onsdag 28 januari 2015

Snart kommer de att springa rakt genom både väggar och dörrar.

Sitter här och pratar björn. Har den där bilden i mig fortfarande av en björn som sparkar sig trött hängande i ramarna på dörren och igår när jag gick och lade mig så funderade jag så på varför björnen inte bara springer rakt genom dörren.
Du vet, så att man får ett serietidningshål, där man ser björnen avteckna sig efteråt?

Vi kom fram till att björnen nog inte är smart nog för att räkna ut det, men, om det finns färskt kött liggande någonstans, så kanske.
Sedan började jag fundera på hur fort en björn kan springa, en brunbjörn (grizzlyn är en brunbjörn men en underart, läser jag mig till) kan komma upp i hastigheter av 50-60 km i timmen, men bara korta sträckor.

Tänk, va. Det innebär att genom evolutionen så kommer vi att ha björnar som springer rakt genom väggar och dörrar. Jag är säker på det.
Farten har de ju redan och behöver bara komma på att de behöver en liten startsträcka.

Igår missade jag mitt Alaska-program för jag såg en film om en man som tappat närminnet. Helt ok, men så funderade jag på hur länge det tar innan man tappar närminnet och om man  har gjort det, hur kommer man ihåg att titta på korten man tagit för att påminna sig? Givetvis, när det är polaroid-kort, som i det här fallet så är det ju svårt att inte börja undra vad man har i fickorna, men tänk om man använder en smartphone?
Kommer man ihåg hur man använder den? Eller stirrar bara dumt på den?


Sådana här frågor tänker jag på när jag ska sova. Eller vart han jag läser om just nu har tagit vägen. Sist jag såg till honom var han begravd levande i en kista och det står att hans sista tanke var en tanke om att han kanske inte kunde lita på att hans fru skulle gräva upp honom.

Men så kommer begravningsentreprenören för att gräva upp honom, för han har fått på moppo av kist-killens fru när han försökte få till en relation med henne.
Men då är kistan tom!
Vart är han nu?! Jag har ingen aning men boken är så spännande att jag måste hejda mig lite, du vet, läser jag för fort tar den ju slut.

Å andra sidan, läser jag inte, så tänker jag på den. Det är lite som att gå som katten runt het gröt. Varför nu en katt skulle vilja göra det.
Mina katter har inget intresse av gröt över huvud taget. En schysst skinkbit dock som är upphettad, det är grejer som kan få mina katter att dansa vals runt skinkbiten. Så, det borde heta; som katten runt en varm julskinka. 
Eller något....

Inga kommentarer: