fredag 18 april 2014

Varken sjöbensk eller spelmusikalisk.

Det är bara att inse att min massiva överreklamskampanj om Bukowski har slagit lite fel, varje gång Fimpen har varit ifärd med att beställa böcker så har jag sagt 'Ta en Bukowski' och sist vi pratades vid så sa hon att hon trodde att jag skämtade. Jag skämtar aldrig om Bukowski, svarade jag strängt.

Sedan var vi nere på klubben och någon där sade att 'Han går ju inte att läsa, då blir man ful i munnen i två veckor efteråt.' Det har ju aldrig varit något problem för mig, som jag sade, jag har alltid varit mer eller mindre ovårdad i språket, det går så bra med min frisyr tycker jag.

Och så kastar jag en blick i spegeln och funderar på att klippa mig. Och tänker 'Njäeee...' för det är så jobbigt att sitta still de tio minuterna det tar, samt det tär på min hårklipperskas nerver när jag hela tiden säger 'Du får inte ta för mycket, hör du det? Ta bara lite. Liiiiiiteeeee.'
Vore inte hårklipperskan min äldsta vän så hade hon säkerligen slängt saxen i golvet och skrikit 'Jag tyar inte längre!" och emigrerat till Amerika på närmaste atlantångare. Nu kan hon inte göra det för då skulle jag följa med. En liten bit i alla fall. 
Det är märkligt det där med båtar förresten, på min mors sida var de fiskare och man kunde ju tro att jag då skulle ha sjöben och vågor i håret.
Inte då.
Visa mig en hink med vatten som skvalpar lite för mycket och jag blir grön.
Ska jag ut på sjön så vill jag ha kav lugnt vatten och nära till land så att jag kan simma i land när (inte 'om') båten sjunker.

På min fars sida är de musikaliska så att det sjunger om det. Man kan ju tro att jag därför ska kunna ta upp vilket instrument som helst och spela en truddelutt som resten av spelmanssläkten.
Inte då. Min vilda far har givit mig; ett styck minidragspel, en cittra, ett munspel och en gitarr i from förhoppning att det skulle musiceras från morgon till kväll.
Det har det inte gjorts. Som han sade en gång med en suck 'Nåväl, du kan ju spela stereo i alla fall.'

Fast ett tag så tog jag upp gitarren, det gick ganska bra om jag får säga det själv. Alla låtar jag gav mig på fick nya versioner och jag sjöng gärna till, jag gjorde en ganska farlig version av 'What should we do with the drunken sailor' som troligen fick mina grannar att önska att han skulle få drunkna ifred och att jag skulle släppa gitarren.
Så lätt gick det dock inte, jag spelade på, tog ackord på ackord, fick till och med gitarrfingrar, du vet stenhårda trampdynor och allt. 
Ända till jag stötte på de här ackorden där du ska lägga tre fingrar över ett ställe, ett finger ovanför, ett nedanför och helst ha ett sjätte som du kan stödja de andra tre med.
Jag slet som en grävling med dem ackorden och förbannade mina anfäder som givit mig så små prinskorvsfingrar med ingen räckvidd alls samt ingen förmåga att vända lederna ut och in som det tydligen krävdes för att framföra ett stiligt 'twang' i stället för ett 'twäsch'.
Nu har gitarren stått i några år och samlat damm, musikaliska dammråttor kan jag tänka mig som kan urskilja både dur och moll.

Hm, var var vi... Jo, alltså varken spelmusikalisk eller sjöbensk, där föll äpplet långt från päronträdet. Troligen är jag undantaget som bekräftar regeln.

4 kommentarer:

Baronessan sa...

Ge mig en våg och jag surfar gärna iväg! Nä, nu tog jag i, men jag vistas gärna på vågorna om det finns en båt emellan.
Däremot det där musikaliska blev kvävt i sin linda redan i 8-årsåldern då den s.k. musikläraren skulle lära mig att spela blockflöjt. Jag begrep inte ett jota av noterna och han begrep tydligen inte att lära mig heller. På den vägen är det. Det musikaliska står lillebror för som är en hejare på gitarr. Också en anledning till att jag inte ens försökt. Men jag har tänkt mig att jag ska lära mig att spela ETT instrument innan jag dör, om det så bara blir maracas.

Kalle Byx sa...

Prinskorvsfingrar är inte kul.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
jag beundrar det, för mig är båtturer bara en uppskattning av hur långt det är till land för det mesta, är det lagom långt så är det ok men aldrig någon njutning för mig, jag vill ha fast mark under fötterna, fast nu kom jag att tänka på Helsinborgs-Helsingörs-färjorna, de tyckte jag om, men det var också 'lagom långt', tjugo minuter med en öl och räkmacka och sedan kliva av utan sjöben :)
Jag skulle vilja kunna spela gitarr så att det är njutbart för andra förutom mig, men jag tror inte jag kommer att komma dig, maracas är ju ingen dum idé, jag sitter och funderar på att ta upp triangel här, jag :D

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
nej, det är ju inte det, de är lite i vägen för musicerande. :D