onsdag 12 mars 2014

Vad ska folk tro?

Vi skriver det här i en jävla fart och så får vi se om du hänger med....
Jag har tänkt på en konversation jag hade med en vän och där vännen sade "Men vad ska folk tycka?" och jag blev helt tyst och såg antagligen ut som ett frågetecken, för hon fortsatte "Jag menar, du vet, vänner och så, du vet hur det är?" och jag bara tittade på henne och sade "Nej, det vet jag inte, vem bryr sig om vad andra tycker, ska de leva mitt liv?"
Då sa vännen att jag nog var starkare än hon.

Jag har tänkt mycket på det och jag tror absolut inte att jag är det, men kanske skillnaden är att jag från barnsben har haft folk som har tyckt i mitt liv, allt ifrån föräldrar, barnavårdsmyndigheter, skolfolk och människor som hade synpunkter på hur jag skulle vara och hur jag skulle se ut.
Jag blev vansinnigt trött på det redan som barn och du vet, om du har följt mig att jag hade den här tanken "När jag blir stor, då ska jag bestämma själv!"
Det finns med mig fortfarande och när jag äntligen blev så stor att jag kunde bestämma för mig själv så har jag inte tänkt många gånger på vad andra månde tänka om mig.
Fast, det ska medges, jag blir glad när jag hör mina vänner beskriva mig som "egen" eller "excentrisk", det vill jag vara, egen är bra och jag är min egen med alla mina fel och förtjänster.

Sedan tänker jag, att visst, kanske folk ägnar tid åt att fundera på hur andra är, jag hade en bekant någon gång som brukade peka på folk rent mentalt och säga "herreguuuud, såg du vad den hade på sig?"
För det mesta var jag tvungen att säga "Nää?" för jag ser inte vad folk har på sig såvida de inte har något jag tycker är riktigt fint eller eget. Kanske är jag självupptagen, eller, stryk kanske, jag är ganska självupptagen och lever mycket i mitt eget huvud.

Jag brukar också ibland tänka, att nästan var och en jag ser har tagit på sig något de tycker är fint, för att känna sig fina, kanske ser man det inte, för det kan vara en liten berlock som gör dem glada eller så har de musse pigg-underkläder, man vet inte, eller hur?

Men, för att komma tillbaka till "Vad ska folk tro?"
Jag säger som så här, ge fan i det. Låt folk tro vad de vill och för övrigt så har jag en känsla av att folk i gemen är så upptagna med vad folk månde tycka om dem själva så de har inte mycket tid att bry sig så mycket om andra.
Och har dem det, nåväl, låt dem undra.
Det är bara bra att låta folks hjärnkontor arbeta.

2 kommentarer:

Baronessan sa...

Intressant det där. När jag var riktigt ung, var jag så rädd för att göra fel, säga fel hela tiden. Alltså att jag liksom inte skulle duga. Det blev ju ändå inte så att jag försökte se ut och göra som alla andra, men det var jobbigt och nervöst att hela tiden inte riktigt kunna slappna av. Hela tiden vara på helspänn för att passa in. Efter att sedan ha varit min egen psykoterapeut i flera år och sagt till mig själv: "det är ingen som bryr sig, så intressant är du inte!" så började jag slappna av och blev mig själv. Och tänk så bra det fungerade för då kunde jag ju trivas med mig själv och sen fick folk trivas med mig om dom ville och dom som inte ville slapp. Det låter så enkelt, men är ju så svårt. Särskilt om man är ung och vill vara med. Senare i livet kom jag dessutom underfund med att jag hellre var ensam med mig, än tillsammans med folk där jag måste krångla till mig.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
det här med att vara rädd för att inte duga är nog en vanlig känsla tror jag, man vill passa in och så försöker man passa in i ett kantigt pussel fast man själv råkar vara en rund pusselbit och då knakar det i fogarna.
Sant, det låter så enkelt men är svårt, jag hade ju draghjälp av att det hela tiden fanns folk som hade en massa åsikter om hur jag skulle sköta mig och det var hela tiden "fel" för mig eller hur man ska säga, jag kände det inom mig att det absolut inte var så jag ville vara. Jag tror också att man aldrig trivs så bra med sig själv som när man slappnar av och bara är, sedan blir man också förvånad över sig själv ibland för varandet ändras konstant.
Och amen till det att jag också hellre är ensam än umgås med folk jag inte tycker om, finns ingen anledning att plåga sig i onödan. :)