söndag 7 september 2014

....den där dragspelaren....

Du vet när man läser någonting och så blir man förbryllad för att det hänger inte ihop och efter ett tag blir man nästan smått irriterad, för även om man gått vidare i texten så hänger ologiskheten kvar som en liten vimpel som viftar på de sidor man redan läst?
Precis så var det igår.
Jag läser 'Den färglöse herr Tazaki' och herr Tazaki befinner sig i Finland och går till en pizzeria, sätter sig utomhus och äter.
Sedan kommer en dragspelare in i lokalen, binder fast sin hunds koppel i gatlyktan och lutar sig själv mot samma gatlykta och börjar spela.
Och där tittar jag upp från boken och tänker 'Huh?'

Jag har inga problem med att det finns monster som är så monstriga så att det inte är klokt i böcker, eller att kramdjur slår ihjäl varandra eller funderar över existentiella frågor, inte heller har jag problem med att katter löser mord på fritiden eller att små hobbitar studsar omkring i jakt på en ring.

Men gatlyktor står utomhus i mina världar. De bara gör det. Och går man in så står gatlyktorna fortfarande utomhus. Det är möjligt att dragspelaren lutar sig ut genom ett fönster och på så sätt uppnår lutning mot gatlykta men det verkar onödigt besvärligt, hur mycket än dragspelaren månde tänka på att ge sitt framträdande en sniff av märklighet.

Eller kanske dragspelaren är omöjligt lång och befinner sig inomhus i lokalen men kan luta sig ut genom dörren för att sedan behagfullt draperera sig mot gatlyktan, så kan det också vara. Men jag tror inte det.

Hur som helst, den där dragspelaren sitter kvar i mitt medvetande och lutar sig mot sin gatlykta, när jag läser vidare.
Blad efter blad vänds medan jag hör en dragspelston och det stör mig.

Hur är boken för övrigt då, säger du, som är en vän av böcker.
Jo, den är helt ok, i vissa passager så flyter språket som bara Murakami kan få det att flyta men samtidigt saknar jag något, språket är ganska tvärhugget och kort, å andra sidan är Herr Tazaki färglös och då kan man kanske vara benägen att inte flyta ut så mycket över sidorna.
Jag läser vidare. Och tänker på den där dragspelaren....