onsdag 20 augusti 2014

Hurra för mig själv när drottningen fick ett barn. Och varför kallar vi inte varann för svinpelle oftare?

Aj-aj-aj, jag har skrattat så jag kiknar här...
Senaste två dagarna har jag gått igenom gamla papper, snubblar över dagboksblad från tidig ungdom, där jag väldigt lillgammalt har åsikter om allt och ingenting, en anteckning lyder som följer 'om jag inte har skrivit det så har Silvia fått en Dotter i fredags den 15 Juli 1977. Hon ska visst heta Victoria. Alltså, jag hurrar ett fyrfaldigt hurra för mej själv. HURRA. HURRA.HURRA.HURRA.'

Nej, jag vet inte heller hur det kommer sig att jag tycker att det ska hurras för mig när drottningen fått en dotter, men på något sätt så var det säkert helt logiskt, redan då ansåg jag kanske att jag var navet till alltings uppkomst...

På en annan lapp står det lakoniskt 'Mentala kalhyggen 20/09.'
Ingen aning vilka jag syftade på, men nu när jag läser det igen så förstår jag inte hur jag kunde glömma ett så bra uttryck.

Sedan hittar jag en plastmapp med meddelanden mellan mig och mina kära före detta arbetskamrater. 
Svinpelle, vårtsvin, dyngskalle och ditt lata helvete är de vackra epitet vi ger varandra i dessa meddelanden och därmed så förstår ju var och en att vi hade en varm och fin stämning på arbetsplatsen.
Dessutom utlovas att katter ska bita dem som inte svarar på sina memon fort nog.

Jag hittar ett gammalt brev, från en liten kusin, där är en teckning av mig stående på en häst.
Får mig att le och önska att jag någonsin hade stått på en häst. Lite Pippi över det hela, men tyvärr, det enda jag gjorde var att stå på en gammal folkvagn för att kunna komma upp på en häst, jag lärde mig för övrigt att rida genom att rida barbacka. Sadel hade vi ingen och fan vet om vi hade tömmar heller, jag minns att jag halvlåg på hästen och höll mig i för glatta livet.
Nu för tiden går jag inte i närheten av hästar. De verkar så stora. Som om de blivit större också medan jag blev större.
Naturligtvis är det inte så. Eller?

6 kommentarer:

Lippe sa...

Hästar ÄR luriga så man vet aldrig.....

Anonym sa...

Å jag vågar härmed öppet erkänna att jag köpte och skickade en pirslinsåsna till den där första prinsessan/Hulda

lilah sa...

Ha ha, fast jag tror du menade att du satt för dig själv och hurrade! :-)

Shirouz sa...

Hej Lippe,
ja, man vet aldrig... :D

Shirouz sa...

Hej Hulda,
så gulligt :)

Shirouz sa...

Hej Lilah,
jaa, så kan jag ha menat, det verkar lite mer logiskt :)