onsdag 2 april 2014

Ska hoppa över en bäck och ropa hej i mitten...

Har en vansinnig lust att hoppa över en bäck och ropa hej i mitten.
Kan för mitt liv inte begripa varför man inte skulle kunna göra det, jag menar, det är ju trots allt bara ett hej och även om man skulle hamna mitt i bäcken så kanske just det hejet skulle liva upp en lite?

För övrigt så är jag så vansinnigt kär i och lycklig över min Van Gogh, den är så ultimat vacker och stilig där den hänger. Jag har sett att några håller på med vardagsbilder på facebook och tänkte nästan hänga på ända tills jag insåg att det innebär att rota fram kameran och ta lite kort med den.
Vilket jag i och för sig gjorde igår, när jag fotade Asta som Murakami-katt.


Jo, de där vardagsbilderna, de skulle ha blivit av dels Van Goghen, det här är en bild som du kan gå in i, strosa fram till någon av de lediga stolarna och kanske beställer du ett glas pastis, låt oss säga, att du är här före 1915 och då får du en riktig sådan.
Jag tror att du blir kvar här hela kvällen, inte på grund av pastisen, det beror i och för sig på hur många du dricker.
Men jag tror att du blir sittande där, tittar på skuggorna som rör sig, på stjärnhimlen och på de andra som rör sig omkring dig.
Det är första bilden, det.

Andra bilden är av morotssoppan jag åt igår, som en klargul sol, höll jag på att säga, men mer som en sol som går ner, eller som en klarorange apelsin som landat i din sopptallrik och lyser mot dig. Rysligt god och rysligt stark.

Tredje bilden skulle vara av min bokhög bredvid sängen, där samsas Bukowski med Stephen King, Fante skakar tass med Murakami och mitt i allt ligger en skojfrisk bok som heter något liknande "vägen till upplysning" och första gången jag läste den tyckte jag den var ganska bra.
Andra gången nu, när jag läste den tänkte jag att "det var ett jävla jagande efter karlar och att den ena efter andra upplysningen kändes mer som en slags nersläckning. Så nu vet jag inte om jag har blivit mer cynisk genom åren, (hrm...) eller om jag då var mer lättroad eller kanske helt enkelt tänkte på något annat när jag läste den.
Det är faran med att läsa om böcker, ibland är det man minns som så bra helt plötsligt inte alls så bra. Därför ska man läsa om med det i minnet. Böckerna kanske befinner sig på samma ställa som man var då medan man själv gått vidare. Eller bakåt. Eller åt sidan. Eller något.

I alla fall, där ligger de och samsas med lite andra böcker som jag inte minns riktigt nu. Inte i någon staplad hög utan lite utbredda, för är det någon sak som böcker inte tycker om, så är det ordning.
Du vet att det är så, om du bara tänker lite på dina bokhyllor. Du kan ställa böcker i alfabetisk ordning, ordna dem i snörräta rader och efter kanske bara någon dag så är det alltid någon bokpärm som tittar ut lite skälmskt.
Eller hur?

Fjärde bilden skulle vara på mina för en gångs skull enfärgade sockor. Normalt sett skyr jag enfärgade sockor och jag anser att det är varje varelses plikt att ha färgglada sockor med mönster på. Samt att jag alltid har närt en tanke att de som mönstrar sockor troligen gör det när de är lite berusade, annars skulle vi inte ha turbinblåa giraffer eller gravida kor på strumporna.

Femte bilden skulle vara av mitt skrivbord. Alla saker som kan finnas finns där. Och lite till.
Det var visst någon som sade att om man har ett tomt skrivbord så är huvudet rörigt.
Så, ett rörigt skrivbord torde betyda ett klart och rent och samlat hjärnkontor.
Jag säger bara 'Ha!'

PS:
Ja, det är samma katt till höger på bilden som går till fb-sidan. Se så snäll hon kan se ut när hon inte gäspar. :)

6 kommentarer:

Cicki sa...

Vad ljus och fin bloggen blivit. Kan det vara vårsolen som skiner?....:-)

Baronessan sa...

Jag känner igen den där tavlan. Den har hängt som affisch hos en väninna och jag har många gånger sett mig sitta där sörplandes på något gott.
Men det var vansinnigt så söt Asta är där på boken! Jag minns henne från sittandes i någon hink tror jag. Eller var det en annan katt? Hursomhelst är hon mycket dekorativ, men säg inte till Styre att jag har sagt det!
Jag tror inte du behöver fota när du beskriver så målande. Men jag undrar... ska du verkligen ha dom där strumporna? ;)

Kalle Byx sa...

Jag säger också Ha. Och så säger jag att visst kan säga hej på mitten.

Shirouz sa...

Hej Cicki,
tack, jojomen, lite sol behövdes kände jag :)

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
precis! Det är så att man kan se sig själv sittande där!
Jodå, det var Asta som satt i hinken, jag ska inte nämna något för Styre, han är så känslig när det kommer till att höra att någon annan katt är söt så det är bäst att inte uppröra honom i onödan :D
Och tack för komplimangen, de där strumporna var förbaskat tråkiga, kommer att dröja tills jag har dem igen tror jag. :)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
eller hur? :D Jag tror att jag är ett av undantagen som bekräftar att det går bra att ha det rörigt på båda ställena :D
Bra att vi är två som ropar hej, snart kanske varenda bäck blir fylld av hejare :)