söndag 19 oktober 2014

...jag är ett kulinariskt geni.

...när man minst anar det så blir man en trendsetter, en utbrytare som skiljer sig från mängden...
En helt vanlig söndag, när man är lite lagom småtrött och står och så vänligt rör i sin ärtsoppa.

Man börjar leta efter timjansburken och förkastar snabbt rosmarinen samt basilikan och sedan tar man timjansburken som ligger där den alltid brukar ligga och så doftar man i timjan.
Ganska rejält, för man tycker att det är gott.

Sedan diskar man lite under tiden man rör, ity man är en hemskt effektiv människovarelse.

När ärtsoppan kokat klart så häller man upp den i en djup tallrik, diskar det sista, ity man är en van ärtsoppsätare och tycker att sitta och blänga ner i en tallrik och blåsa på skeden är för amatörer.
Man häller upp och låter soppan svalna till lagom temp.

Och så sätter man sig ner, tar första skeden och tänker 'Mmm, mmm, hmmm?!'
Man tar en sked till och slår fast att det definitivt är 'Hm?!' och att man inte helt klart kan säga om det är 'Mmm.'

Vad man dock klart kan säga är att soppan smakar märkligt. Undrar om något hänt timjanen? tänker man.

Vad som kan ha hänt en timjansburk i en kryddlåda vet man inte säkert, kanske har den rymt ur burken och gift sig med en annan krydda den fattat tycke för?
Hur det skulle ha gått till vet man inte, men det händer ju så mycket märkligt nu för tiden. Eller hur?

Så man tar en sked till och 'Hmm.... Mmmh? ' och så reser man sig från stolen och drar ut kryddlådan och tar timjansburken och bemödar sig om att faktiskt läsa på burken.

Mynta, står det.
'Aha! Ja, mynta är det det smakar!' säger man till sig själv.
Och börjar att frenetiskt leta efter timjanen som inte alls finns där den brukar vara.
Efter frenetiskt rivande i lådan och efter att man lagt märke till att; nej, kryddburkarnas etikett ändrar sig inte hur många gånger man än tittar på dem, så ser man ut som ett frågetecken och börjar titta på kryddorna på bordet.

Där ska inte timjanen vara. Men det är den.

Raskt hivar man i lite timjan i soppan för timjan är ju gott och det var ju timjan man ville ha.

Och så sätter man sig och äter och inser att det är faktiskt riktigt gott, ens fantasi som alltid arbetar för högtryck uppfinner ett scenario där man går in på värsta guldkrogen och beställer ärtsoppa och sedan världsvant säger 'Har du lite mynta?' varvid serveringspersonalen säger 'Öööh, jo, visst' och ger en en nypa mynta som man sprinklar över ärtsoppan för att sedan gå och sätta sig vid ett linnedukat bord.

Allt detta medan man hör hur det viskas ute i köket och någon säger 'Men testa då?'  och så blir det tyst, sedan kommer en smäll av kastruller och kocken, som givetvis är temperamentsfull kommer utslirande ur köket och rycker upp en från stolen och skriker 'Mon dieu! Fröken, mademoiselle, ni är ett geni! Vi ska uppkalla den här soppan efter er!'

Så tänker jag och ler. Medan jag äter min gula ärtsoppa med mynta. 
Och helt plötsligt är den slut. Nu väntar jag bara på mitt erkännande som nyskapande geni.....

8 kommentarer:

Baronessan sa...

Ha, ha, ha! Tur att du tog mynta och inte dragon. Men vem vet... det kanske är supergott. Testa det nästa gång :)

PJ sa...

Här infinner sig tanken: är det egenkokad soppa eller fusksoppa på burk? Själv håller jag mig till det andra alternativet men kryddar och tillsätter ingredienser enligt eget huvud. Då kan den bli riktigt god. Mynta har jag aldrig provat men det är kanske en höjdare?

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, en sån jäkla tur, eller kanel, men som sagt, man vet inte, jag får väl offra mig och göra ett försök i kulinaritetens tjänst :D

Kalle Byx sa...

De största uppfinningarna kommer till av en slump har jag hört. Och de godaste sopporna...

Shirouz sa...

Hej PJ,
det är fusksoppa på burk här med, jag har tänkt många ggr att göra en 'riktig' men det verkar vara så mycket jobb med det så jag drar mig för det. Helst äter jag min med senap och timjan, men myntan var faktiskt inte dum alls, det fick ärtsoppan att smaka friskt, vilket också fick smaklökarna att bli ganska förbryllade hela tiden jag åt, vilket var roande :)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
jo, det är nog så, precis som med misstag, helt plötsligt så blir det en succé av något som var ett misslyckande först. :)

lilah sa...

ha ha, men det var vanlig mynta då, och inte kattmynta?? Annars kunde det kanske vara ett sätt att lära katter äta ärtsoppa.
Men med tanke på det ljusbruna som dekorerade ena sidan på kattlådan här - och även golvet bredvid - här idag, och spred en icke så angenäm doft i huset, så är ärtsoppa ingenting jag ska pröva att ge MINA katter i varje fall... :-)

Shirouz sa...

Hej Lilah.
Ha!!! Superb idé om man vill se katter rulla sig i ärtsoppa tänker jag :D
Är det inte sött de små 'presenter' lurvtussarna ger oss ibland? Asta spydde på datastolen härom dagen som en liten morgonpresent. Härligt.