mig.

Dumma, dumma människa!

Jag sitter här med Asta Katt som tycker att jag borde gå och lägga mig. Hon är väldigt bestämd med att matte ska gå och lägga sig en stund mitt på dagen så hon också kan gå och lägga sig och sova en stund efter att ha vilat sig hela förmiddagen i sängen i ensamt majestät.
Det gnölas och gnys och slängs tjuriga blickar på den dumma människovarelsen som envisas med att sitta som fastlimmad i soffan. 



onsdag 18 november 2015

Är det ingen som korrekturläser nu för tiden?

Jag har svurit. 'Är det ingen jävel som korrläser nu för tiden?!' svor jag.
För det är helt enkelt som så att vill man förstöra en bok så ska man se till att handlingen inte riktigt håller ihop. 
Så är det för mig i alla fall. Må så vara att jag inte minns vad jag åt till lunch igår men när jag läser, då.... 
Då är jag uppmärksam som tiohundra (också populärt kallat tio tusen) vakthundar. 

Så, vad har då väckt mitt misshag? Jo, jag försöker läsa 'Katt och Råtta' av Rankin. Översatt till svenska. Ibland ska man inte läsa översättningar. Ibland ska man gå rakt till källan. Detta verkar vara en sådan gång.
Och nu kommer en liten försmak av vad som irriterat mig, ska du läsa boken kanske du inte ska läsa här.... 

Nå. För det första, Rebus är hemma i sin lägenhet och en flicka har kommit hem till honom, hon är rädd och frusen. Hon ber att få låna hans dusch och kommer ut insvept i handduk på huvudet och en om kroppen. Rebus lägger särskilt märke till detta när han tänker på att kvinnor alltid verkar kunna få handdukar att hänga kvar.
Sedan står det att en test av hennes skitiga hår letar sig fram från handhuvudduken....

Ja. Du reagerar också? Låt oss ta varandra i hand och spänna ögonen i varandra på ett Sherlock Holmeskt sätt och säga 'Varför har hon en handduk runt huvudet om hon inte tvättat håret?'
Kanske står det 'dirty blonde hair' på engelska och det är helt enkelt en beteckning på en hårfärg. Det vet ju du och jag.

Eller också så står det att hon har otvättat hår men ändå envisas med att svepa in huvudet i originalet. Sedan kan vi ju fundera på varför tills korna kommer hem....

Nästa sak; Rebus får ett meddelande att han ska närvara vid en lunch på ett flott hotel. När han kommer dit vid middagstid är trafiken lugn står det. I hissen upp så känner Rebus att han är hungrig.

Tacka fan för det. Rebus har ju tydligen lyckats missa lunchen totalt och kommer här några timmar för sent. Vojne. Vi slår alla ihop våra händer och tänker 'Stackars, stackars Rebus, nu får han äta själv eller gå hem hungrig.'

Inte då. Som ett mirakel så är lunchgästerna kvar så att de kan äta sin middag som sedan förvandlas till lunch igen på något magiskt sätt som bara händer i böcker....


Alltså. Sådana här saker får mig så irriterad. Är det ingen som korrläser? Ingen?  Härmed anmäler jag mig som kandiderande. Ansökan om mitt intresse skickas till 'Minne som en elefant när det gäller.'

onsdag 11 november 2015

Se på fan, där är hon ju....

Hej, det är bara jag, brev från bäste vännen och så vidare som det heter...
Jag har lite problem, med datorn, inget annat, så du kan lugnt sätta dig till ro. ;)
Hur som haver, Ulvstrumpa may or may not, (det beror på hur det går med nästa steg som jag ska ta) turn into another blog. (Lite Swenglish på onsdagskvällen kan väl inte skada?) 
Och vill du ha nya url'en ( som kanske eller kanske inte uppstår) så går du in på Ulvstrumpas facebook-sida, där du plitar ner med dina finaste kråkfötter att du vill ha min nya eventuella url, samt lovar evig hängivenhet och alla dina öl och din choklad till mig, i all evighet, amen.
Så. Nu får vi se vad som händer. Håll tummarna för att jag inte ska behöva slita ihjäl mig med en ny url och blog och allt vad det innebär. 
Here we go...


Och, nej, det är ingen idé med kommentarer här, jag kanske aldrig mer kommer in här. (Jag har stor tilltro till mina teknikaliska kunnigheter...)