lördag 24 januari 2015

Efter femtio slutar man att leva.

Jag sitter här och upptäcker att jag har börjat dras med ett samvete.
Jag har läst (och läser) tre böcker nu som får mig på morrhumör och så tänker jag 'Men de har i alla fall skrivit en bok, det är mer än de flesta, mig själv inkluderad har gjort...' och så tänker jag att jag kan inte såga dem. Författare har också känslor. Men så tänker jag, men de har trots allt gett ut dem? Och så rynkar jag pannan så att jag ser ut som ett gammaldags filsystem för papper.

Sedan tänker jag att jag kan skriva om böckerna utan att tala om vilka böcker de är. Samvetet funderar och nickar och håller med. Så det gör vi.

Först läser jag en bok som är som får mig att känna att boken klappar mig mentalt på huvudet och gärna vill sitta i knät. Varenda känsla är övertydlig och det beskrivs i ord och bokstäver hur det är och varför det är och huruvida det är. Jag orkar ungefär tjugofem sidor innan jag morrar 'Det ska fan sitta här och läsa jolmig bok!'

Nästa bok får mig att få känslan 'Nuskavitrivashärochhadetlitesmåmysigt'.
Jag tycker inte om det. Det handlar om äldre människor som är charmiga och precis som du eller jag, mänskliga alltså. Och jag blir lite trött och tänker att det där vet jag redan. Äldre människor är inte något annat märkligt folkslag. Äldre människor är bara folk med lite mer år på nacken och rynkor på framsidan. Och jag örk int' med när det ska vara för trivsamt. Eller ibland gör jag det, men inte i det här fallet.

Sedan läser jag en tredje bok och i en recension står det 'Who knew middle age could be so eventful?'
Ja. Who knew, liksom? När man fyllt femtio så slutar man väl att leva och sitter hemma och viftar med tårna? Det trodde vi väl allihop? 

Nu är det bara som så att jag tycker inte att det är så 'eventful' i den här damens liv,  hon irriterar mig genom att vara helt uppe i 'varför skickar inte toy boyen ett sms tillbaka till mig?'  och får mig att morra 'Men ring upp honom i stället då?!' och hennes vänner är kämpehurtiga (men ack så framgångsrika) och en av dem är upptagen med att försöka skapa en ny internetdatingprofil som hon vill att hennes ex ska ragga på. För att ge igen. 
Här skakar jag på huvudet men jag är inte ett dugg förvånad över att några sidor längre fram så har hennes ex (hör och häpna!) faktiskt tagit kontakt med den här fakeprofilen.
Givetvis har han gjort det, muttrar grinchen i mig. 

När jag lämnade hjältinnan i medelåldern sitter hon på golvet och har tagit hand om två magsjuka barn och fått magsjuka själv. Jag känner mig lite yr och svagsint jag med.

Inga kommentarer: