onsdag 19 november 2014

Det ska fan vara perfekt.

Du vet, när huvudpersonen i boken, (hon med alla lockarna) sitter i en badtunna och jag citerar här 'Andy fick behärska sig allt hon kunde för att inte avundsjukt stirra på Emilys oslagbara höft-och midjemått, hennes perfekta bröst och slanka ben och rundade rumpa där det inte fanns ens ett teskedsmått celluliter.'
Därefter fortsätter Andy med att säga att hon var själv var smal men hennes kropp saknade all den yppighet som vänninan hade.

När jag läste det här kände jag hur mina ögonbryn for upp som rullgardinder en måndagsmorgon.
Jag kunde inte tro att jag verkligen läst det jag just läst.
Jag var nästan tvungen att se när boken skrivits, om det måhända var under fyrtio-femtio-talet, men nej då.
Det här är skrivet 2013.

Jag ville dock inte riktigt ge upp, jag är ju lite terrier till min natur, så jag plågade mig igenom nästa sida också.
Men!
Emily slänger bakåt med huvudet och doppar sin (märk väl) glamorösa knut i badvattnet.
Samt lite längre ner så får vi den oumbärliga informationen att Emily har,
hör och häpna; perfekt hy!
Who knew, liksom?
Det hade vi väl aldrig kunnat räkna  ut.
Emily är även impulsiv och heltokig.


Då äntligen ger terriern i mig upp och slår igen detta slöseri med träd med en praktfull, (vågar jag säga, perfekt?) smäll.

Och någonstans tänker jag att folk faktiskt läser sån't här och inte för en sekund ifrågasätter vad som beskrivs som perfekt och charmigt. Det finns folk, det vet både du och jag som inte tror att de duger för att de inte ser ut som reklammakare, modemakare och enbarmligt usla författare beskriver att folk ska se ut.
Det gör mig förbannad. 
Nästan så förbannad att jag vill skriva en bok själv. Med verkliga personer som ser ut och beter sig som verkliga personer. Som är perfekta precis som de är, om nu perfekt är något att sträva efter...
Jag tycker som bekant inte det.
Jag gillar operfekt och jag gillar trasiga kanter och skarpa uddar och luddiga runda former och folk som pressar ner trekantiga bitar i pussel där det helt klart ska vara en fyrkant.
Sån't tycker jag om.


2 kommentarer:

lilah sa...

Men snälla, söta, rara...!!! Var det verkligen en BOK du läste ur? En bok, utgiven av ett riktigt förlag? Jag tycker mera att det låter som ett dåligt manus till en film i kategorin mjuk-porr eller något? Har för mig att den sortens manus inte brukar innehålla annat än beskrivningar av lockar och midjemått...

och ändå finns min bok kvar att köpa på amazon... hi hi!

Shirouz sa...

Hej Lilah, ja, precis!!!
Det såg ut som en bok, hade bokstäver och papper och allt som man normalt sett kräver av en bok men innehållet var en jävla smörja, måste jag säga. Jag trodde nästan ett tag att det var så fin ironi att jag inte förstod men tyvärr, så var icke fallet.