tisdag 4 mars 2014

....en vacker dag så har de tagit över.

... nu ska vi se vart vi hamnade, med ingen slutledning alls tror jag, när vi pratar om olika sidor...
För övrigt läste jag ut en bok, där det pratades om människor som samlar, att de vill ha kontroll över något i den här föränderliga världen, så därför samlar de och att det inte gick att samla saker om man ska ha en personlig länk till var och en av de saker man samlar på för då skulle det bara bli en ytterst liten samling om man måste ha en personlig relation till vart och ett av objekten.

Samt, så undrade författaren hur det kom sig att folk börjar samla på saker, t ex; man får en ful plastgroda och tänker "jag måste ha fler!"

Så går det ju aldrig till utan om vi ska tala om mig, vilket vi givetvis ska, (eftersom ni har era egna utrymmen att tala om er själva) så börjar det aldrig utan en dag så tittar jag mig omkring i rummet och undrar var fan alla buddhor kommer ifrån.

Samlarsaker smyger sig in i våra hus och en vacker dag så har de tagit över varenda hylla och mitt i samlingen sitter vi och undrar hur fan det gick till.


Jag hade en period när jag upptäckte att jag samlade på sanslöst fula trädjur som folk gjort i slöjden. Minns du dem? Det var hjortar och älgar som karvats mödosamt och säkerligen med tänkta svordomar och där kommer jag, ett oskyldigt offer och ser dem och tänker "Så trist. Här står ni på loppisen och ingen vill ha er." och så tog jag med dem hem.

Jag kunde ha haft ett museum för bortglömda slöjdade saker om jag inte vaknat upp men en dag åkte de ut. Jag hoppas att de bor hos någon annan som är lika empatisk som jag.
Eller att de fick brinna upp långsamt i en vedspis eller gammal kakelugn, lite symboliskt så där och det måste ju vara bättre än att hamna på soptippen bland brännbara föremål.

Men nu, nu är mitt hus ganska så fullt av skrattande buddhor. Det är något befriande med små knubbiga gapskrattande män i varje hörn, tycker jag.
Det livar upp både mina besökare och mig själv, jag har en favorit, han skrattar som om det inte fanns någon morgondag och ingen gårdag någonsin.
Han är den slags figuren som jag kan titta på och tänka att det är ett under att inte hela hans lilla träfigur skakar ända ner till tårna.
Å andra sidan, vem vet?
När jag går ut ur rummet kanske den gör just det.


2 kommentarer:

Baronessan sa...

Vi har också någon knubbig buddha i något skåp. Det är Gubbe som samlar på "hör inget, ser inget, säger inget" och där finns både buddhor och apor mm.
Själv samlar jag på katter. Både levande och i dött material. Men jag har slutat nu för dom får ju inte plats. Men sen blir det ju ändå att folk köper när man fyller år för att dom vet om att man samlar.
Askkoppar står i rad på en hylla också. Helt vansinnigt. Inte kan jag ta med dom när jag dör heller, för dom är icke brännbara.

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
åh, katter.... Det glömde jag, jag har katter också, det började med katter som ser ut som katter och nu kan jag inte låta bli att köpa katter som inte ser ut som katter riktigt om du förstår hur jag menar, mönstrade katter och i olika färger.
Det är märkligt hur samlingar kryper på oss...