söndag 17 augusti 2014

Vad är det som är så svårt att förstå?

Jomen, du....
Det var ju det här, med den här boken, Amberville, jag läser att en del har svårt med att föreställa sig att det är mjukdjur, eller som det kallades på min gamla goda tid, kramdjur, som svär, dricker och beter sig som folk gör mest.
Nej, inte du, förstås. Eller jag. Vi är otadliga samhällsmedlemmar.

För mig är det inget problem. Kanske för att jag har en katt som har en egen facebook-sida där han lever om. Merparten av människorna han har som vänner, (eller 'fans' som han kallar dem för sig själv när han sitter och beundrar sig själv i spegeln) har jag faktiskt ingen aning om vem de månde vara.
Det är vackert så, tycker jag, var och en ska ha sin privata sfär, även om man är en trind röd katt i sina bästa år. Eller hur?

Nå, tillbaka till mjukdjur, jag tycker inte att det är svårare att föreställa mig mjukdjur som slår ihjäl varandra än träd som valsar fram i skogen och pratar.
Förlåt Tolkien, ordet 'valsar' är kanske inte direkt korrekt.

Eller som när jag var barn och såg troll bakom varenda sten och jag lovar dig, de fanns där. Nu för tiden ser jag inte lika mycket troll, mest p g a att trollen numera har älvor som utför deras arbete, ett samarbete som kom till stånd efter att trollfacket hade sagt att 'egentligen är det ju för jävligt att vi ska behöva trolla omkring i skogen och skrämma folk tidigt på morgonen eller sent på kvällen, ingen ob har vi ju heller, kan vi inte införa ett trolleri-bidrag så att vi kan hyra älvor och vättar som utför det så att vi kan ligga och dra oss i mossan?'

Nu blev det ju inte vättar, för de är ju så förbannat morgontjuriga, som vi alla vet och även om troll gillar att skrämmas lite så vill de inte ha folk som springer ut ur skogen gallskrikandes.

Mest för att det skulle störa deras skönhetssömn.
Och gud vet att de behöver den. 
Eller hur?

Nåväl, så, inte är det väl svårt att förstå att mjukdjur är precis lika mycket djur som vi är. Eller hur?

Inga kommentarer: