torsdag 6 mars 2014

Skjuta upp för stunden är silver...

Medan man funderar på att gå ut och gå så går solen i moln.
Gammalt djungelordspråk.

Därför var beslutet lätt och nu när jag inte behöver fundera över det längre har jag sett fram emot allt jag ska göra; kanske dammsuga, kanske ta och gå över inredningen med en dammvippa (jo, jag har en, blå strutsfjädrar kan man tänka...) kanske ta och ha tvättstugan, kanske äntligen reda upp röran i bokhyllorna i badrummet, eller rättare sagt, utanför bokhyllorna, eftersom vissa böcker där har hoppat svanhopp från hyllorna och lagt sig tillrätta på golvet med ett belåtet gäsp.

Kanske ska jag gå in i garderoben och systematiskt kategorisera allt som bor därinne, kanske hänga kläderna rakt och fint, kanske ska jag ta dän varenda dyna i soffan och dammsuga därunder, kanske ska jag ta kattborsten och tillbringa lite trevliga halvtimmar med två illbattingar till katter som gärna tuggar på både matte och borste, kanske ska jag baka lite kakor eller kanske göra något med mandelmassan som var till jul.

Kanske ska jag putsa fönstret i sovrummet, vem vet, det kanske finns en utsikt utanför? Eller kanske ska jag äntligen ägna mig med liv och lust åt att dyka under sängen och titta i den där korgen och kasta lite saker?

Allt det här ser jag fram emot med en sällan skådad iver och njutning, men som tur är så är jag också en människa som vet att njuta länge och vet så mycket bättre än att ge mig i kast med allting (eller någonting) för snabbt, eftersom då själva njutningen i att se fram emot allt försvinner.


Vem är jag att beröva mig själv denna njutning, frågar jag mig själv, och vem vore jag om jag  helt plötsligt stod med en lya som sken som hundra diamanter och där ordning var det som rådde..
Tänk så trist mitt liv skulle bli och så hålögd jag skulle vandra i nyvikta kläder och en fläckfri perfektionism där inga böcker ligger och latar sig på golv.

Är det så jag vill ha det? frågar jag mig strängt. Nej, skjuta upp för stunden är silver, skjuta upp till en morgondag som ligger någonstans därborta är guld.
Därför stillar jag mig.
Och njuter.
Av hur fint det ska bli.
I morgondagen. Och så vidare.

2 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Stilla dig. Njut. I morgon kan det vara för sent.

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx
Jo, jag gör väl så, som vanligt tror jag :)