måndag 28 april 2014

Jag går väl in och ylar 'Hjääääälp!'

Tecken på att jag inte är så samlad just nu; Jag stänger balkongdörren efter att ha rökt och traskar iväg samtidigt som jag fortfarande håller i balkonghandtaget.
Jag kom inte så långt, kan man säga.

Mina tankar är ockuperade med telefon. Ska nämligen köpa en ny mobil idag och fy för fan och hans trinda moster vad jag inte ser fram emot det.
Du vet ju, jag lider av mobilteknikstress och jag ser inte fram mot det ett jävla dugg, lära mig nya finesser och komma sams med en telefon och hålla på och ha mig. Nää.
Men min gamla trotjänare kan jag snart inte se skärmen på efter flitigt användande och jag har förstått att en av sakerna man bör kunna göra är att se skärmen på telefonerna.

Jag har tittat runt lite och kommit fram till att det kanske, möjligen, eventuellt finns en telefon jag kan tänka mig, givetvis är det en sådan som folk säger 'Uuähh, nää, men den har ju inte så många appar!' och 'De är inget bra längre, man ska ha aaaajphone!'

Men inte jag. Jag ger fullständigt fan i appar och ju mer folk säger att 'ingen köper såna numera' desto mer känner jag att jag, jag kan uträtta stordåd i stil med den fula ankungen och ta den stackars oälskade till mitt hägn och behandla den som en svan.
Samt, jag är mer och mer övertygad om att jag är den enda som kan inse dess fulla potential.

Nåväl, jag får väl göra som sist, jag travade in i butiken efter hundra 'nejförfanjagvillintekaninteorkarintevillintenäääääää!' och när det väl var min tur så stegade jag fram till disken där en ung man med tatueringar över hela kroppen (och hur kan du veta det?! säger den där vännen av ordning som jag aldrig får men så gärna vill ha och jag säger 'jag vet inte men jag misstänker det starkt.) stod och log så servilt, slängde fram telefonen jag hade just då och ylade 'HJÄLP! Jag får inte in batteriet i telefooooooneeeen! Det ska nog va ett sån't där liiiiteeet och jag har inget liiiteeet!'

Det skulle inte vara något liiiiteet utan det var bara jag som behandlat kortet med för mycket försiktighet, tydligen skulle man attackera telefonen som en hungrig kobra och sedan drämma in kortet med effektivitet och beslutsamhet.

Inte fan kan jag uppvisa någon beslutsamhet med telefoner, såvida det inte gäller att stänga av dem, där har jag inga problem.

Nåväl, vi får se hur det går. Jag går väl in och ylar 'Hjääääälp!' som vanligt och ser lagom desperatängsligjagvillinteorkarintegemigbaraentelefonochvisamigvägenut!'

2 kommentarer:

Lippe sa...

Du kom en armlängd bort från balkongen? Nya telefoner är alltid "spännande". Min nya dator bygger på appar - hatar!!!!!

Shirouz sa...

Hej Lippe,
ja, ungefär :D Javars och jag gillar inte riktigt att de får en att känna sig dum, ibland svär jag på att jag hört mobiler och datorer fnissa åt mig i mjugg...
En dator byggd på appar? Det låter så tekniskt så att jag inte kan få huvudet runt det som det inte heter :D