onsdag 17 december 2014

Jag ska gå och ansa mitt skägg.

...som jag sa på fb, man går och lägger sig som en 51-årig kvinna och vaknar upp som en medelålders man. Inte direkt vad jag hade trott men så är det, om man ska tro de här människorna som satt och pratade på tv om Lundells blogg, jag har för mig att de sade att han var en ikon för medelålders män som inte läser så mycket. Eller något sådant.
Så nu läser jag inte heller. Men jag skriver. I lösskägg för att anpassa mig.
Vidare så antar jag att jag är en riktig sexistisk typ om man betänker att jag gärna umgås med Bukowskis tankar.

Lemmy och Keith är två andra jag gillar. Så det är vårtor och rock n' roll som gäller. Å tredje sidan är tant trött nu och har rock n' rollat klart, i alla fall det där med att slå sönder bokhyllor (jo, har hänt, bara för att någon gång i sitt liv ska man antingen ha kastat ut en tv genom fönstret (förbannat dyrt och tungt) eller slagit sönder en bokhylla för att lättare transportera ut den. Och för att det var så förbannat roligt. 
Vaknat under bord har jag väl inte direkt gjort, men jag anser att det skall räknas med att jag var en hejare på att försvinna och ta tupplurar under de vildare åren för att sedan återuppstå som en fågel Fenix när alla andra tappat både geist och lust att rejva i takkronorna.
Samt tillbringat dagar och år (nja, kanske inte) i tält med andra livsglada midsommarfirande varelser och sett fotboll spelas meddelst liten folkvagnsbuss och en gammal Checker.
Andra minnen tänker jag inte dra upp. En del är säkert inte preskriberat ändå.
Sade hon och fnissade för sig själv. 

Hm, var var jag? Jo, jag tänker som så här, det spelar inte någon roll om folk är han eller hon eller gremlin eller bara en liten sten i skogen. Om till äventyrs de har något att säga som faller i god jord. Eller får en att tänka.
Så kvittar det. Eller hur?

Kanske är jag lite karlig av mig (ja, sug på det ordet...), jag har (som du vet om du lusläst) inte mycket till övers för gardinprat och modeprat och annat som jag inte begriper mig på. Men jag tror inte det. Jag har helt enkelt inte intresse av det. Och jag tror inte kvinnor i gemen är vansinnigt förälskade i gardinprat. En del säkerligen, men de hittar sina gelikar.

Jag tror någonstans att vi gillar folk som vi är lite lika på något sätt. Eller tror att vi är. Sedan är det en annan femma att en del vill vara lika andra så mycket det går bara för att inte likna sig själva. Vilket är ganska skumt. Om du frågar mig... Ungefär som att försöka springa iväg från sin egen skugga.
Säkert tröttande i det långa loppet.

Hm, jag tror det var allt för nu. Jag ska gå och ansa mitt skägg. Eller vad nu en medelålders man har för sig. 

2 kommentarer:

Baronessan sa...

Karlig är väl ett ypperligt ord. Mycket bättre en alla dessa nyord som kommit fram. En del är fullständigt onödiga och framför allt obegripliga!
Angående den där Bukowski så har jag föresatt mig att läsa något av karln om det nu bara blir så att min hjärna kan komma ihåg vad fan han heter när jag väl är i bokaffären. Hittills har jag inte lyckats!

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, det duger, va? Jag håller med, jag läste några och undrade för mig själv vad fan de var bra för.
Bukowski är klart läsvärd men en del saker ska nog undvikas kanske eventuellt, men för det mesta så är han så bra, så bra. Tycker jag :)