måndag 26 januari 2015

Varför dörren ska gå utåt.

Läser Lundells blogg och småskrattar ibland, läser andra bloggar med och får ett skrivstillestånd som heter duga. Det ser så lätt ut. Hur fan gör de?
Gör en mental note att börja läsa sämre bloggar. Eller mer kvällspress. 
Det funkar säkert.

Så, vad ska jag skriva om? Jag skulle kunna berätta för dig att om du ska bosätta dig i Alaska så är det väldigt viktigt att dörren går utåt.
Går den inåt så är det lättare för björnar att ta sig in, de bara rusar in rakt genom dörren, utan att öppna den, men går den utåt så blir de hängande i ramarna utanför dörren.
Inte för evigt, givetvis, men de hänger där en stund och sparkar av sig.
Sedan går de hem och tjurar. Suger på ramarna och så där som björnar gör.
Går i ide kanske, eller har björnarna lagt av med det?
Evolutionen går ju framåt, sägs det.
Även om det känns som ibland att mänskligheten tar väldiga nig-och-hoppa-runt-steg.

För övrigt är jag fena på Alaska nu. Jag vet allt om var man kan fiska och att det finns ett gäng olika laxar i sjöarna, samt att en man, vars namn jag har glömt, har en fruktansvärd otur så fort han ska ut i snön, eller på isen.
Han dråsar igenom och han ramlar ner i issprickor.
Dessutom har han kvaddat sitt flygplan.
Typ måndag hela veckan a la Alaska style.

Sedan vet jag också att det finns en man i en stad som vill dra in elektricitet till byn där han bor, men se, det vill inte de andra 41 invånarna.
Varför inte det? undrar vän av ordning.
Jo, se, elektricitetsmannen vill ha dit turister. Det vill inte de andra.
Det kan jag fullt förstå. Jag tycker inte om turister heller. Såvida jag inte är en själv. Och då vill jag helst att det ska vara turistfritt omkring mig så att jag kan villa omkring och tappa bort mig själv i lugn och ro. 

Jag var på Österlen en gång (ok, många gånger...) mitt i värsta turistsäsongen.
Det var inte klokt hur många turister vi kunde vara överallt, vi svämmade som Egyptens gräshoppor över slätterna, badade som sälar i havet och belamrade alla bord som fanns att se på restauranger och pubar och körde musten ur de bofasta.
Uppe på Ales stenar var vi så många så att vi inte kunde se stenarna såvida vi inte armbågade oss fram till stenarna. Lägg därtill kor som idisslade fundersamt allt medan vi ylade 'Ställ dig där, Bengt, bredvid den stora stenen! Och le!' allt medan vi knäppte med kamerorna och försökte att inte få med resten av turisterna som stod och log vid samma sten.

Natten tillbringade vi på en fotbollsplan. Helt ok,men på morgonen blev fotbollsplanen parkering igen. Det gällde att vara snabb med uppvaknandet, kaffet, besöket i duschen och sedan ge sig ut på vägarna igen för att förpesta tillvaron för de boende som var tvungna att ge sig iväg till jobben så att de kunde vara trötta på oss turister även på arbetstid.


Det bästa var trappstegen i borgen som jag just nu inte minns namnet på. De var så jobbiga att ta sig uppför så att jag funderade ett tag på att bosätta mig i borgen och kanske bli borgspöke. Skälet till att de var så jobbiga var för att göra det svårt för fienden att ta sig upp. 
Sedan vet jag inte om det är min fantasi, eller för mycket ivrigt Asterixläsande, men jag fick för mig att de brukade hälla kokande olja på fienden när de väl nästan knatat uppför trapporna.
Friterat och klart så att säga.
Hm.
Jag undrar om det var så. Det kan det ju inte ha varit. Får nog ta en sväng dit igen. I värsta turistruschen.

2 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Viktig och underhållande information.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
tack :) Ja, man kan aldrig veta för mycket om saker som inte spelar så stor roll, tänker jag. :)