onsdag 25 november 2015

En icke sjösjuks memoarer...

Egentligen tänkte jag inte skriva om Asta utan om att jag läst ut boken nu. Jag vände blad med samma försiktighet som någon som inte vill väcka den björn som sover. Det är lite ledsamt att säga men jag tyckte det var klumpig svenska, möjligheten finns ju också att det var jag som läste klumpigt... Det vet man ju aldrig. Men jag tror inte det.

Saken är väl den att jag tycker att läsande ska gå någorlunda smärtfritt, man ska inte behöva hoppa till och börja ifrågasätta sitt eget förstånd och gå tillbaka flera sidor bara för att kontrollera att man inte missat något i handlingen för att sedan gå till stället där man var och konstatera att 'nej, jag har inte missat något,men någon annan har' och sedan försöka komma tillbaka in i handlingen allt medan man omedvetet väntar på nästa ologiska kullerbytta som kommer att få en att gå igenom proceduren med bläddrande tillbaka allt medan man morrar som en ordinärt missnöjd grävling.
Det stör läsandet att vara missnöjd grävling samtidigt.

Det finns böcker som är en ren njutning att läsa, allt flyter som en vårglatt porlande bäck på våren som sköljer bort vinteris. Nej, läs 'vinter-is' inte 'vinterris'. Jag vet inte, tycker du också att det borde vara ett bindestreck där? Jag tycker det med, men vem hinner att gå tillbaka och ändra sådana småsaker mitt i dagens teknologiska stresssamhälle?

Jo, jag vet. Aldrig 'tre likadana bokstäver efter varandra'. Men som sagt, hur skulle jag ha tid att ändra på det? :D

Raskt tillbaka till oordningen, en bok som är en glädje att läsa är 'Den keltiska ringen' av Björn Larsson.
Jag tror att jag har skrivit om den förut...
Låt mig först säga att jag är totalt ointresserad av båtar och segling. Inte bara ointresserad utan i det närmaste allergisk mot blotta tanken på att sätta mig i något som ska föra mig över vatten. Jag tänkte skriva att jag blir sjösjuk bara av att stå på en brygga, men det är inte sant, de gånger jag har åkt båt så har jag aldrig varit åksjuk.
Jag har åkt båt mellan Göteborg och Fredrikshavn när synen som mötte en när man stack in huvudet på toaletterna var ben som var utsträckta från nyss nämnda toaletter och avgrundsvrålen ekade mellan dörrarna.
Var jag sjösjuk? Inte då. Jag snaskade godis och mådde väl. 

Jag har åkt båt mellan Göteborg och Harwich. Det blåste på gamla Nordsjön men Ulvstrumpa på väg till Harwich dansade som en iller på dansgolvet, med sådana moves att John Travolta borde ha gråtit sig till sömns om han sett det.
Viss hjälp hade jag onekligen av att golvet höjde sig och sänkte sig med ojämna mellanrum. Det skapar spontanitet i dansen.

På hemvägen blåste det ännu mer. Jag mådde så bra så. Och åt en frukost morgonen därpå som borde ha tillfredsställt ett helt kompani. 

Hur mycket jag än försöker så kan jag inte minnas att jag har varit sjösjuk på någon båt. Så det är inte anledningen.
Jag tycker antagligen helt enkelt inte om idén med båtar. Vill jag någonstans så vill jag dit antingen via apostlahästar eller med hjul. Jag vill inte flyta någonstans. Så är det nog.

Var var vi? Jo. Björn Larsson. Den keltiska ringen. Det är båtar i boken. Jag sträckläste. Och har läst igen. Suverän bok. Läs. Och flyt inte. Lita på mig.

8 kommentarer:

Ursula sa...

Hej Ulvstrumpa, jag blir inte heller sjösjuk!
När jag reste med gamla Tor Anglia från Göteborg till Harwich var det storm på Nordsjön, och vid frukost var det inte en enda passagera i matsalen - utom jag. Kaffekoppen rutschade från ena kanten av bordet till den andra, i takt med båtens hävningar. Men jag har sjöfolk i släkten så jag blötte en servett och ställde koppen och assietten på den - och porslinet stod kvar som om det var ditspikat!
Vad är det för bok du har läst? Är den av Hans Fallada? Har aldrig läst honom, men hörde hans "Hur ska det gå för Pinnebergs" som Radioföljetong, den var inte så tokig. Den nuvarande Radioföljetongen (heter nånting ca Blod rödare än rött) är dåligt översatt, med syftningsfel (hennes i st f sin, etc) gillar den inte.
Att inte bli sjösjuk är den positiva motpolen till att ha dåligt balanssinne...
Håll dig inne i stormen som kommer! Ha det gott! ��

Shirouz sa...

