onsdag 12 mars 2014

...du kan vara hur besvärlig du vill.

....och sedan, just nu (ja, fundera på det du, om något kan vara sedan och just nu samtidigt) så sitter jag och har en konversation på fb som började med prat om dieter och sedan utmynnade i frågan om lycka och jag skrev just att jag tror att man bör ha skygglappar på sig om man vill hitta sin egen lycka för att inte gå vill och tro att någon annans är den man vill ha.

För vet du, jag tror att det är det som gör att tidningar säljer så mycket, just det att det står 7 genvägar till det eller spring som en gnu för att bli smal och lycklig eller riv ner ditt hus och bygg om det igen och tapetsera det med fondväggar av fan och hans mormor samt släng in lite korgstolar och så är du glad.

Alla vill ju vara glada och alla vill ju vara lyckliga men jag tror inte att lycka är något konstant man känner, vore det så skulle vårt land vara fullt av lyckonissar som springer omkring och fnissar hela tiden efter att de följt tidningar eller tv-programs råd om lycka.


I stället har vi ett land med folk som kämpar för att hitta sitt självförtroende och för att känna att de duger. Och det är synd att de inte ser att just för att de är den de är så borde de duga automatiskt och det man borde göra (tycker jag) är att odla sin särprägel så mycket som möjligt så att när man ser den personen så säger man "Men där är ju du!" och ler.


Det är förbannat synd när folk inte vågar vara sig själva, kanske för att de tror att de inte skulle ha några vänner kvar och då kan man ju inte låta bli att tänka, är det överhuvudtaget vänner om de skulle skingras som rö för vinden om man var en lite aning besvärlig och sig själv?
Jag menar, det är ju inte antal vänner man samlar på, utan det måste väl vara de som man kan lite på i vått och torrt man vill ha? Saknar man överhuvudtaget någon man inte kan vara sig själv med?
Går man inte bara omkring och saknar sig själv då?


För att tala om mig (sade hon egenkärt och log) så har jag få men nära vänner, jag sitter här och funderar på hur det skulle vara att inte vara mig själv ihop med dem. Och det får mig att le lite, för i andanom tänker jag på hur jag skulle bete mig för att t ex dölja att jag inte fixar köer i varuhus och kan vara som Niles Crane i vissa stunder, smått neurotisk men humoristisk på sitt vis.

Riktigt så där vilt går det väl inte till här kan jag säga till oroliga tittare. :D
Men jag tycker mig märka att man kan vara precis hur man är bara man är sig själv.

Vet man inte vem man är så visst, då kan man få tips och råd hur man ska komma på det, men vägen får man allt gå själv.
För hundra år sedan, när jag var yngre och inte stönade varje gång jag reste mig så var jag inte sådan som jag är nu, jag tror att man utvecklas och invecklas med åren.
Man ändrar smaker och tycke, saker man inte gillade då kanske man gillar nu.
Det är bland annat därför jag varje gång när jag serveras minimajs faktiskt äter en, för att se om jag ändrat åsikt.
Än så länge tycker jag som jag alltid har gjort, att det är fan så äckligt.
Men en vacker dag kanske jag tycker att det är jättegott. 
Man vet aldrig, eller hur?

(och ja, nu är vi långt från ämnet, som vanligt... alla som inte är förvånade räcker upp en tass.)

Bara en sista tanke innan vi alla går och gör vad vi nu skulle göra;
Tänk på allt mode, hur många tänker på hur det egentligen ser ut, hur många köper det enbart för att "alla andra har det" och så ser man ut som alla andra fast man egentligen ville ha något helt annat men ingen annan hade det? Och så är man inte nöjd ändå.

Ordet "nöjd" är för övrigt ett ord jag inte är speciellt nöjd med. Det låter så blekt. Man är "nöjd".
Nöjd för mig är när man skulle vilja ha lite mer men får nöja sig med det man får.
Jag är sällan nöjd själv, men jag är allt däremellan. Hur är det med dig?

6 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Nöjd är jag verkligen inte och tänker aldrig låta nöja mig heller. Men det är ett nöja att läsa i din blogg.

Baronessan sa...

"Odla sin särprägel". Där sa du nåt! Det är få människor som gör det och om någon vågar odla en särprägel med extra twist, ja då kan man bli betraktad som säregen och konstig.
Om man inte är en känd skådespelare förstås, för då blir det mode av det hela istället!
Men det är sorgligt att folk kämpar som åsnor i Karlssons klister med att se ut preciiiiis som den eller den, men vill ändå i slutänden se MEST ut om du förstår vad jag menar. Man vill vara lika, men ändå vara den som snyggast och bäst. En underlig kombination, men den jagar livet ur många.
Kom osökt att tänka på stylisterna Trinny & Susanna som stoppar folk på gatorna och gör om dom till vackra människor. Man kan undra varför? Personerna som blir utvalda är på väg för att handla på Ica. Det kräver inte galadress och hårdsminkning vad jag vet.
Frazze hälsar att han är lycklig så länge det inte är snö.

Cicki sa...

Gud så klok du är. Jag är jäkligt tacksam för att jag inte längre är den jag var när jag var 20. Det är klart att resan till att vara den man är nu har varit lite väl gropig kurvig mellan varven. Ibland kan man tycka att hälften av groparna kunde räcka. Men samtidigt har de gjort mig till den jag är idag. En lagom tjock tant i sina bästa år.....:-)

Shirouz sa...

Hej Kalle Byx,
tack, det gläder mig att höra att det är ett nöje. 'Nöjd* är ett förbaskat träligt ord, jag blir onöjd när jag hör det. :)

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
ja, visst är det märkligt när folk avför andra med orden att de är "konstiga" när det helt enkelt bara beror på att de inte fattar den personen och visst har du rätt, är det en kändis så blir det rumsrent och folk försöker likna den personen i stället. Jag tänker också på att (som tur är) vissa människor som är kända är inte "medhårsstrykare" utan går på tvären genom rummen och det gläder mig.
Jag har också tänkt på det där med Trinny och Susannah, en sak är väl om de klär upp folk, bara för skojs skull men att låta som om det är en snabbfix till att bli lyckligare och mer hemma i sig själv, det tror jag inte på. Man kan måla skalet på en banan hur många gånger man vill men när man skalar bananen är det ändå en banan inuti den.
Styre och Asta hälsar tillbaka att de också känner lycka att snön äntligen är borta. Styre är fortfarande mallig över flugan han tog :D

Shirouz sa...

Hej Cicki,
tack, klok vet jag inte om jag är, men jag har mina ljuspunkter :D
Visst är det så, resan kunde definitivt ha varit mindre gropig och med mindre tvära hörn men då hade vi inte känt igen oss själva, höll jag på att skriva här. Jag tror huvudsaken är att man lär sig något varje gång man hamnar i en grop och försöker använda det på något bra sätt. Och det är skoj att man hela tiden utvecklas, vore förbaskat tråkigt att vakna upp en morgon och känna att "nu kan jag inte komma längre i mig själv" :)