torsdag 2 april 2015

De kommer att ta över världen.

Nu vet jag. I'm on to them.
Det slog mig just när jag av någon anledning fick för mig att röja upp här, (jag vet, jag har ingen aning om vad som flög i mig, kanske jag har feber?) och hittade böcker precis överallt!
Nu menar jag inte dem jag vanligtvis vet finns i lyan, utan jag hittade exemplar som smitit in och gömt sig, en bakom symaskinen, några som fnissade för sig själva där de kamperade ihop med tvätt som inte vikts och jag svär på att när jag gick in vardgsrummet hade högen som står under bordet förökat sig lite under natten.
Under sängen ligger Bukowski och jag vet inte, men det känns som de böckerna har växt lite under veckorna de tillbringat där...
I hallen, i bokhyllan så hittade jag förutom de böcker jag känner igen, papper med utskrivna citat som jag bestämt har för mig stoppades in i pärmar för år och dagar sedan. Små lappar med meningar och författarnamn kikade ut ibland räkningar som jag tänkte arkivera.
Enda rummet som inte är belamrat med böcker är badrummet. Och garderoberna. Så vitt jag vet.

Och då slog det mig. 
De här aliensarna (jo, det heter så) är inte alls några varelser. Det är böcker. De bidar sin tid och väntar på att ta över. Först börjar de med folks hem.
Det räcker nog egentligen med att den oskuldsfulla människan tar hem kanske två böcker. Läser dem och finner det gott. Sedan är man på 'the road to ruin' som det heter så fint.
Böcker följer på böcker, man finner ett inre tvång som är njutbart när man går på loppisar, man vill ha mer. Och mer. Man köper och helt plötsligt behöver man en bokhylla.

Den fylls. Och man behöver fler. Man köper fler bokhyllor. Och böcker.
Sedan infinner sig det läge när man inte längre minns att man köpt vissa böcker.
Det har man inte heller. Under natten när vi ligger och trynar som små björnar så hoppar någon bok ner från någon hylla och öppnar brevinkastet efter att ha lagt en kudde nedanför så att inget hörs och se där; där kommer några böcker glidande och efter lite småprat så hoppar den iväg och gömmer sig.

Den fortfarande oskuldsfulla människan märker absolut ingenting. Tills den ska städa. 'Oj, titta, när köpte jag den här?!' piper den arma varelsen.
Aldrig, är svaret.

Sedan märker man att man har inte riktigt plats själv och här kommer det infernaliska; Man kan inte göra sig av med dem hur som helst. Böcker vädjar till en att låta dem bo kvar. 
'Ok...' säger man och stoppar in dem så gott det går i hyllorna.

Tills en dag när man kallblodigt stänger öronen och vägrar att minnas varför man sparat den och traskar iväg till secondhanden.
Då, mina vänner, så är man medskyldig till att sprida farsoten vidare.
Det kommer att komma en oskyldig människa som kanske aldrig köpt en bok i hela sitt liv och ta med den hem.

Och så fortsätter det.

Tills vi blir tvungna att flytta ut och bo i skogen i någon koja och ibland kan vi lite sorgset gå förbi våra lyor och säga till varandra 'Minns du när du hade ett hem? Innan Bukowski och A.A. Milne tog över? Jag undrar vad de gör nu?'

Kanske tror du att jag överdriver, men icke, om du håller dig vaken en natt så kan du, om du är tyst som en mus, höra böckerna prata och diskutera med varandra sina planer för världsdomination.

Jag, jag har fortfarande lite utrymme kvar i lägenheten, men det är nog bara en tidsfråga hur länge.
Så, se upp.