Hej Ursula :)
det var ett bra knep! Om jag någon gång igen blir tvungen att åka båt under storm ska jag också tillämpa det med kaffekoppen :)
Den boken jag läste som hade konstig svenska och inte hängde med i sin egen handling var 'Katt och råtta' av Ian Rankin. Jag kan inte rekommendera den. Jag blev lite besviken. Jag hoppas att stormen gick lugnt förbi hos dig, här märkte jag nästan ingenting av den, jag vaknade av en smäll någon gång mitt i natten, men gick inte upp och jag har inte kunnat se något utanför som ramlat ner. Så jag misstänker att det var någon av katterna som flyttade runt möbler som vanligt.... Ha det gott :)

Ursula sa...

Tack för din kommentar om Laetizia!�� Glad att du hade roligt åt detta slipade medium - det hade jag oxå medan jag skrev!
Din kommentar har kommit in 2 ggr - får jag radera den ena?
Du kan radera denna min kommentar när du läst den, vill bara ha ett ok från dig innan jag raderar dig..

Ursula sa...

En sak till som vi har gemensamt: jag har också alltid en massa flikar öppna i webbläsaren. F.n. ca två dussin, men de har varit fler... Kan det bero på separationsångest, eller bara obeslutsamhet...? ��

Ursula sa...

Hej igen, Shirouz! 😊 Kom plötsligt att tänka på en sak: Har du varit sjösjuk på ett tivoli någon gång? Du vet, alla de där åkanordningarna som plötsligt störtar rakt nedåt, eller gungar uppåt och nedåt och utåt och inåt? Allt medan passagerarna skriker i falsett av fasa/förtjusning... Jag står inte ut med dem, har sådan höjdskräck och har inte åkt sådant sedan jag var barn!

Shirouz sa...

Hej Ursula :)
Jag svarade på din blogg om kommentaren, vete tusan hur jag bar mig åt, kanske ett eko i cyberrymden? :D
Visst är det märkligt det här med att ha massor med flikar öppna? Jag kan ju ändå inte vara på mer än en i taget, men likaväl så är det massor öppna.. Kanske är samma sak som gör att en del köper massor med skor, även om de inte är tusenfotingar. Och nu tänker jag på mina gympaskor, hm, jag är nog lite skyldig till det jag med...

När jag var barn kunde jag åka precis vad som helst, jag njöt i fulla drag, sedan var vi på Skänninge marken, en vän och jag och åkte Virvelvinden, det var lite folk så killen som körde Virvelvinden lät oss åka extra länge. Jag kan säga som så att det var två personer som sedan stod och höll sig i en vägg och bekämpade åksjukan. Sedan dess har jag inte åkt något mer. Jag fick så det räckte och blev över. :D

Ursula sa...

Hej igen, Shirouz!�� Har väntat otåligt på ett nytt inlägg hos dig i flera dagar nu, Försöker skapa en WP-blogroll på Hemligheter, så att jag ska se när du publicerat något nytt utan att förvanska dina besökssiffror genom uppdateringar... Har inte lyckats med blogrollen än, nu måste jag vila hjärnan en stund...
Än så länge har vi inte haft så farligt stormigt, hoppas att strömen inte går i kväll!
Ha det bra, lugn i stormen, jag väntar tålmodigt - den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

Shirouz sa...

Hej Ursula :)
Tack, jag har skrivit massor, i huvudet men sedan att pränta ner det har inte skett så att säga :D Ingen fara, jag tittar inte mycket på besökssiffrorna, så det är helt ok. Hoppas också att strömmen inte gick hos dig, det blinkade i lamporna här i fredags och stormade rejält men alla 'mina' träd klarade sig. Jag ska se vad jag får till när inspirationen slår till, fast egentligen ska man väl aldrig vänta på den, för den har ju en benägenhet att gömma sig. :)