onsdag 26 mars 2014

Vem fan ser ut så?

Jag tittade på tv igår, ett program kallat 'Korrenspondenterna' och där fanns ett stycke om skyltdockor, i Schweiz gjordes skyltdockor av människor som inte är stöpta i samma sorm, utan har vissa handikapp.
http://www.svt.se/nyheter/varlden/handikappade-skyltdockor-blev-virala?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Utrikesnyheter+(svt.se+-+Utrikesnyheter)

Om du läser den där länken så kanske du reagerar på samma sätt som jag, när du kommer till "Ordföranden Mark Zumbül i handikapporganisationen Pro Infirmis, som beställde filmen, berättar att det tog en stund innan betraktarna kunde smälta vad de såg i skyltfönstret.
– Människor var verkligen irriterade. De sa: ”Är de här skyltdockorna trasiga?” De påpekade att något inte stämde, att dekoratören satt ihop dockorna fel. Vi var där, men sa inget tills människor själva förstod att dockorna föreställde handikappade."
Det jag tänkte direkt var hur snett vi egentligen tänker, folk reagerar på skyltdockor som har ett handikapp men hur är det egentligen med så kallade "normala skyltdockor"?
Om vi tar en titt på befolkningen i gemen, bara lite snabbt och ur ett fågelperspektiv; vem fan ser ut som dem?
Jag gör det inte och jag känner ingen som gör det. Ändå så är vi så vana att se dessa alien-dockor så vi reagerar inte när vi går där i varuhusen.
Så skönt det vore att se lite skyltdockor i allehanda storlekar och längder, så kul det skulle vara att se en docka med en liten putmage eller kärlekshandtag på sidorna.
Men kläderna ska ju hänga 'snyggt' så att man ser dem.. Och så ser man dem på den här aliendockan, där de hänger så fint, så fint och så går man in i provhytten med sitt inte så generösa ljus och där står man och kläderna hänger inte alls så fint, så fint, på en, eftersom man inte är två meter lång och slank som en vidja i vårskogen.
Det är likadant med alla förbannade photoshoppade bilder, vem fan ser ut så där? Och ändå ska vi se någon slags konstlad bild av människor som vi troligen aldrig kommer att se på stadens gator och torg.
Eller också ska vi se före och efterbilder på folk som bantat och först ser de degiga och är gärna iförda de säckigaste kläder man kan hitta för att sedan vara så uppstylade och makeupade och så viktineriga att vi förstår att lyckan bor i att förlora några kilon.
Vi skapar någon slags imagebilder av folk som inte existerar och när vi ser oss omkring i varuhusköerna så ser vi oss vanliga, med lite halvfett hår och kanske lite mascara runt ögonen, såvida den inte har runnit lite även om vi köpt den där mascaran som vi är värda, ty så har en babyröstkvinna sagt på reklamen.
Ja, just det, vad är det med alla kvinnliga röster på reklamen så fort det gäller smink? Antingen låter de som halvfulla smurfar eller också så viskar de fram orden andlöst som om luften kan ta slut vilken minut som helst?
Var finns någon som låter lite normal och säger "Ok, den här mascaran kommer inte att ge dig superlånga ögonfransar, den kommer att rinna i regn och vad jag än säger så kommer den att klumpa sig lite såvida du inte är flyhänt som en kolibri när du applicerar den. Men, lyssna här, här är en bra sak, vi testar inte på djur!"
Kort sagt, det vore lite skoj med någon reklam som behandlar en som en vuxen.

3 kommentarer:

Baronessan sa...

Jag såg det där programmet. Verkligen bra gjort och man blir ju förvånad över hur folk reagerar.
Men någonstans tror jag att vi blir lurade redan i barndomen. Jag brukar ofta tänka på min egen bild av sommar och vinter. När det inte är sommar eller vinter alltså. Då ser jag framför mig en bild av lagom väder och glada barn. Precis som i Bullerbyn eller hos Madicken. Alltihop är sagornas fel! Har du sett en tjock/ful prinsessa i någon bok någon enda gång? Det ska möjligen vara styvsystrarna till askungen i så fall. Och när man är det så är man elak också. Jodå, Astrid Lindgren och Elsa Beskow har mycket på sitt samvete. Och reklam är inget annat än sagor. Och vi vill så gärna tro att sagor blir verklighet, så vi får leva lyckliga i alla våra dagar.

Baronessan sa...

Och jag glömde barbie... herregud!

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
jag tyckte också det var skitbra och tror definitivt att du har rätt, det börjar med sagoböcker och så fortsätter det med bilder från tidningar och söt är synonymt med snäll och vi köper den myten med hull och hår. Och inte har jag sett någon tjock eller ful prinsessa heller, när jag försöker tänka tillbaka.
Precis! Barbie!!! Eller så fanns det kåldockor senare, men de ser ju inte heller speciellt realistiska ut. Inte konstigt folk har skönhetshysteri egentligen..