fredag 14 november 2014

....mumlar bistert om äggviteomeletter och mjuuuka tyger.

...spenderar en god del av gårdagen mumlande 'det finns bra chicklit, det gööör det!' allt medan jag mer och mer tänker att den här boken faller nog inte i den kategorien...
Jag kan stå ut med att det ska beskrivas in och ut, fram och tillbaka hur lockiga och underbart charmiga alla är, jag kan stå ut med beskrivningar av hur de är klädda, hur andra är klädda och att männen alltid framstår som typiska seriefigurer från en annan planet, du vet; 'mään ääär eeettt sååååån't myyyysteeeriuuuum' och så vidare.
Jag kan stå ut med att damerna i boken går ner i spagat bara de tänker på giftermål och att de drallar vin som om vin skulle gå ur modet vilken dag som helst. Sedan blir de aldrig roligt fulla heller utan bara salongsberusade och händer det mot förmodan att de blir skojberusade så orkar de ändå gå upp morgonen efter och äta en äggviteomelett (vem fan äter det?) och dricka stärkande apelsinjuice och sedan se charmigt bakfulla ut (vem fan gör det?).

Allt det här kan jag stå ut med.
Men.
När det ska beskrivas hur mjuka bomullsbyxor är och hur otroligt lent påslakanet är så blir jag trött.
Bomull är mjukt. Alla vet det. Skriv inte saker på näsan på mig.
Då blir jag vrång. Jag kan ju tydligen läsa eftersom jag stavar mig igenom den här chicklit-boken så troligen har jag kommit i kontakt med bomull i mitt liv.
Troligen så har jag känt alla tyger man kan känna på. Ok. Kanske inte alla.
Men jag har en klar och tydlig uppfattning om att de flesta är just mjuka.
På något sätt har jag klurat ut det.

Det lutar åt att jag får gå tillbaka till min käre gamle Tutanchamon igen, jag har spenderat otaliga timmar krypande i pyramider hos honom och de andra lirarna och läst massor om balsamering och gudar och allt som gör de gamla egyptierna så intressanta.
Eller kanske vänder jag mig till min gamle vän Bukowski igen. Han beskriver i alla fall inte tygers mjukhet.


2 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Bukowski kan man lita på. Kul att du skriver igen.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
ja, man kan ju det. Och tack! :)