torsdag 10 april 2014

Jag kan ju köpa hur mycket choklad jag vill!

Jag är nu i min 'quinquagenarian age.'
(och jojomensan, så ogin är jag att du får googla det.)

Det borde innebära att jag har lärt mig en hel del och jag har en hel del livsvisdom att dela med mig av, kanske du tror.
Eller så kanske du vet bättre och vet att så är det inte alls.
Allt jag har lärt mig är att de flesta 'vuxna' är inte på något sätt 'vuxna'.
Det vill säga om vuxen skulle betyda att folk vet vad de håller på med, vad de vill eller varför de gör saker.
De flesta av oss har inte en aning. Vi gör lite si och vi gör lite så och sedan ibland är vi väldigt nöjda med resultaten och ibland får vi ta ett steg tillbaka och säga 'Nämen, vad fan, blev det så? Det var ju inte alls så som jag hade tänkt mig!'
Det vill säga när vi haft tid att tänka. Eller om vi velat tänka.

Ungdomens attityd av att 'vi kan allt och vi vet allt' förbyts i de flesta fall av 'Nämen, vad är det här och hur ska jag göra nu och hur blir det sen om jag gör så och tänk om...'
En jävla villrådighet råder och så till råga på allt så går vi och misstänker att andra nog vet precis vad de håller på med. Vilket jag lovar att de inte gör.

Så, du menar att ingen riktigt vet vad de gör eller varför, säger du och lägger pannan i djupa bekymrade veck.
Och jag säger, jag tror att det är så, kanske inte jämt, men en stor del av tiden så ägnas en stor tid av att försöka klura ut varför och hur och tänk om...

Det där 'tänk om...' är förresten en sak vi borde göra oss av med, vi vet aldrig förrän vi gjort något hur det ska bli och det där 'tänk om'et' kan få folk att bli helt stillasittande medan de tänker om och om igen.

Eller 'vad ska folk säga?' Jag brukar dra till med gamle Oscar Wildes ord om att man kan göra precis vad som helst så länge man inte stör hästarna på gatan. 
För det mesta tycker jag att folk inte verkar tänka så mycket på vad andra gör och om de gör det så är man ändå den sista som får veta det. Om man någonsin får veta det vill säga.

För övrigt, vad har jag mer lärt mig under alla dessa år... Hm, inte mer än att allt kan ändras precis när som helst. Om det är action man vill ha i ett liv så verkar det mest idiotsäkra sättet att få det att önska sig ett lugnt liv.
Genast skuttar Murphy fram och sätter igång än det ena och än det andra.
Vill man dock ha ett lugnt liv så ska man önska sig ett liv fullt av händelser och intressanta personer.
Ingenting kommer då att hända. Allt kommer att vara som att simma i filmjölk med honung i.
'Kan du backa upp det med några fakta?' säger du strängt och jag säger 'Jo, det tror jag att jag kan, allt jag någonsin önskat mig är ett ganska lugnt liv och jag kan säga att det har det inte varit, både på gott och ont, det har hänt otroligt mycket skoj, mycket galenheter och mindre roliga saker nästan hela tiden...'
I och för sig kan jag vara undantaget som bekräftar regeln, man vet ju inte.

Fast, mycket och mycket action, hm, jag tänker här, det är nog mer som så att när det varit lugnt så har helt plötsligt något dykt upp och bara presenterat sig, ungefär som 'Hallå du, här är jag!' och sedan har det bara varit att bita sig fast i karusellen med hörntänderna och se var man hamnar.
Äh, jag säger som jag brukar, 'säga vad man vill, men det är inte tråkigt, inte en sekund.'

Andra saker jag lärt mig är att det är skönt att vara stor, jag kan köpa hur mycket choklad och saker som lyster mig utan att någon drar in fickpengen.
Bara en sådan sak.
Har du tänkt på vilken frihet det är?

7 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Jag är nog också en sån där quinqua vad det nu kan vara, åtminstone kan jag köpa så mycket choklad jag vill. Gör det också för den delen.

Baronessan sa...

När jag gick och lullade i skogen idag med min katt, så började jag fundera på hur jag har det och kom fram till - bra! Jag har en skog att gå i och en katt som följer med. Ibland två. Det är inte alla som har det. Man får se till det goda här i livet även om det inte är några stora saker.
Den där Murphy ja... det är han som får mig att minnas det jag vill glömma och har glömt det jag vill minnas.
PS. Jag googlade inte så jag sitter här i ovisshet...

Baronessan sa...

PPS. Hoppas den rosa anteckningsboken kommit till rätta!

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
då är vi två och jag köper också så mycket choklad jag vill, det ska man göra :)

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, visst är det så, egentligen är det nog de små sakerna som egentligen är ganska stora när man tänker på dem. Jag är så glad för min skog, jag med, dock skulle ingen av katterna ens drömma om att följa med, efter Styres sejour ner i källaren så skyr han nästan ytterdörren nu. Fast säg inte att jag har sagt det. :D

Murphy är ett sant hår av hin, jag svär på att jag kan höra honom fnissa med jämna mellanrum... Jag antar att vid det här laget har du googlat, eller också så kommer svaret här 'I femtioårs-åldern', jag snodde det från Bukowski (givetvis) som skrev Septugenarian Stew, eller hur det nu stavades... :)
Den där anteckningsboken... Jag hittade den när jag dammsög köket, den hade snikat sig under recycling-kassen och låg där och log. Jag svär på att det inte var där jag lade den. :D

Baronessan sa...

Jösses, jag är darrande nära slutet på den där "agen". Men jag googlade vad det kommer att heta efter 60. Då blir man ju sexaguinerian vilket ju låter upplyftande :D
Jag ger mig fan på att det är Murphy som flyttat boken!

Shirouz sa...

Ha! Det låter ju ännu bättre! :D
Ja, jag ger mig fan på det med, nu har jag hållit koll på den här lilla rosa anteckningsboken som en uppsyningsman på femtiotalet bara för att se till att den inte försvinner, då slarvar jag bort hårborsten i stället, alltid är det något som Murphy får tag i :D